onsdag 26 februari 2020

Irländsk Grain och Torsk


Som vanligt när jag assisterar i köket så behöver jag ju någonting som backar upp mig, ikväll så var det i form av Glendalough Double Barrel Irish Single Grain som matchade den där fisken, såsen, riset, osten och broccolin som frugan (givetvis med min ovärderliga hjälp) blandade ihop alldeles enastående.

Den där lätta flyktigt fruktiga smaken med citrustoner, torrt trä och gräs, den långa slutklämmen med apelsinskal gjorde att jag för en stund nästan glömde maten och istället flög iväg ut på landet en tidig vårafton.



fredag 21 februari 2020

Whisky på spåret



Behövde ju någon sjysst whisky till På Spåret och eftersom det programmet handlar om resor så tänkte jag lite globalt och med det menar jag ju då utanför Skottland, Irland och USA och efter att ha rotat lite i mina hemliga gömmor så hittade jag Millstone Oloroso Sherry Cask Dutch Single Malt från Zuidam Distillers i Nederländerna. 

Den här NAS-whiskyn passade alldeles utmärkt till Luuk och Lindströms frågor på TV och speciellt till det kaffe jag också hade bredvid mig eftersom whiskyn är som ett maffigt fikabröd. En fruktkaka med russin och chokladtoner i flytande form, en dessert på 46% i en enastående vacker bärnstensfärgad skrud.



Fredagswhisky den 21 februari 2020



Det är fredag och det fixas och donas här hemma i köket för att få ihop en middag. Nu är det ju inte jag som har hand om den biten utan min fru men jag håller mig ändå i närheten och hejar på och det gör jag just nu med en Cedar Ridge Small Batch Iowa Bourbon Whiskey som med sin milda mjuka bäriga inledning passar perfekt till alla matiga dofter som virvlar runt i köket. Efter den milda starten så bjuder whiskeyn på en najs ton av lantliv och hö innan en Bourbonsötma tar över utan att vara Kentucky-maffig utan lätt och flyktig.

Riktigt bra Bourbon från en av dom få stater utanför Kentucky som faktiskt producerar den varianten av whiskey.



måndag 17 februari 2020

Whiskyprovning på Eklunds Bakficka i Motala den 15 februari 2020.



Lördagen den 15 februari när den stora visaren pekade på 16:00 så träffades ett glatt, nyfiket och intresserat gäng på Eklunds Bakficka i Motala för att under några timmar gå igenom något utav det Sverige har att erbjuda av whisky. Vi pratade lite om svensk whiskyhistoria som påbörjades i slutet av 1880-talet utanför Göteborg som sen efter många års uppehåll fortsatte under 1960-talet i Stockholm fram till Mackmyra’s start 1999 och explosionen av destillerier bara 10 år senare.

Vi började med Roslagswhisky Eko No1. 4yo Single Cask Malt från Norrtelje Brenneri.
Whisky nr 2 var High Coast Älv 6yo Single Malt från Ångermanland som följdes av Gotland Whisky’s Isle of Lime Tjaukle 4yo Single Malt.
Sen tog vi tag i Bergslagen Sherry Darling 6yo Ferie Peat Single Malt från Örebro och så avslutade vi med Mackmyra och SWF:s jubileums whisky Mackmyra SWF#30 6yo Cask Strength Single Malt.

Så här i efterhand när jag gått igenom vad alla hade att säga om innehållet i glasen så var det ingen whisky som föll igenom utan alla fem hade någonting som kittlade deltagarnas smaklökar på något sätt. Bäst betyg fick nog ändå Bergslagen Sherry Darling 6yo Ferie Peat som ju innehåller destillat som Grythyttan Whisky producerade för ett antal år sedan och som Bergslagen whisky sen låtit vila i egna lagerhus i fat där hälften av dom innehållit rökig whisky och hälften orökt. På andra plats så kom High Coast Älv 6yo från den lilla norrländska orten Bjärtrå som legat på ex Bourbonfat och som ståtade med riktigt trevliga vaniljtoner. Mackmyra SWF#30 6yo Cask Strength som ju Mackmyra gett ut tillsammans med Svenska Whiskyförbundet för att fira destilleriets 20-års jubileum är ju en whisky som inte går att köpa utan gjordes speciellt för SWF:s medlemmar. En kraftfull och maffig whisky som också gillades bra medans Norrtäljes Roslagswhisky Eko No1. 4yo Single Cask där vi hade flaska nr 73 av endast 94 st växte ordentligt när den vattnades ner något vilket också gällde för Isle of Lime Tjaukle 4yo som nog ansågs vara den whisky under provningen som kanske stack ut mest i doft och smak.
Det var en lyckad provning med en samling goda och intressanta destillat och lagringar och alla verkande nöjda och glada när dom lämnade sina platser vid bordet efter ett antal timmar.





