fredag 27 april 2018

Gordon & McPhail - Glen Grant 1955 Single Speyside Malt Whisky




Det är inte ofta man får en möjlighet att prova en whisky som är äldre än man själv men häromdagen så dök den chansen faktiskt upp för mig och Johan när vi tillbringade lite tid med grabbarna på Waza Restaurang & Bryggeri.
Den whiskyn vi fick i våra glas var en Glen Grant 1955 från Gordon & McPhail.

Man hade ju ganska höga förväntningar innan man hällt upp ett glas och dom minskade ju inte när man tittade på den enastående vackra klara nötbruna färgen på whiskyn.

När man fått dom första dropparna förbi läpparna så väntade man sig nästan en trumpetfanfar, en sjungande änglakör och att någon form av nirvanastatus skulle infinna sig men så blev det ju inte riktigt.


Den var god, riktigt jävla god också men eftersom man nu visste hur gammal den var så hade man på nåt sätt väntat sig någonting större,
en smakupplevelse utöver det vanliga och när den inte kom så blev det lite av ett antiklimax.

Det hade nog varit bättre för whiskyn om vi inte hade vetat hur gammal den var.
Med tanke på färgen, dofterna och smakerna så hade vi med all sannolikhet hamnat någonstans på 1980-talet om vi då hade fått gissat åldern och antagligen tyckt att den var enastående bra men nu när man visste att det var en 50-talare så blev det inte riktigt samma sak.

Den har ju varit öppen ett okänt antal år nu och den har ju givetvis reagerat på detta, hur mycket vet jag ju inte eftersom man då måste ha en nyöppnad att jämföra med och den möjligheten har jag inte nu och kommer nog heller aldrig att få.

Denna 56-åring var den absolut äldsta whisky jag har provat och bara det var ju en upplevelse i sig så man får väl leva på det ett tag.



torsdag 26 april 2018

Kilchoman Sauternes Cask Matured Islay Single Malt Whisky




Kilchoman är ett av Skottlands minsta och nyaste destillerier.
Produktionen inleddes 2005 på gården The Rockside Farm på Islay där dom fortfarande håller till.
Destillerichefen Anthony Willis vill gärna påpeka att det är ett litet gårdsdestilleri men om man skulle komma dit och se det som enbart en gård så skulle man ju tycka att det var en rätt maffig anläggning men som sagt,
det är ju inte längre bara en gård.

Som vanligt när det kommer till Skottland och whisky så uttalar man ju aldrig namnet rätt och detta gäller givetvis denna whisky också. Kilchoman ska då alltså uttalas Kil-Ho-Man. Då vet vi detta.

Denna är en NAS whisky men som destilleriet ändå säger ska vara minst 5 år (med andra ord så kan vi nog räkna med att den max är 6 år) och den har lagrats på ex Sauternesfat från Bordeaux i Frankrike.




Färgen påminner lite om olivolja om än något klarare.

Doften har en långsam karaktär och med det menar jag att den lugnt och stillsamt letar sig in i näsan,
det är inga obekväma skarpa toner någonstans.
En djupt mjuk och mycket trevlig rök med toner av gammalt läder och torrt gräs.

Mild till en början i smaken innan en riktigt bra och tuff rökig ton tar över efter bara några sekunder.
Bra sötma med någon lakritskänsla och så en lång, behagligt värmande eftersmak.

Styrkan ligger på hela 50% och för att det inte ska bli några missförstånd vad det gäller mängden whisky i flaskan så har producenten till och med skrivit på etiketten hur många normalstora glas man kan få ut.

Detta kan ju vara bra så att inte någon blir utan.




En mycket trevlig whisky som känns bra mycket vuxnare än dom 5-6 år (eller hur många år den nu är) som den är.






måndag 23 april 2018

Whiskyprovning i Barkarby - 2018 02 23



Jag var i behov av hjälp och då vände jag mig till några vänner som ju inte var sena att komma över och assistera mig och försöka lösa mitt problem.

Hade några flaskor som ännu ej var öppnade och som behövdes gå igenom. Givetvis så kunde jag ha gjort detta själv, är övertygad om att jag hade klarat av detta med glans men hur roligt hade det varit jämfört med hur roligt och trevligt det nu istället blev.

