En ny variant av whiskey på gång

Från och med den 11 juli så har staten Missouri fått tillåtelse att kalla sin whiskey, Real Missouri Bourbon men då måste dom hålla sig till ett rätt hårt regelverk.
Först så måste man följa gängse regler för tillverkning av Bourbon men sen så måste alla grödor som används produceras i Missouri, eken som används till faten måste också växa inom statens gränser och sen måste tillverkning och lagring också ske där.

Man får ju numera tillverka Bourbon i vilken av USA:s stater man vill men dom flesta andra använder sig av grödor och ek från olika delar av landet vilket man ju nu inte får göra i just Missouri.

Ingen whiskytillverkare i världen har ju såna här hårda regler vad det gäller själva eken men destillerierna i Missouri är nöjda för dom flesta faten som används i landet och därmed också ute i världen kommer just från den staten.

Ett par tidigare destillerier i Missouri har nu lagt ner sin produktion eller helt ändrat inriktning i tillverkningen så nu är det väl bara för oss whiskyälskare att vänta och se när den första Real Missouri Bourbon dyker upp ute på marknaden.

En naken Ripa på Åland

Har ju tillbringat några dagar i en liten stuga i Christiansund på Åland där vi har haft ett strålande väder vilket inneburit att vi suttit ute på kvällarna långt efter att solen sjunkit ned bakom träden vid kanten av havet.
Som sällskap på resan, ja förutom min fru då så hade jag en The Naked Grouse Blended Malt som passade alldeles enastående där ute på uteplatsen.
Den här whiskyn som ju innehåller malt från bla Glenrothes, Glenturret, Macallan och Highland Park och har en ålder på mellan 4-8 år är kanske det mest smakrika som kommit från Grouse-familjen och som för ovanlighets skull lagrats på både Europeiska och Amerikanska Sherryfat.

Intressant är att när denna whisky för ett antal år sedan dök upp på marknaden så var det en Blended men från 2017 så är Grainwhiskyn borttagen så nu är det helt enkelt en Blended Malt.

Hur som helst så är detta en rund och fruktig whisky med toner av russin, choklad och en liten peppartouch på slutet och som var ett mycket bra semestersällskap.

BOX The Pioneer Single Malt Whisky

Destilleriet BOX heter ju inte BOX längre utan High Coast Distillery. 

Den whisky jag har här under det gamla namnet hittade jag gömd i en mörk vrå i whiskyrummet som jag håller på att färdigställa och det är den första whisky som kom från destilleriet och har namnet BOX The Pioneer Single Malt. Den är ganska exakt 3 år gammal, har en muskelstyrka på hela 48,1% och har lagrats på ex Bourbonfat och hårt kolade fat av Svensk ek.

Den har en väldigt behaglig ganska tung doft trots det ljusa utseendet. Balar av torrt gräs, törstande blomster, lätt vanilj med en ton av honung och ljust bröd.

Man känner att det här är en ungdom, den är lite spretig och verkar inte riktigt veta vart den ska ta vägen men den är ändå så tuff och självsäker att den står stadigt. Den är pepprigt skarp, torr och sträv med någon rök och en ganska kort eftersmak.

Med några droppar svenskt kranvatten så piggnade blommorna till i doften, den kändes mjukare och rundare där det torra gräset inte längre var närvarande.

Sötare i smaken med vanilj och honung. Brödig och där pepprigheten anländer först mot slutet. Rundare och snällare men ändå tuff.

Det här är en vuxen treåring på många sätt och ett första försök som är helt strålande och efter den här whiskyn så har ju också High Coast bevisat att dom nog nu är sveriges bästa destilleri. 

Jag såg på nätet att denna utgåva, oöppnad säljs för rätt mycket pengar på auktion just nu men min butelj tillhör ju inte den förseglade skaran och den kommer nu ett tag framöver vara min balkongwhisky där den tar över från den amerikanska Heaven Hill Kentucky Straight Bourbon som nu är begravd med all den respekt den förtjänar.

Att dricka whisky är egentligen väldigt enkelt

Jag plockar ner en 16-årig Lagavulin från den översta hyllan i whiskysamlingen och tar sen fram ett fyrkantigt relativt tungt glas från ett av skåpen i köket.
Släpper ner två isbitar som skramlar högljutt när dom rumlar runt i det ännu tomma glaset,
häller upp whisky så att mer än hälften av glaset fylls och tar en rejäl klunk innan drycken ens hunnit fatta vart den befinner sig någonstans.

Ovanstående agerande kan få vilken whiskynörd som helst att tappa fattningen för det är faktiskt så att för många så har det blivit viktigare hur man dricker sin whisky än själva drycken i sig.

Herregud! 
Man kan ju inte ha is i en maltwhisky eller hälla upp den i såna där gamla stora glas som Farsan använde eller som man såg i dom där gamla TV-serierna från USA på 1970-talet och så måste man ju värma whiskyn lite innan och dofta på den ordentligt, det är ju fan ingen shot man häller i sig!

Jag har varit med om en del såna upprörda kommentarer under whiskyprovningar och samtal om whisky från personer som verkar tro att det finns skrivna lagar om hur man ska dricka whisky och som om dom bryts kan innebära spöstraff eller värre för drickaren ifråga.

Vi ska ju ha klart för oss att när det handlar om whisky så finns det varken lagar eller regler om hur vi ska bete oss under intagandet av denna dryck, det enda man ska göra är att lyssna och ta åt sig av dom tips och råd som man får om hur man på bästa sätt kan få sin whisky att smaka så bra som möjligt. 
I slutändan så finns det bara en som kan och ska bestämma hur whiskyn ska drickas och det är den person som dricker den.

Visst är det så att whiskyn reagerar om den värms upp lite i handen, den ändrar också karaktär både i doft och smak om man tillför några droppar vatten. Whiskyn blir lite bedövad av kall is och häller man upp den i ett tulpanformat glas så håller man ihop dofter och smaker på ett helt annat sätt än i ett större öppnare glas.
Vatten, svart kaffe eller till och med en suröl är bra för smaklökarna när man provar flera olika whisky efter varandra. Bröd, choklad och ost är enastående tillbehör till whisky och stekt bacon till en Bourbon helt fantastiskt men allt det här passar ju inte alla och dessutom så finns det ju en oändlig massa karaktärer och personligheter bland alla whiskyvarianter, precis som bland oss människor så whiskyn reagerar ju olika beroende på vem den är, hur du dricker den och med vad.

Om vi ska gå in på några av dom tillbehör jag tog upp ovan så behöver man faktiskt inte inhandla en mörk choklad med 75% kakao eller en Grottlagrad Gruyereost för flera hundra riksdaler, det går att hitta mer ekonomiska varianter som fungerar precis lika bra bara man vågar testa lite och bara för att en ost passar till just den whiskyn så behöver den ju inte göra detta till nästa.

Under en provning så brukar jag ta upp det här och det brukar alltid bli en diskussion som faktiskt allt som oftast slutar med att en eller flera deltagare ändrar på sitt tänk när det kommer till att dricka whisky eftersom merparten gör som dom läst eller hört av självutnämnda experter att man ska göra utan att lyssna på sina egna doftkörtlar och smaklökar.

Visst gör det ju lite ont att se någon slänga i ett antal isbitar i en Highland Park 18yo men är det så att den personen tycker att den smakar bättre då så tycker jag han eller hon helt klart ska fortsätta med detta men jag hoppas ju att personen ifråga har testat whiskyn utan inblandning av yttre komponenter först för bara genom att gå igenom alla varianter av drickandets ädla konst så kan vi ju hitta just vårt sätt att intaga whisky som vi ju sen ska följa så att vi kan njuta av denna enastående dryck till fullo.

För ett antal år sedan så började Toyota utbilda ledare inom koncernen, vilket innebar att när ett möte och där viktiga avtal skulle skrivas så kom deras representanter dit med den inställningen att det var den första affärsuppgörelsen dom skulle vara med om i livet och också den sista någonsin och det här gjorde att dom var mer öppna, klarsynta och gick in till 100% i varje liten detalj för att se till att denna unika affärsuppgörelse skulle bli företagets bästa någonsin.

Om man skulle kunna klara av att flytta över detta tänk till när man sitter och smuttar på sin whisky så skulle det ju med all sannolikhet innebära en fantastisk upplevelse.
Att tänka att det är den första whiskyn man smakar på i sitt liv och den sista man någonsin kommer att få dricka skulle ju göra att man tog till vara varenda sekund av njutningen, varje detalj och beståndsdel i dofter och smaker och detta skulle nog göra drickandet till en helt ny upplevelse.

Hur vi nu än beter oss när vi intar vår whisky så handlar allting i slutändan om att vi ska dricka den så som vi själva vill och tycker att det smakar bäst oavsett vad bordsgrannen eller alla whiskyexperter säger.

Sláinte bröder och systrar!

Kilchoman Sanaig Islay Single Malt i fjällmiljö

Det är den 25 juni, duggar lätt och temperaturen i luften är 12 grader. Jag sitter på altanen till stugan i Tännäs / Härjedalen 70 mil hemifrån, läser boken Gråt i Mörker av Björn Hellberg och smuttar på en Kilchoman Sanaig Islay Single Malt, en whisky som jag tog med mig hemifrån och som jag trodde skulle passa alldeles utmärkt här uppe, vilket den också gjorde.

