Whiskyprovning hos SPF i Vaxholm, den 27 november 2019

Det blev att packa ihop ett antal flaskor och tillbehör denna dag och bege sig upp till SPF:s föreningslokal i Vaxholm där 17 stycken nyfikna och intresserade rasade in vid 16-tiden för en whiskyprovning.

Eftersom detta var ett förstagångsmöte så var temat en whiskyintroduktion där vi gick igenom dom fem vanligaste varianterna av whisky som då var Single Malt, Grain, Bourbon, Blended och en rökig Islay, vi pratade lite historia, lite om lagar och regler, tillverkningsprocedurer, grödor, lagring och allmänt om whisky och givetvis om dom drycker vi för dagen hade i glasen.

Vi inledde med Bushmills 10yo Irish Single Malt från världens äldsta destilleri och fortsatte med The Grainman Caledonian 30yo Single Grain från företaget Meadowside Blending Co för att därefter ta en tur över till USA och det lilla familjeägda destilleriet Maker's Mark och deras nyskapande Maker's Mark 46 Kentucky Bourbon.

Åter till Europa och Johnnie Walker Blender's Batch 12yo Sherry Cask Finish från ett av dom mest klassiska blendedföretagen och sen så avslutade vi allting med den hemliga Smokehead Extra Rare Islay Single Malt vars ursprung ännu är höljt i dunkel.

En mycket trevlig och rolig eftermiddag med många engagerade människor, mycket frågor och vad jag kunde se, nöjda smaklökar.

Premier League whisky

Som en hyllning till den fd Manchester United tränaren Sir Alex Ferguson så har Chivas Brothers nu släppt Chivas Regal 13 Manchester United Special Edition Blended Whisky som har en styrka på 40% och som legat och gosat 13 år i amerikanska ex rågfat. Givetvis så stoltserar etiketten med fotbollslagets färger och där finns också en signatur i guld av herr Ferguson själv.

Just nu så finns whiskyn tillgänglig i USA där priset ligger på ca 350 skr.

Riktig rockwhiskey

Att kändisar och band sätter sina namn på vin, öl och whiskyetiketter är ju vanligt, att personerna bakom namnen har engagerat sig i framställningen av produkterna är ju inte lika vanligt.

Gitarristen, producenten och låtskrivaren Neil Giraldo som ju bla skrivit det mesta till sin fru Pat Benatar sen sent 70-tal tillhör den där ovanligare kategorin som nu tillsammans med några kompisar presenterar tre stycken egenhändigt gjorda American Blended Whiskey med samlingsnamnet Three Chord.

Först ut är Three Chord 12yo Blended Bourbon som består av Bourbonwhiskey från Kentucky, Tennessee och Indiana och som har en styrka på 40,7% med ett innehåll av 75% majs, 21% råg och 4% korn...

...sen så är det Three Chord 12yo Twelve Bar Reserve Blended Bourbon som innehåller Bourbon från Kentucky och Tennessee och som har en muskelstyrka av 53,5% och ett innehåll bestående av 75% majs, 21% råg och 4% korn.

Till sist så är det Three Chord Amplify Rye med ett innehåll av hela 95% råg och sen 5% korn och med styrkan av 47,5%.

När dessa på ett enkelt sätt går att få tag i här hemma vet jag just nu inte men jag lovar att hålla ögon och öron öppna för personligen så är jag nyfiken på dom.

Paraplywhisky

Är det så att viss whisky produceras med den meningen att den ska fungera som drinkingrediens?

Även om en del whiskymakare säger det så tror jag att det är rent skitsnack. Jag är övertygad om att när viss whisky kommer ut på marknaden där tillverkaren inser att kvalitén inte är som väntat så är det ju en backup att säga att whiskyn är framställd som drinkingrediens och att det är därför som den kanske inte är så njutningsfull som den är, då räddar man ju sitt anseende och slipper taskiga recensioner och så har man ju ändå fått sålt dom där faten som kanske annars skulle ha kasserats.

Jag säger inte att man inte ska använda whisky som ingrediens i drinkar men jag köper inte att en whiskyproducent lägger ner själ och hjärta, pengar och år på att framställa en whisky vars grundmening är att fungera som tillbehör i en paraplydrink.