Jensa, Benny, Peter och Martin anlände från organisationen "Whiskynördar i Nöd" och gjorde ett enastående arbete trots kort varsel och lite planering.

Fyra sinsemellan väldigt olika whisky provade vi.
Den första var Kavalan Concertmaster Port Cask Finish från Taiwans första whiskydestilleri, efter det så blev det den unika Glenburgie 15yo Speyside Single Malt och så Rampur Indian Single Malt från Indiens äldsta destilleri beläget vid foten av Himalaya och så till slut Kilchoman Sanaig Islay Single Malt från det lilla gårdsdestilleriet på Islay.



Vi var väl alla överens om att det var riktigt hög kvalitet på denna kvartett whisky även om Peter visade upp en samling väldigt underliga grimaser i ansiktet när några droppar av den torvrökta Kilchoman passerade hans läppar.



Näsorna arbetade liksom smaklökarna i skift och vilken av destillaten som låg i topp ändrades lite vartefter tiden gick men vi var ganska eniga om att nr 1, Taiwanwhiskyn Kavalan var en riktigt höjdare och värd all beundran.



När vi nu hade gått igenom denna lilla samling så förflyttades intresset från dom nu tomma glasen på bordet till min lilla whiskyhörna och den samling av mer eller mindre innehållsrika flaskor som där står och trängs och så blev det så att vi plockade fram några andra som då fick vara med utom tävlan så att säga.
Bla så blev det då Teeling Single Cask Irish Whiskey, Cardhu Speyside Pure Malt, Auchentoshan Springwood och Heartwood Single Malt, Haig Club, Clubman Single Grain, Mackmyra Svensk Rök Singel Malt och så ett av mina flaggskepp på hyllorna Lagavulin 1984 Double Matured Islay Single Malt som vi denna kväll faktiskt sa adjö till och skickade till whiskyhimlen.
Må den vila i frid.

Efter detta så var alla ganska nöjda tror jag och en efter en så försvann den humanitära hjälpen ut i den smällkalla natten och kvar blev jag med endast tomma glas som ett bevis för att någonting hänt i köksregionen denna kväll.


Roslags Whisky EKO No 1 Single Cask Whisky





Ekologiskt odlat korn har hämtats från Östergötland som sen mältats på Viking Malt i Halmstad, vatten från egna brunnen har använts och sen har blandningen destillerats för att sen lagras i 4 år på ex Oloroso Sherryfat och buteljerad med en styrka på 46,2% och allt detta under överseende av Richard Jansson och Kristina Anerfält Jansson på Norrtelje Brenneri.
Flaskan som är enastående snygg är dessutom designad och importerad från VetroElite i Italien.

Man måste ju verkligen säga att gänget på destilleriet har engagerat sig i denna whisky men har det gett något resultat då, 
hur doftar och smakar den egentligen?
Jag har läst lite om vad andra tycker om denna och det är verkligen en blandning av åsikter, från odrickbar till rätt sjyst.




Den är riktigt ljus i färgen, klar och elegant som ett vitt sommarvin.

Det är en ganska oljig ton som först letar sig in i näsan med en liten stickig spritighet och där bakom kan man hitta små toner av läder och så en viss syrlighet, sirap och honung.
Letar man ännu längre bortom ovanstående inledning så kan man hitta en del övermogen frukt liggandes i en gammal trälåda.

Lite av oljan sitter kvar när den första smutten passerar läpparna, den är bra mycket sötare i smaken än i doften och den känns lite kraftigare än vad utseendet visar.
Farinsocker och en del örter tittar fram efter någon sekund och sen anländer en lite råare och oborstad ton mot slutet precis som om den ändå vill visa att den minsann är en tuffing att räkna med.

Med några droppar vatten så klev en sötma av vanilj och honung fram och tog över och den där lite tuffa avslutningen som man kände förut blev istället väldigt mjuk och rätt behaglig.




Mer spännande än välsmakande men en bra början tycker jag att det är och jag tänker givetvis smaka på övriga släpp från detta lilla destilleri norr om Stockholm.





Adventskalendern Lucka nr 4

  I lucka nr 4 så fanns det en riktig tuffing: The Glendronach Cask Strength Batch 10 Highland Single Malt Whisky på hela 58,6%. Den här whi...