En dubbel trippel

 

Har i mina glas två stycken lite annorlunda varianter av Grant’s, närmare bestämt Grant’s Triple Wood Blended Scotch och Grant’s Smoky Triple Wood Blended Scotch.

Båda dessa har lagrats på tre olika fat: Nya fat av amerikansk ek, ex Bourbonfat och first-fill ex Bourbonfat och det som skiljer dom åt är att viss del av maltinnehållet i smoky-varianten är just av rökig whisky.

1.        Grant’s Triple Wood

Doften är härligt fruktig med röda bär och vanilj, smaken något torr, maltig och kryddig med toner av äpple..

2.        Grant’s Smoky Triple Wood

En lätt och mild rök kommer in i näsan direkt och i smaken är denna faktiskt mildare än den orökta med vanilj, smörkola och choklad.

Två stycken mycket trevliga blend där i alla fall den första finns att beställa på Bolaget på nr: 448 av priset 259 skr. Den rökiga varianten verkar enbart finnas ute på tax-free marknaden.

Färgglad ost till whiskyn

 

I jakten på en bra ost till whisky så hittade jag i helgen den nederländska Willem van Oranje Kaas. Det här var en färgsprakande och helt enastående ost som passade alldeles utmärkt till både orökt och rökt malt.

Rökig medicin

 

Jag är övertygad om att det finns en whisky för varje liten åkomma man kan bära på och just den här dagen då jag har känt mig seg och något rosslig, där rösten inte riktigt varit med så lämnade jag dom där askarna med tabletter i badrumsskåpet för att istället botanisera lite på mina whiskyhyllor och fick tag i en Smokehead Extra Rare Islay Single Malt.

Enbart doften gjorde ju att man slöt ögonen och helt plötsligt befann sig på en vindpinad kustremsa på Drottningen av Hebriderna och när man sen fick i sig den där fruktiga röken med örtig torv och citrustoner så glömde jag totalt bort min rossliga hals och trötta sinne.

Denna rök som kommer från ett hemligt destilleri på Islay har en styrka på 40% men känns bra mycket tuffare än så. Det gick ett tag rykten om att det är Lagavulin, Ardbeg eller Laphroaig som producerar whiskyn men enligt uppgift så har dessa destillerier fullt upp med sina egna släpp och saknar utrymme för något annat så just nu så riktas misstankarna mot Caol Ila. Men som sagt så är det fortfarande bara spekulationer och vad man istället säkert vet så är det ju det oberoende buteljeringsföretaget Ian Macleod som tar hand om faten, lagrar whiskyn och sen buteljerar dom under namnet Smokehead.

Oavsett destilleri så är den här whiskyn riktigt bra och jag måste ju säga att jag tror den fungerade bättre än vilka tabletter jag än hade stoppat i mig.