Samtidigt som förberedelserna för Melodifestivalens
första deltävling i Linköping var i full gång så befann jag mig tillsammans med
Magnus J, Peter E och Joel P bara ett stenkast därifrån i Linköpings Konsert
& Kongress för att prova whisky vilket kändes bra mycket intressantare än
det som skedde och skulle ske senare i SAAB Arena. Efter att ha grundat lite på
Kebab House en bit därifrån så blev det då dags att ta itu med lite
allvarligare saker.
Vi bestämde väl oss ganska snabbt att vi skulle, så gott det gick låta
bli dom stora elefanterna och i stället testa lite annorlunda grejer men det
hindrade ändå inte oss från att inleda eftermiddagen med Highland Park Valfather Single Malt som är deras tredje och sista whisky i serien Viking Legends.
En riktigt bra whisky, stor och maffig med trevlig lägereldsrök och en perfekt
början.
Vi fastnade sen hos Jack Daniels där vi gjorde ett stopp och först fick testa en råg från Woodford i grannstaten, Woodford Reserve Kentucky Straight Rye som jag
personligen tyckte var en av dom absolut bästa Rye Whiskey’s jag smuttat på och
därefter blev det givetvis då JD:s egna Jack Daniels Tennessee Straight Rye som
också var riktigt bra.
Nästa anhalt blev Lost Distillery som ju är
oberoende buteljerare och sysslar med whisky från länge sedan döda och i många fall bortglömda destillerier
och den whisky vi fick ett smakprov av där var den prisbelönta Jericho Archivist's Selection Sherry Finish Blended Malt som var en helt igenom fantastisk whisky som Lost Distillery försökt återskapa från destilleriet Jericho som lade ner sin produktion redan 1913.
Svenska Eldvatten köpte för några år sedan upp några
fat från numera nedlagda Grythyttan Whisky som dom sen lagrat för att sen
släppa ut i en serie med namnet Silent Swede och den av dom vi testade var
deras Silent Swede 7yo Swedish Virgin Oak Single Malt, flaska nr 189 av 364 som
hade en muskelstyrka på hela 64,4%. Trots styrkan så behövdes denna faktiskt inte
vattnas ner utan var helt fantastiskt bra i sina originalkläder.
Vi fortsatte i Sverige och besökte Gammelstilla
Whisky som har sitt säte några mil sydväst om Gävle där vi testade ett fatprov på 51,1% i styrka som legat och gosat strax
över 3 år i små 40-liters ex Bourbonfat och som trots sin ungdom var riktigt
bra. Gammelstilla som ju är relativt nya håller på att koka egen sprit och kommer om några år att presentera sin
alldeles egna whisky, vilket ska bli spännande.
Efter en riktigt sjysst kaffedrink med bla whiskey från Bushmills
som ingrediens så tog vi en liten paus där vi lät ben, ryggar och smaklökar
pusta ut lite innan jag satte läpparna till mitt glas som då var fyllt med Glenlivet Nadurra First Fill American Oak Cask Strength Single Malt på hela
60,3%. Här hemma i Sverige så känner vi ju egentligen bara till deras Nadurra
som står på Bolagets hyllor men det är faktiskt en hel serie med ett antal olika
varianter vilket den här är en av dessa. Riktigt bra var den i alla fall och
det är ju dessutom ovanligt att ett destilleri i Skottland fyller whisky på nya
oanvända fat av Amerikansk Vitek.
Avslutningsvis så blev det Sverige igen och Västkusten,
närmare bestämt Smögen Whisky. Smögen Primör Revisited 6yo Cask Strength Swedish Single Malt lagrad i franska ekfat är den överlägset tuffaste whiskyn
jag någonsin smakat. Smögen släpper ju alltid ut sina whisky i cask-styrka och
den här låg på imponerande 68,2%. Vi smakade, vattnade, smakade igen och vattnade och
vi hade nog vattnat ner den 50% när vi tyckte att den var som bäst och då
brände det ändå rätt bra på läpparna. Riktigt bra var den i alla fall men
ingenting för en som precis börjat dricka whisky.
Nu ska ju sägas det att whiskyn jag tagit upp här var den whiskyn jag drack på mässan, mina vänner stack ju ut och testade lite andra varianter bla från Kavalan, Terenpeeli och Braunstein.
Nu ska ju sägas det att whiskyn jag tagit upp här var den whiskyn jag drack på mässan, mina vänner stack ju ut och testade lite andra varianter bla från Kavalan, Terenpeeli och Braunstein.
En massa folk och mycket god whisky blev det denna
lördagseftermiddag. Vi var inte missnöjda med något av det vi fick i glasen så vi
var fyra nöjda filurer, på insidan ordentligt uppvärmda som begav oss mot
Linköpings Centralstation efter ett anta timmar för att oss hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar