onsdag 26 augusti 2020

Onsdagsöverraskning

 

Ibland så kan mitt på dagen, en vanlig onsdag då det inte händer någonting speciellt förvandlas till något riktigt intressant och så skedde idag. Jag satt i godan ro och skrev lite om whisky på nätet när det ringer på dörren och min gode vän Håkan står där utanför med en plastpåse i händerna som visar sig innehålla en Berry’s 1970 Ben Nevis 43yo Highland Single Blend som han tyckte att jag helt enkelt måste få ett smakprov på.

Denna hade han inhandlat för några år sedan och sparat till sin 50-årsdag som ju skedde alldeles nyligen och nu fick alltså även jag den enastående möjligheten att låta några droppar av denna presentera sig för mina smaklökar.

En härligt fruktig doft letade sig in i näsan med röda bär, ek, persika och apelsin och smaken bar på mera frukt och så choklad med en torr känsla mot slutet och så en ton av apelsinskal innan en lång värmande örtrik eftersmak tog vid.

Denna whisky är lagrad och buteljerad av Berry Bros & Rudd och destillerad på Ben Nevis Distillery, har en muskelstyrka på 44,7% och är något så ovanligt som en Single Blend vilket innebär att allting i blandningen kommer från ett och samma destilleri.




tisdag 25 augusti 2020

Dålig whisky om mina smaklökar får bestämma

Det är inte vanligt att jag rynkar på näsan eller gör grimasr av avsmak för att jag tycker en whisky smakar dåligt. Det brukar helt enkelt handla om att jag tycker viss whisky helt enkelt är bättre än annan whisky.

Några gånger har det dock hänt att jag druckit whisky som jag faktiskt inte tycker smakar bra och som jag skulle arkivera i gruppen "Dålig Whisky".

Här nedan så ska jag ta upp fyra stycken whisky som jag inte skulle bjuda en vän på, varav en som faktiskt under några års tid varit en storsäljare på Bolaget men innan jag börjar gnälla så ska jag bara prata lite om den dryck som under många år varit fulwhiskyns ansikte utåt nämligen Statesman. Denna whisky som jag under mina år i transportbranschen på Schenker kunde inhandla hur mycket som helst från öststatschaufförer för så gott som ingenting och som ett tag hade rykte om sig att ha blandats i ett industriområde någonstans i Tyskland. Denna whisky var det nu runt 20 år sedan jag smakade på så jag tänker inte recensera den nu för jag måste nog testa den igen och uppdatera mig.

The Loch Ness Single Malt är en whisky där destilleriet som ligger bakom den inte vill ståta med sitt namn på etiketten och det förstår jag mycket väl för denna malt har ingenting i vare sig doft och smak som tilltalade mig. Mystiken kring namnet säljer givetvis men det riktiga sjöodjuret i Loch Ness skulle nog bli förbannad om den visste hur dennes namn missbrukats här.

Hälge The Famous Moose Blended Scotch tyckte jag var en riktig skitwhisky där det enda positiva var det ganska roliga namnet. Serietecknaren Lars Mortimer eller hans förlag har väl lyckats få tag i några fat i Skottland som inte kan ha kostat mycket och där slutresultatet i flaskan smakar mer drivmedel än någonting annat.

Highland King 5yo Highland Single Malt är ett ypperligt bevis för att en single malt inte är samma sak som kvalitet. Vilka som egentligen ligger bakom denna whisky är svårt att få info om, den brukar dock till och från dyka upp på olika alkoholsajter på nätet för en billig penning. Smakar illa helt enkelt.

Latitud 55 Blended Scotch är en whisky som pusslats ihop av Folke Andersson som ju är något av en legend i det här landet när det kommer till alkoholhaltig dryck. Jag tror att det är en av orsakerna till att det inte skrivits så mycket negativt om denna, dom flesta tunga namn i whiskybranschen känner ju denne herr Andersson. Denna whisky har under några års tid varit en av dom bäst säljande på Bolaget och det beror enbart på priset (det är jag helt övertygad om) för jag tycker att denna är en riktigt kass historia som inte kommer att få en plats på min whiskyhylla.

Dessa ovanstående whisky kan jag inte rekommendera men jag tycker ändå att ni ska testa dom om ni får möjlighet för detta är ju ändå bara mina åsikter och vi har ju olika doft och smaklökar, tack och lov.





måndag 24 augusti 2020

Whiskyprovning på Eklunds Bakficka i Motala den 22 augusti 2020

 

I lördags så hade jag då Coronasäsongens första whiskyprovning och det var ju verkligen inte en dag för tidigt eftersom det var 5 månader sen sist. Nu är vi i alla fall igång igen så nu väntar en lite roligare höst än den vår och sommar vi haft när det kommer till att träffas, prata och dricka whisky.

Vi träffades på eftermiddagen på Eklunds Bakficka i Motala och temat för denna provning var whisky från länder som dom flesta kanske inte förknippar med just den drycken.

Innan vi på allvar tog tag i dom fem whisky vi hade i glasen så hade vi förutom ost och choklad även den gamla klassiska belgiska ölen Oud Zottegems Bier som en liten extra krydda vid sidan om.

