Jag var i behov av hjälp och då vände jag mig till några vänner som ju inte var sena att komma över och assistera mig och försöka lösa mitt problem.
Hade några flaskor som ännu ej var öppnade och som behövdes gå igenom. Givetvis så kunde jag ha gjort detta själv, är övertygad om att jag hade klarat av detta med glans men hur roligt hade det varit jämfört med hur roligt och trevligt det nu istället blev.
Jensa, Benny, Peter och Martin anlände från organisationen "Whiskynördar i Nöd" och gjorde ett enastående arbete trots kort varsel och lite planering.
Fyra sinsemellan väldigt olika whisky provade vi.
Den första var Kavalan Concertmaster Port Cask Finish från Taiwans första whiskydestilleri, efter det så blev det den unika Glenburgie 15yo Speyside Single Malt och så Rampur Indian Single Malt från Indiens äldsta destilleri beläget vid foten av Himalaya och så till slut Kilchoman Sanaig Islay Single Malt från det lilla gårdsdestilleriet på Islay.
Vi var väl alla överens om att det var riktigt hög kvalitet på denna kvartett whisky även om Peter visade upp en samling väldigt underliga grimaser i ansiktet när några droppar av den torvrökta Kilchoman passerade hans läppar.
Näsorna arbetade liksom smaklökarna i skift och vilken av destillaten som låg i topp ändrades lite vartefter tiden gick men vi var ganska eniga om att nr 1, Taiwanwhiskyn Kavalan var en riktigt höjdare och värd all beundran.
När vi nu hade gått igenom denna lilla samling så förflyttades intresset från dom nu tomma glasen på bordet till min lilla whiskyhörna och den samling av mer eller mindre innehållsrika flaskor som där står och trängs och så blev det så att vi plockade fram några andra som då fick vara med utom tävlan så att säga.
Bla så blev det då Teeling Single Cask Irish Whiskey, Cardhu Speyside Pure Malt, Auchentoshan Springwood och Heartwood Single Malt, Haig Club, Clubman Single Grain, Mackmyra Svensk Rök Singel Malt och så ett av mina flaggskepp på hyllorna Lagavulin 1984 Double Matured Islay Single Malt som vi denna kväll faktiskt sa adjö till och skickade till whiskyhimlen.
Må den vila i frid.
Efter detta så var alla ganska nöjda tror jag och en efter en så försvann den humanitära hjälpen ut i den smällkalla natten och kvar blev jag med endast tomma glas som ett bevis för att någonting hänt i köksregionen denna kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar