Whiskyprovning i Barkarby - 2018 02 23

Jag var i behov av hjälp och då vände jag mig till några vänner som ju inte var sena att komma över och assistera mig och försöka lösa mitt problem.

Hade några flaskor som ännu ej var öppnade och som behövdes gå igenom. Givetvis så kunde jag ha gjort detta själv, är övertygad om att jag hade klarat av detta med glans men hur roligt hade det varit jämfört med hur roligt och trevligt det nu istället blev.

Jensa, Benny, Peter och Martin anlände från organisationen "Whiskynördar i Nöd" och gjorde ett enastående arbete trots kort varsel och lite planering.

Fyra sinsemellan väldigt olika whisky provade vi.
Den första var Kavalan Concertmaster Port Cask Finish från Taiwans första whiskydestilleri, efter det så blev det den unika Glenburgie 15yo Speyside Single Malt och så Rampur Indian Single Malt från Indiens äldsta destilleri beläget vid foten av Himalaya och så till slut Kilchoman Sanaig Islay Single Malt från det lilla gårdsdestilleriet på Islay.

Vi var väl alla överens om att det var riktigt hög kvalitet på denna kvartett whisky även om Peter visade upp en samling väldigt underliga grimaser i ansiktet när några droppar av den torvrökta Kilchoman passerade hans läppar.

Näsorna arbetade liksom smaklökarna i skift och vilken av destillaten som låg i topp ändrades lite vartefter tiden gick men vi var ganska eniga om att nr 1, Taiwanwhiskyn Kavalan var en riktigt höjdare och värd all beundran.

När vi nu hade gått igenom denna lilla samling så förflyttades intresset från dom nu tomma glasen på bordet till min lilla whiskyhörna och den samling av mer eller mindre innehållsrika flaskor som där står och trängs och så blev det så att vi plockade fram några andra som då fick vara med utom tävlan så att säga.
Bla så blev det då Teeling Single Cask Irish Whiskey, Cardhu Speyside Pure Malt, Auchentoshan Springwood och Heartwood Single Malt, Haig Club, Clubman Single Grain, Mackmyra Svensk Rök Singel Malt och så ett av mina flaggskepp på hyllorna Lagavulin 1984 Double Matured Islay Single Malt som vi denna kväll faktiskt sa adjö till och skickade till whiskyhimlen.
Må den vila i frid.

Efter detta så var alla ganska nöjda tror jag och en efter en så försvann den humanitära hjälpen ut i den smällkalla natten och kvar blev jag med endast tomma glas som ett bevis för att någonting hänt i köksregionen denna kväll.

Roslags Whisky EKO No 1 Single Cask Whisky

Ekologiskt odlat korn har hämtats från Östergötland som sen mältats på Viking Malt i Halmstad, vatten från egna brunnen har använts och sen har blandningen destillerats för att sen lagras i 4 år på ex Oloroso Sherryfat och buteljerad med en styrka på 46,2% och allt detta under överseende av Richard Jansson och Kristina Anerfält Jansson på Norrtelje Brenneri.

Flaskan som är enastående snygg är dessutom designad och importerad från VetroElite i Italien.

Man måste ju verkligen säga att gänget på destilleriet har engagerat sig i denna whisky men har det gett något resultat då, 

hur doftar och smakar den egentligen?

Jag har läst lite om vad andra tycker om denna och det är verkligen en blandning av åsikter, från odrickbar till rätt sjyst.

Den är riktigt ljus i färgen, klar och elegant som ett vitt sommarvin.

Det är en ganska oljig ton som först letar sig in i näsan med en liten stickig spritighet och där bakom kan man hitta små toner av läder och så en viss syrlighet, sirap och honung.

Letar man ännu längre bortom ovanstående inledning så kan man hitta en del övermogen frukt liggandes i en gammal trälåda.

Lite av oljan sitter kvar när den första smutten passerar läpparna, den är bra mycket sötare i smaken än i doften och den känns lite kraftigare än vad utseendet visar.

Farinsocker och en del örter tittar fram efter någon sekund och sen anländer en lite råare och oborstad ton mot slutet precis som om den ändå vill visa att den minsann är en tuffing att räkna med.

Med några droppar vatten så klev en sötma av vanilj och honung fram och tog över och den där lite tuffa avslutningen som man kände förut blev istället väldigt mjuk och rätt behaglig.

Mer spännande än välsmakande men en bra början tycker jag att det är och jag tänker givetvis smaka på övriga släpp från detta lilla destilleri norr om Stockholm.

Johnnie Walker 18yo Platinum Label Blended Whisky

Denna whisky från Johnnie Walker är en elegant och stilren uppenbarelse, inte bara för designen på flaskan utan även lådan som whiskyn ligger och vilar i.

Om inte doften är lika elegant så är den ändå riktigt intressant där man får en känsla av att befinna sig på en gård ute på landet, en lite blåsig dag i oktober där man går in i en lada för att komma undan vinden och får dom där dofterna av inoljade redskap, hö, läder och en viss lite rökig ton och där smakerna sen bara förstärker den upplevelsen som dofterna påbörjade.