Inledde med Bain’s Cape Mountain Single Grain från det Sydafrikanska James Sedgwick Distillery. Denna ca 5 år unga whisky blev 2018 vald till världens bästa i grain genren. En enastående whisky med frukter och sommarblomster och en avslutning med vanilj och skumbanan som faktiskt drar lite åt Bourbonhållet.

Den andra i ordningen var den Indiska Rampur Vintage Select Casks Indian Single Malt från det vid foten av Himalaya belägna Radico Khaitan Distillery. Detta är den första single malten från detta destilleri. En whisky som både till doft och smak är bra mycket mörkare än den första med övermogen frukt och höstliga örter.

Vi fortsatte sen med Teerenpeli Portti Port Wine Cask Finish Single Malt från Teerenpeli Distillery & Brewery i Lahtis / Finland. Trots en avslutning i Portugisiska portvinsfat så bjuder denna på bär från våra nordiska skogar med toner av trä och kryddor.

Nederländerna var nästa stopp och whiskyn Millstone Dutch Single Malt från Zuidam Distillers. Sherryfatslagrad söt, mjuk och smakrik.

Vi avslutade i Frankrike med Rozelieures Fumé Collection Single Malt från Rozelieures Distillery som är lagrad i fat från dom två berömda spanska Sherry husen Oloroso och Pedro Ximenez. En fantastisk whisky, fruktig och bomullsmjuk med en rökig ton på behagliga 20 ppm.

Efter en hel del diskussioner, smuttar och många näsor i glasen så var alla överens om att Rampur och Millstone var dom två som skulle få lämna tävlingen. Inte för att dom på något sätt var dåliga men för att dom helt enkelt inte i doft och smak nådde upp till dom tre övriga där det var Bain´s och Rozelieures som fick dela på det högsta betyget med Teerenpeli strax där bakom.

Med god hjälp av Peter Eklund vars lokal evenemanget ägde rum i och alla trevliga och glada deltagare så blev detta en mycket lyckad eftermiddag som nu får bli starten till en bra whiskyhöst. Jag kommer att återvända i Oktober till Motala för en provning med whisky från Den Gröna Ön. Datum för detta evenemang kommer att meddelas i Facebook gruppen Whisky och Whiskey.


onsdag 12 augusti 2020

Den svarta busken, Bushmills enastående blandning

 

The Old Bushmills Distillery som ligger på Nordirland är ju ett av världens äldsta destillerier (det äldsta om man frågar dom på Bushmills) och dom producerar ett antal malt och bland whisky.

Deras lyxigare variant av blended Bushmills Black Bush Irish Blended Whiskey är den variant jag hade i glaset denna härliga augustikväll på balkongen.

Den här whiskyn som lanserades 1934 är ovanlig på så sätt att den innehåller hela 80% maltwhisky som legat och gosat i, först ex Bourbonfat och sen Oloroso Sherryfat och sen har resterande 20% fyllts med två olika Grain whisky som innan mognat i upp till 18 år.

Den är ordentligt söt i doften med påtagliga Sherry, Honung och Vaniljtoner.

Smaken är enastående, mjuk och behagligt mild till en början med Vanilj, Smörkola, Persika och Kex för att sen visa upp en kryddigare sida mot slutet.

Den har en styrka på 40% och kostar i skrivandets stund 365 skr på Bolaget och är enligt mig en av dom absolut bästa blended på marknaden idag.


söndag 2 augusti 2020

Kusinerna Bourbon och Grain


När man sitter och njuter av ett glas med whisky i ensamhet så är det väldigt lätt att tankarna far iväg en stund och så börjar man fundera kring olika saker och om jag ser till mig personligen så är det oftast kring just ämnet whisky som mina funderingar går och häromkvällen så satt jag och tänkte lite på det här med Bourbon och Grain whisky.

Vaddå Bourbon och Grain whisky tänker ni, där finns det väl inga kopplingar?
Jo men det är ju precis vad det gör.

En Grain whisky görs ju på så sätt att spriten destilleras på mer än en gröda, det kan handla om en blandning av tex Korn, Vete, Råg, Majs och ibland till och med ris.
En Bourbon måste innehålla minst 51% Majs men sen så kan man använda sig av egentligen vad som helst och vanligtvis så fylls resterande % av Korn, Råg eller Vete.
Detta innebär ju faktiskt att enligt vårt europeiska sätt att se på saken så är en Bourbon whisky en Grain whisky.

Om man skulle producera en whisky här hemma exakt så som man gör en Bourbon så skulle man ju ändå inte få kalla den det eftersom dom Amerikanska reglerna säger att man endast får kalla en whisky Bourbon om den producerats och lagrats inom USA's gränser men däremot så skulle man kunna kalla den för en Grain whisky och kanske lägga till: På Amerikanskt sätt.

En Bourbon och en Grain är alltså närmare släkt än vad man först tror.




 

Adventskalendern Lucka nr 4

  I lucka nr 4 så fanns det en riktig tuffing: The Glendronach Cask Strength Batch 10 Highland Single Malt Whisky på hela 58,6%. Den här whi...