fredag 7 februari 2020

Black Velvet Reserve 8yo Canadian Blend



Black Velvet är en av dom mest kända whisky från Kanada och när den kom ut på marknaden 1951 så gick den under namnet Black Label men har nu under ett antal år hetat Black Velvet. Deras 3-åring har under en längre tid stått på Bolagets hyllor och det är en whisky som jag personligen inte är speciellt förtjust i men den som jag hittade i ett mörkt hörn i mitt dryckesrum häromdagen var Black Velvet Reserve 8yo Canadian Blend som är lite ovanligare och som jag blev lite nyfiken på.

Blandningen i denna whisky är av grain och majswhisky och dessa har då legat på, till största delen ex Bourbonfat. Det lite unika med denna whisky är att den är gjord enligt ”Mixed at Birth” metoden vilket innebär att man blandar ihop sprit från ett par olika destillerier innan man fyller faten för att inleda själva lagringen.

Doften av denna är väl inte så att man direkt längtar att ta en smutt, den är lite parfymigt spritig med några mindre toner av vanilj där bakom, apelsinskal och ek.
Apelsinskalsbeskan är påtaglig i början av smakerna, lätt fruktig med lite ljus choklad och dammsugare (jag menar då kaffebrödet som också går under namnet Punchrulle och inte den där maskinen som står i städskrubben).

Den smakar ju bra mycket bättre än vad doften lovar men den är ändå rätt blek tycker jag, den lyfter aldrig riktigt i någon del och jag ställer tillbaka den på sin plats där i hörnet så får vi se när jag ger den en chans igen.




onsdag 5 februari 2020

Evan Williams Bottled in Bond Kentucky Straight Bourbon Whiskey



Evan Williams är ett av USAs kändaste Bourbonmärken och produceras på det anrika och fortfarande privatägda whiskyhuset Heaven Hill i Kentucky. Deras Evan Williams Kentucky Straight Bourbon har stått på Bolagets hyllor ett tag nu och sen i december 2019 så finns nu även den hyllade Evan Williams Bottled in Bond Kentucky Straight Bourbon Whiskey även kallad Evan Williams White på Bolaget och just den hade jag och Peter E. i glasen för några dagar sedan.

Det här med Bottled in Bond är ju lite speciellt, det är USAs variant av Skottarnas Single Malt kan man väl säga. För att man ska få detta äkthetsintyg så måste hela produktionen av whiskeyn ske på ett och samma destilleri, all sprit måste kokas under en och samma säsong (Antingen Januari-Juni eller Juli-December) och whiskeyn måste lagras på nya oanvända fat av Amerikansk Vitek. Reglerna säger att faten ska vara valda med omsorg också vilket jag tycker låter lite underligt eftersom jag nog tror att alla whiskyproducenter väljer sina fat med just omsorg. Fortsättningsvis så måste lagringen ske i minst 4 år och av myndighet övervakade lagerhus och till sist så måste den slutliga produkten ha en alkoholstyrka på 50% och får då också ståta med beteckningen 100 Proof på etiketten.

Hur smakade då denna av regler tyngda whiskey?

Jo för tusan! Detta var riktigt sjysst, en whiskey som bär på allt det goda som jag önskar av en Bourbon. Man får den där rörsockersötman i doften, vanilj och smörkola och även en kraftighet av ek och mörka bär.
I smaken så finns där skog och en sirapssötma, karamell, vanilj och ek. Den är fylligt mjuk och varsamt kraftfull.


En riktigt bra Bourbon på 78% majs, 10% råg och 12% korn, den finns som sagt nu på Bolaget för behagliga 389 skr på Artnr: 414.



måndag 3 februari 2020

Linköpings Whiskyexpo 2020



Samtidigt som förberedelserna för Melodifestivalens första deltävling i Linköping var i full gång så befann jag mig tillsammans med Magnus J, Peter E och Joel P bara ett stenkast därifrån i Linköpings Konsert & Kongress för att prova whisky vilket kändes bra mycket intressantare än det som skedde och skulle ske senare i SAAB Arena. Efter att ha grundat lite på Kebab House en bit därifrån så blev det då dags att ta itu med lite allvarligare saker.