Den mystiska amerikanaren

Förra helgen så besökte vi Uppsala och när jag åker iväg hemifrån för några dagar så brukar jag ju alltid ha med mig en whisky och den här gången så föll valet på Bulleit Kentucky Straight Bourbon.

För något år sedan så skrev jag på den här sidan om just den whiskeyn och jag tänkte nu ta upp den tråden igen eftersom jag idag vet saker jag inte visste då och som inte många heller visste då eller nu...Eh, om det där lät lite rörigt så beror det på allt runtomkring den här whiskeyn är lite rörigt.

För det första så vet jag nu att whiskeyn inte ska uttalas Bullej som jag förut trodde utan Bullett så då är vi ju åtminstone klara med den delen.

Allting började på 1830-talet då en herre vid namn Augustus Bulleit började framställa whiskey. Han gjorde Rågwhiskey fram till år 1860 då han på ett mystiskt sätt försvann för att aldrig mer återses. År 1987 så tog hans barnbarnsbarn Tom Bulleit upp det här med whiskey igen men gjorde då istället Bourbon men eftersom han inte hade ett eget destilleri så använde han sig av destilleriet Buffalo Trace den första tiden och kunde presentera sina första flaskor 1995.

1997 så köpte det Kanadensiska whiskyföretaget Seagram upp varumärket Bulleit för att dom ville ha en Bourbonwhiskey i sin portfölj och flyttade samtidigt produktionen till destilleriet Four Roses i Lawrenceburg, Kentucky.

Tre år senare så sålde Seagram varumärket Bulleit till jättekoncernen Diageo som förlängde kontraktet med destilleriet Four Roses som fortsatte tillverka whiskeyn till år 2013. Därefter så kom ett antal år som är väldigt diffusa för ingen verkar riktigt veta vem eller var Bulleit Bourbon tillverkades då. Jag läste en intervju med en som jobbat med whiskeyn men han ville inte avslöja någonting om produkten eller produktionen.

Helt plötsligt så öppnade dock ett destilleri 2017 i den lilla staden Shelbyville med bara 14.000 invånare i Kentucky med namnet Bulleit Distilling Co och det verkar ju som om det är just där som whiskeyn idag tillverkas och buteljeras i staden Louisville (4 mil väster om Shelbyville).

Som sagt så har allting varit lite oklart med denna amerikanare men trots det så är det en enligt mig förträfflig Bourbonwhiskey och lite annorlunda på grund av att den innehåller, förutom 68% majs och 4% korn så stor del som hela 28% råg. Med en kostnad på 359 skr så är den ju väldigt prisvärd och på välsorterade bolag så finns det även en Bulleit Rye som också är riktigt bra.

Maker's Mark 46 Kentucky Bourbon Whiskey

På det lilla familjeägda destilleriet Maker's Mark, några mil söder om Louisville i Kentucky så brukar man verkligen inte ändra sina recept och hitta på nya saker men nu så har man faktiskt gjort någonting nytt för första gången sen 50-talet och det är verkligen ingenting som dom ångrar och personligen så är jag också riktigt imponerad av den här Maker's 46 Kentucky Bourbon.

I doften så känner man choklad, mörk sirap, ek och skogsbär med en liten syrlig topp och smaken är fylligt djup, gräddig och kryddig med kanel och örter med en lite pepprig torr avslutning.

En helt igenom enastående whiskey som fått sitt namn efter att när den framställts och lagrats enligt dom regler som gäller för att den ska få kallas Bourbon så töms faten där sen några stavar tas bort för att ersättas med stavar från lagrade rostade franska ekfat. Dessa fat fylls igen med whiskeyn som sen får ligga och gosa i sin nya omgivning ca 11 veckor. Dom här stavarna från Frankrike har profilnr 46 därav namnet på whiskeyn.

Maker's 46 är lagrad minst 6,5 år och har en muskelstyrka på 47%, den finns för nuvarande att beställa här hemma och kostar ca 600 skr.

Väl värd varenda krona.

Död president, levande whiskey

När USA:s första president George Washington lämnade sin post 1797 så såg han fram emot ett lugnt och stilla liv och flyttade till den lilla idyllen Mount Vernon i Virginia. Washington var dock en man som hade svårt att sitta stilla och nu fick han lite nya idéer av en man vid namn James Anderson som han anställt som förman på godset. Anderson var från Skottland och utbildad vid ett destilleri och han tyckte inte att dom nu skulle missa chansen att producera whiskey när man nu hade ett sånt rikligt utbud av grödor och bra tillgång till vatten på ägorna.

För att förbättra jorden på den här tiden så planterade man råg på åkrarna för just den grödan stod inte så högt i kurs som livsmedel utan användes istället som täckgröda men Anderson visste ju givetvis hur man skulle göra sjysst whiskey av rågen och det tog inte lång tid innan han övertalat den nu 65-årige pensionerade presidenten.

Många höjde på ögonbrynen när en fd president som förut agiterat mot drickandet i armén nu själv började tillverka sprit men George Washington var definitivt inte emot alkohol, han vara bara emot fylleriet för själv så njöt han av sött vin, rom och framförallt whiskey som vid denna tid ersatt romen som den populäraste spritdrycken i landet eftersom den kunde produceras på plats utan kostnaderna och problemen som import innebar.

Den första destilleringen som gjordes på prov blev så framgångsrik att Washington genast gav sitt tillstånd till byggandet av ett fullfjädrat destilleri och när det stod klart 1798 så tog det knappt ett år innan dom var den största producenten av whiskey i landet. Tyvärr så avled George Washington i december 1799 och fick inte uppleva så mycket av deras whiskeyboom, istället så var det hans brorson Lawrence Lewis som tog över men han var en usel affärsman och heller inte så intresserad av whiskey så när destilleriet brann ner 1814 så byggdes det inte upp igen.

År 1997 så hittade arkeologer som undersökte området grunden till det ursprungliga destilleriet och det dröjde inte länge förrän idén till att åter bygga upp det föddes. Efter att ha gått igenom teckningar och ritningar från 1700-talet påbörjades bygget och 2007 så stod ett nytt destilleri på platsen, öppet för allmänheten.

George Washington's Distillery är dock inte bara ett museum utan faktiskt ett fungerande destilleri som efter James Andersons recept från 1700-talet för tillfället producerar dom tre, George Washington's Rye Whiskey, George Washington's Straight Rye Premium Whiskey och George Washington Straight Rye Whiskey och dom håller sig också till det gamla innehållet av 60% råg, 35% majs och 5% korn.

Ex presidenten George Washington är ju sedan länge borta men hans whiskey lever minsann.

Skönhetsopererad whisky

Eftersom jag allt som oftast vid provningar och prat om whisky högljutt brukar spy galla över det här med kylfiltrering (Engelskans chill filtering eller chill filtered) så tänkte jag nu förklara vad just detta, i mitt tycke jävla otyg handlar om.

Whisky reagerar ju otroligt starkt i kontakt med vatten både vad det gäller doft och smak och den reagerar synligt väldigt starkt när det kommer till vatten som är kallt till iskallt.

Eftersom det är vanligt (framförallt i USA) att ha is i whiskyn eller dricka den kall så märkte dom tidigt där att drycken blev grumlig till utseendet vilket i sin tur gjorde att köparna reklamerade whiskyn som dålig eftersom dom ju räknade med att drycken skulle vara lika klart vacker i glaset som när den låg i flaskan. Det här var ju givetvis dålig reklam för destillerier och whiskyföretag men istället för att då anstränga sig och informera konsumenter om varför whiskyn reagerade så här så tog man istället en genväg och kylfiltrerade den.

Om man kyler ner whiskyn kraftigt (runt 0:an) så lockar man fram oljor och proteiner ur den och när man sen pressar den genom ett eller flera tunna filter så blir dessa komponenter kvar och blir då lätta att ta bort för det är just dom som gör att whiskyn ser grumlig ut tillsammans med vatten.

Dom destillerier och whiskyföretag (dom blir ju färre som tur är) som sysslar med denna plastikoperation menar ju på att detta inte påverkar smak och doft mer än marginellt medans resten av whiskyvärlden säger att det bara är skitsnack och att dom proteiner och oljor man plockar bort ur whiskyn innehåller hur mycket intressanta smaker och dofter som helst eller som Pär Caldenby på Smögen Whisky sa: Det är ju som att ta bort grädden från jordgubbarna på desserttallriken.

Dom producenter som nu inte sysslar med detta har ju märkt att whiskyälskare mer och mer, framförallt i Europa retar upp sig på det här och märker då givetvis sina etiketter med: Non Chill Filtered som då gör det enkelt för oss konsumenter att välja bort dom där skönhetsopererade varianterna som jag personligen inte vill se, vare sig på mina eller andras hyllor.

Glenmorangie x 3 med no happy ending

Glenmorangie kommer nu med 3 st whisky's som i alla fall till en början endast kommer att finnas på flygplatsen i Dubai och i Hong Kong.

Det handlar om Glenmorangie The Accord 12yo som är lagrad på ex Bourbon och ex Sherryfat, Glenmorangie The Elementa 14yo som legat på ex Bourbonfat för att sen slutlagras på nya oanvända kolade fat och så Glenmorangie The Tribute 16yo Highland Single Malt som gosat i ex Bourbonfat och där destilleringsansvarige Bill Lumsden använt sig av lite tillsatt rökmalt som en hyllning till den torvrökta whiskyn destilleriet gjorde för en massa år sedan.

Tyvärr är det ju så att eftersom dessa tre whisky's först och främst ska säljas österut så är den kylfiltrerad, vilket ju känns jävligt sunkigt när man nu ansträngt sig lite med lagringen för att få fram lite nya toner. Detta tog ju bort lite utav spänningen om man säger så.

Whiskeyprovning på Eklunds Bakficka i Motala - Lördagen den 9 november 2019

Den här grådaskigt fuktiga lördagseftermiddagen så var vi ett gäng som samlades vid 16-tiden på Eklunds Bakficka i Motala för att psykiskt och fysiskt gå igenom fem varianter Bourbon Whiskey.

Vi började tillställningen med stridsropet Rebel Yell Kentucky Straight och fortsatte med hyllningen till en gammal tillsyningsman John E. Fitzgerald Larceny 6yo Kentucky Straight för att sen ta itu med den i vinflaskor tappade Corner Creek 8yo Kentucky Straight.

Vi lämnade staten Kentucky och begav oss till Iowa där vi lät smaklökarna testa Cedar Ridge Iowa Bourbon för att sen ånyo återvända söderut och avsluta allt med den nyskapande Maker's Mark 46 French Oak Stave Finished Kentucky Bourbon.

Eftermiddagen blev till kväll innan vi hade diskuterat om och kring och smakat färdigt på dessa Amerikanare och vi hade med hjälp av dessa också fått upp temperaturen i själen betänkligt och efter att jag frågat runt lite så verkade det som om Corner Creek och framförallt Maker's Mark var dom två som satt djupast spår bland smaklökarna och jag tror att dom flesta vände hemåt med lite nya kunskaper om whisk(e)y och framförallt Bourbon.

Ny Engelsman på whiskymarknaden

The Lakes Distillery som ligger i norra England har producerat vodka och gin under en tid och kommer nu med sin första whisky med namnet The Lakes Whiskymaker's Reserve No.1 Cask Strength Single Malt som är en tuffing med en styrka på imponerande 60,6%.

Det är en NAS-whisky som har legat och gosat i ex Bourbon, ex Pedro Ximénez och dessutom Franska rödvinsfat och det här är den första i en serie som ska visa upp destilleriets speciella stil. Whiskyn som finns i ett antal av 5922 flaskor och kostar ca 850 svenska papperspengar lär ha dofter av vanilj, choklad, ek och smaker med bla torr frukt, ingefära och apelsin.

unik tax-free whisky

Dom senaste åren så har det blivit mer och mer vanligt att destillerier släpper whisky enbart på tax-free marknaden och det här har ju blivit mäkta populärt bland resande whiskyentusiaster eftersom det ju är lite najs att få tag i en eller flera flaskor som kanske då inte går att hitta hemma. Jag har ju själv passat på att köpa på mig lite såna globetrottersbuteljeringar under mina resor hit och dit.

Nu ska man dock vara lite misstänksam mot dessa "unika" whiskys för det kan faktiskt vara så att du redan har eller har haft en av dessa på hyllan hemma fast under ett annat namn.

Det har framkommit att några destillerier helt enkelt bytt namn och etikett på en redan existerande whisky för att om möjligt pigga upp försäljningen av denna, detta tilltag har ju ingenting att göra med kvaliteten på något sätt men personligen så tycker jag att det är ett ganska fult sätt att sälja sitt destillat på.

Det är ju nästintill omöjligt för oss whiskykonsumenter att veta vilka whisky det rör sig om så vi måste ju förlita oss på ärligheten hos producenterna vilket är ungefär som att lämna in bilen på verkstaden för en genomgång när man själv knappt vet hur man öppnar motorhuven.

Jag vill inte skrämma någon att inhandla sin whisky i tax-freebutiken för om whiskyn är god så spelar det ju inte någon större roll vad den heter och sen så finns det ju faktiskt en hel del intressanta destillat som faktiskt är speciellt framtagna för just tax-free marknaden men jag tänker ändå fortsätta bråka om det här med korrekt info på flaskorna när man ju faktiskt betalar en hel del pengar för dom.

The Grainman - Caledonian 30yo Cask Strength Single Grain Whisky

Destilleriet Caledonian var för 100 år sedan ett av världens största destillerier med koncentrationen i tillverkningen på Grainwhisky. 1988 så lades destilleriet ned och dom fat som fanns i lagerhusen såldes och hamnade på olika håll och kanter. Buteljeringsföretaget Meadowside Blending fick tag i några ex Bourbonfat som legat sen april 1987 och buteljerade dessa i januari 2018 i deras serie The Grainman och denna 30-åring är verkligen en intressant och spännande whisky i graingenren.

Den har dofter av carambola, krusbär och omogna druvor och smaken bär på äpple, ljust bröd, torrt gräs med en lite syrlig topp och något smörig avslutning.

Denna finns endast i ett antal av 277 flaskor, har en fatstyrka på 47,5% och kostar just nu ca 1.700 skr.

Västindisk Skotte

Whiskyföretaget Dewar's har precis kommit med Dewar's 8yo Caribbean Smooth Rum Cask Finish Blended Whisky. Denna whisky med en styrka på 40% har ett pris på snälla 270 riksdaler.

Förutom en grund på Grainwhisky så är det upp till 40 olika Maltwhisky's i den här blandningen som lagrats i 8 år och sen fått en 6-månaders slutagring på Västindiska romfat och enligt Stephanie Macleod som är Master Blender på Dewar's så är det en mjuk och mild, tropisk och smakfull whisky där Skottland möter Västindien.

Bruichladdich Sherry Classic Fernando de Castilla Cask Islay Single Malt Whisky

Destilleriet Bruichladdich kanske gör den lättast rökiga whiskyn på Islay i alla fall om man pratar om den whisky dom släpper ut under eget namn för deras sidoprojekt med Port Charlotte och Octomore hör ju till dom absolut rökigaste varianterna av whisky på vår planet.

Den här whiskyn från Bruichladdich Distillery som jag denna gråtunga oktoberdag hade i glaset är av NAS-variant, den är lagrad på ex Bourbonfat för att sen ha fått en slutlagring på spanska ex Sherryfat från Bodega Fernando de Castilla.

Flaskan och burken ser ju verkligen inte ut som någonting som skulle innehålla whisky utan mera någon godislikör och faktum är att det här är godis i alla små detaljer. Doften har en lätt rökighet, den är djup och kraftfull av övermogen frukt och mörk choklad och smakerna bjuder på Sherry, choklad, mörk sirap och vanilj och den där trevliga rökigheten hänger med där i bakgrunden under hela vägen.

Riktigt jädrans najs whisky med en styrka på 46% och med ett pris som är lite osäkert eftersom den inte tillverkas längre.