Den värmer verkligen kroppen i den kyliga friska luften och fungerar som ett perfekt tillbehör till grannen strax nedanför som eldar för fullt utanför sitt hus och där doften av björkved letar sig in i näsan och blandar sig med röken, den lätta fruktigheten, dom ljusa chokladtonerna, torrheten av gräs, pepprigheten med en topp av fräsch citrus från whiskyn.

En helt igenom strålande NAS-Whisky från det lilla gårdsdestilleriet på Islay, lagrad på ex Oloroso Sherry och ex Bourbonfat med en styrka på 46% och som endast finns i ett antal av 1200 buteljer.

En whisky för Midsommardagen

Nu har Midsommarafton passerat och dagen efter anlänt med allt vad detta innebär av huvudvärk, ånger, städning eller förhoppningsvis bara ett välmående och njutningsfullt sinne där inga måsten tynger och inga planer finns uppskrivna i almanackan.
Personligen så känner jag mig just nu rofylld efter en mycket trevlig och behaglig Midsommarafton med mitt hjärta inne i Stockholm där vi njöt av både god mat och dryck.

Jag hade ju som jag tidigare nämnt tagit med mig Mackmyra Svensk Rök Single Malt i ryggan som jag trodde skulle passa bra dagen till ära och där lyckades jag otroligt nog riktigt bra för denna NAS-Whisky som med allra största säkerhet handlar om en Blended Malt som nog inte är äldre än 4-6 år är trots sin omogenhet och orutin en självsäker Whisky med pondus även om den är en lättviktare i rökgenren och inte har en Islay Whisky's fylliga bomullslena rök som täcker munhålan som en helande värmande filt så är den inte spretig på nåt sätt utan håller ihop smakerna av enris, vanilj, ek, tobak och peppriga kryddor på ett mycket bra sätt och som ju som sagt passade alldeles utmärkt vid randen av Östersjön ackompanjerade av måsars skrän och fiskebåtars puttrande.

Ja, måsarna hörde vi ju i alla fall men det där med puttrande fiskebåtar var väl kanske att ta i lite, känslan av dom fick man ändå av whiskyn och det är väl ett gott betyg om något.
Jag ska höra med min mentor på dom sju haven Greve Trollehav om man säger att en fiskebåt puttrar, känner mig lite osäker där.

Men som sagt..Midsommarafton var ju igår och jag tänker inte sitta här och bli nostalgisk över svunna tider utan blicka framåt eller åtminstone ta tag i den dagen som är just nu och Midsommardagen kräver ju också sin whisky tänkte jag och då behövs nog en som tar ett steg ifrån den där kustnära rökiga känslan och tillbaka till den lantliga myllan och då fastnade jag för Glengoyne 17yo Highland Single Malt.

Glengoyne Distillery har ju bla gjort sig kända för att lufttorka sitt korn och detta gör ju att det inte finns tillstymmelse till rök i slutprodukten och det var ju just detta som jag idag var ute efter.

Här får man den där idylliska doften av jordkällare, fuktigt trä och övermogen frukt och sen en mjuk och len smak, sirap med lite torra grästoner, frukt och så nötter och en mogen stadig eftersmak.

En perfekt Midsommardagswhisky minsann.

Whisky för Midsommarafton

Midsommarafton idag och vi håller som bäst på att plocka ihop lite småsaker här hemma för att om en stund ta pendeln in till stan för att tillbringa kommande dygn på Hotell Riddargatan och låta andra människor ta hand om oss.

Var vi kommer att intaga middag senare ikväll vet vi i nuläget inte och då har vi med andra ord inte heller en aning om vad vi kommer att ha på tallrikarna men en sak vet jag och det är att jag kommer att ha med mig en Midsommarwhisky som tillsammans med tandborsten och andra småsaker snart kommer att trängas tillsammans i väskan.

Det var inte lätt att hitta en whisky som skulle passa bra för denna dag, ett tag så funderade jag på en Blended och hade den utomordentliga Ballantines 12yo i handen men bytte strax därefter inriktning och fingrade lite på Monkey Shoulder Blended Malt som ju är en somrig blommig sak men näe, kanske en Irländare skulle passa tänkte jag och sneglade på Teeling Rum Cask där man ju har en hel fruktträdgård samlad i flaska.
Eftersom det ändå är Midsommar så kanske jag ändå skulle plocka fram en av rariteterna och hade nästan bestämt mig för Blair Athol Old Particular 21yo när jag nog insåg att en rök nog skulle passa bättre när man ändå får i sig så mycket fräsch sommar bara genom att vara ute så dagen till ära så blev det till slut svenskt och Mackmyra Svensk Rök.

Det ska aldrig vara lätt.