Vi bestämde väl oss ganska snabbt att vi skulle, så gott det gick låta bli dom stora elefanterna och i stället testa lite annorlunda grejer men det hindrade ändå inte oss från att inleda eftermiddagen med Highland Park Valfather Single Malt som är deras tredje och sista whisky i serien Viking Legends. En riktigt bra whisky, stor och maffig med trevlig lägereldsrök och en perfekt början.


Vi fastnade sen hos Jack Daniels där vi gjorde ett stopp och först fick testa en råg från Woodford i grannstaten, Woodford Reserve Kentucky Straight Rye som jag personligen tyckte var en av dom absolut bästa Rye Whiskey’s jag smuttat på och därefter blev det givetvis då JD:s egna Jack Daniels Tennessee Straight Rye som också var riktigt bra.


Nästa anhalt blev Lost Distillery som ju är oberoende buteljerare och sysslar med whisky från länge sedan döda och i många fall bortglömda destillerier och den whisky vi fick ett smakprov av där var den prisbelönta Jericho Archivist's Selection Sherry Finish Blended Malt som var en helt igenom fantastisk whisky som Lost Distillery försökt återskapa från destilleriet Jericho som lade ner sin produktion redan 1913.


Svenska Eldvatten köpte för några år sedan upp några fat från numera nedlagda Grythyttan Whisky som dom sen lagrat för att sen släppa ut i en serie med namnet Silent Swede och den av dom vi testade var deras Silent Swede 7yo Swedish Virgin Oak Single Malt, flaska nr 189 av 364 som hade en muskelstyrka på hela 64,4%. Trots styrkan så behövdes denna faktiskt inte vattnas ner utan var helt fantastiskt bra i sina originalkläder.


Vi fortsatte i Sverige och besökte Gammelstilla Whisky som har sitt säte några mil sydväst om Gävle där vi testade ett fatprov på 51,1% i styrka som legat och gosat strax över 3 år i små 40-liters ex Bourbonfat och som trots sin ungdom var riktigt bra. Gammelstilla som ju är relativt nya håller på att koka egen sprit och kommer om några år att presentera sin alldeles egna whisky, vilket ska bli spännande.


Efter en riktigt sjysst kaffedrink med bla whiskey från Bushmills som ingrediens så tog vi en liten paus där vi lät ben, ryggar och smaklökar pusta ut lite innan jag satte läpparna till mitt glas som då var fyllt med Glenlivet Nadurra First Fill American Oak Cask Strength Single Malt på hela 60,3%. Här hemma i Sverige så känner vi ju egentligen bara till deras Nadurra som står på Bolagets hyllor men det är faktiskt en hel serie med ett antal olika varianter vilket den här är en av dessa. Riktigt bra var den i alla fall och det är ju dessutom ovanligt att ett destilleri i Skottland fyller whisky på nya oanvända fat av Amerikansk Vitek.


Avslutningsvis så blev det Sverige igen och Västkusten, närmare bestämt Smögen Whisky. Smögen Primör Revisited 6yo Cask Strength Swedish Single Malt  lagrad i franska ekfat är den överlägset tuffaste whiskyn jag någonsin smakat. Smögen släpper ju alltid ut sina whisky i cask-styrka och den här låg på imponerande 68,2%. Vi smakade, vattnade, smakade igen och vattnade och vi hade nog vattnat ner den 50% när vi tyckte att den var som bäst och då brände det ändå rätt bra på läpparna. Riktigt bra var den i alla fall men ingenting för en som precis börjat dricka whisky.

Nu ska ju sägas det att whiskyn jag tagit upp här var den whiskyn jag drack på mässan, mina vänner stack ju ut och testade lite andra varianter bla från Kavalan, Terenpeeli och Braunstein.


En massa folk och mycket god whisky blev det denna lördagseftermiddag. Vi var inte missnöjda med något av det vi fick i glasen så vi var fyra nöjda filurer, på insidan ordentligt uppvärmda som begav oss mot Linköpings Centralstation efter ett anta timmar för att oss hemåt.  



Adventskalendern Lucka nr 4

  I lucka nr 4 så fanns det en riktig tuffing: The Glendronach Cask Strength Batch 10 Highland Single Malt Whisky på hela 58,6%. Den här whi...