Torrt gräs, läder och så en del nötiga inslag, en liten sötma av godis också innan en ganska lång och tuff eftersmak tar vid och som får en att blunda en stund innan det är dags att återvända från den där gården ute på landet och öppna ögonen för att inse att man istället sitter på sitt rum i mars där det är 10- grader utanför fönstret.

En mycket behaglig whisky som håller en styrka på 40% och där all malt och grainwhisky som ingår i den har legat på fat i 18 år.

The Kincardine Blended Malt Whisky

Victor Alexander Bruce, den 9:e Earlen av Elgin, den 13:e Earlen av Kincardine föddes i Skottland 1849 och han var en framgångsrik politiker både i hemlandet och i Indien.

Hans barnbarnsbarn Alex Bruce, numera Master Blender på whiskyföretaget Adelphi ville pussla ihop en whisky som skulle vara en hyllning till sin farfar och även samarbetet mellan Skottland och Indien.

Från Skottland valde han ut varsitt Sherryfat med singel malt från The Macalllan och Glen Elgin och så ett ex Bourbonfat från det Indiska destilleriet Amrut och slutresultatet blev  The Kincardine Blended Malt med en styrka på 52,9%.

Doften på denna är väldigt fruktig och örtrik med en liten stickig ton men som sen går över till djupare övermogen frukt och rörsocker.

Smaken är till en början rätt tuff men förvandlas sakta och blir mild och mjuk, det är som om en boxare som efter en rak höger kommer fram och hjälper motståndaren på fötter, smeker ens kind och ber om ursäkt.

Mellan dom behagliga fruktiga och somriga tonerna så får man känslan av att befinna sig i en lada med torrt gräs och en touch av läder och precis när man vandrar ut därifrån så känner man en svag bitter ton.

Denna är riktigt bra.

The Macallan Estate Oak Highland Single Malt Whisky

En NAS-whisky designad The Macallan Distillery som håller en muskelstyrka på 40% och enligt destilleriet ska ha lagrats på allra finaste europeiska Sherryfat och Bourbonfat.

Nu vill ju dom på Macallan få oss whiskyköpare/drickare att tro att denna whisky har lagrats på båda dessa fat i olika omgångar men jag personligen är övertygad om att detta släpp innehåller två olika whisky varav den ena lagrats på Sherry och den andra på Bourbonfat och som sen blandats ihop.
Detta skulle då med andra ord röra sig om en blended malt, vilket ju dom flesta NAS faktiskt är.

Nog om vad jag tror nu ska jag istället gå in på vad jag tyckte om denna whisky som var en ganska mörk bärnstensfärgad dryck med en för min näsa väldigt behaglig fruktig inledning och som bar med sig vissa toner av päron.

Sötman som var behaglig i doften blev nästan för mycket när jag sen smakade på den.
Whiskyn var faktiskt lite för tungt sliskig och för att råda bot på detta så presenterade jag den för några droppar vatten som gjorde den bra mycket mildare och dessutom så kom det fram lite trevliga detaljer med honung, blomster och ek och så en relativt lång och värmande eftersmak efter det.

Visst var denna rätt god men den kändes lite karaktärslös och det var liksom inte så mycket som man direkt la på minnet.

Speyburn Bradan Orach Highland Single Malt Whisky

Trots att Speyburn Distillery är ett av skottlands mest fotograferade destilleri pga sitt vackra läge på en sluttning i Rothesdalen i Speysidedistriktet så är whiskyn nästan okänd här hemma i Sverige.

Nästan allting som produceras på destilleriet exporteras till USA där dom har sin största marknad.

Den whisky jag hade i glaset var en Speyburn Bradan Orach Highland Single Malt som är en hyllning till dom laxar som finns i floden Spey i närheten och som är ett populärt tillhåll för sportfiskare.

Bradan Orach är Gaelliska och betyder "Den Gyllene Laxen".

Den har en lätt fruktig doft med lite flyktiga toner av päron och äpple och så en något stickig avslutning.

Smaken sen är lika lätt som doften, något vattnig men en sötma av frukt och honung och en lite torr slutkläm.

Allting är dock lite svävande, det är liksom ingenting som riktigt fäster.

Trevlig whisky men ingen som ger några bestående intryck direkt.

The Glenlivet Nádurra 16yo Single Malt Whisky

The Glenivet är det destilleri som säljer näst mest maltwhisky i världen efter Glenfiddich och i USA så innehar dom första platsen.

Nádurra betyder naturlig på Gaelliska och det namnet har denna whisky fått för att det är en cask,

dvs att den efter att ha lagrats 16 år på Bourbonfat buteljerats direkt på flaska utan någon som helst inblandning av någonting mer än det som redan fanns där från början.

Den här är alltså en whisky som man kan köpa varje år och den kan då smaka lite olika varje gång och dessutom skilja sig i styrka.

Just denna jag hade i glaset hade en muskelkraft på 48% men det var ingenting som näsan kände av när dom första tonerna letade sig in.

Behagligt mjuk och len som en sommarbris med lätta söta honungstoner och det där är något som sen hänger med när man smakar av den.

Honung, vanilj, nöt, en äng av sommarblomster och så en lång värmande eftersmak där whiskyn först då visar lite av sin muskelkraft.

Jag förstår varför denna år efter år är en storsäljare, den har någonting för alla som tycker om whisky.

Förutom rök då kanske.