Amerikas whiskyregioner: Kentucky

 

År 1795 blev Kentucky USA’s femtonde delstat och det skedde ju i samma veva som det Stora Whiskyupproret i Pennsylvania, vilket förde med sig att mängder med farmare packade ihop sin destilleringsutrustning där och flyttade ner till den nya delstaten.

Det visade sig också att jorden och vattnet i Kentucky var enastående bra för just grödor och whiskytillverkning och det fanns redan några på plats som gjorde whisky på majs, det som senare skulle utvecklas till Bourbon whisky.

Evan Williams som startade 1783 räknas idag som det första kommersiella destilleriet i USA som tillverkade whisky av Bourbontyp, det är dock Baptistpastorn Elijah Craig som annars kallas för The Father of Bourbon. Han ska ha varit den första att ha lagrat sin whisky på nya kolade ekfat vilket ju senare blev en regel vid just tillverkning av Bourbon.

Den tyska familjen Böhm som hade bytt sitt efternamn till det mera USA-klingande Beam släppte ut sin första whisky 1795 under namnet Old Jacob Beam Sour Mash, en whisky som senare skulle döpas om till Jim Beam och som idag är världens mest sålda Bourbon whisky.

Andra whiskymakare i staten är bland annat: Heaven Hill, Buffalo Trace, Woodford Reserve, Maker’s Mark, Bulleit Frontier, Four Roses och Wild Turkey.  

En liten tur utanför Stockholm

 

Var ute på landet i helgen, närmare bestämt i Södra Rörvik som ligger några mil norr om Norrtälje där fastighetsägaren Benny bland annat plockade fram två enastående whisky på kvällskvisten.

Glenfiddich Experimental Series 04 Fire & Cane Single Malt är en ovanlig whisky från Glenfiddich på så sätt att den består av en blandning av rökt och orökt malt och som sen fått en slutlagring på romfat. En enastående elegant malt som är djupt fruktig och söt med choklad och en liten mjuk bomullsrök där i bakgrunden.

Vi fortsatte sedan med en Glen Scotia Double Cask Campbeltown Single Malt som legat och gosat i First Fill ex Bourbonfat för att sen slutlagrats i ex Sherryfat från Pedro Ximenez. Söt fruktig med lite chokladkänsla, vanilj och en kryddig avslutning.

Två riktigt bra whisky som gjorde denna helg därute på landet mycket smakrik.

Amerikas whiskyregioner: Pennsylvania

 

Jag har ju den senaste tiden gått igenom whiskyregionerna i Skottland och det är inget annat land i världen som egentligen har något liknande men i USA så pratar man faktiskt ibland om just whiskyregioner men då är dessa helt enkelt sorterade i dom stater som delar upp landet.

Så om vi nu då kanske ska kalla dom USA:s whiskystater så är ju Kentucky den överlägset största idag med Tennessee som god tvåa och Bourbonwhiskeyn den varianten som produceras överlägset mest i USA och där då Kentucky är dess nav i världen.

Det har dock inte alltid varit så för fram till 1800-talets början så var staten Pennsylvania den största whiskyregionen i USA. Det var dit dom första Europeiska immigranterna kom och där dom första destillerierna växte fram.

På 1790-talet dock så beslutade regeringen om en spritskatt och det utlöste det sk Whiskyupproret i Pennsylvania som förde med sig att massor med destillerier antingen lade ner sin verksamhet eller flyttade. Sedan dess har destilleringsverksamheten i staten levt ett väldigt tyst och tillbakadraget liv ända fram till år 2011 då Guvernör Tom Corbett undertecknade lagstiftning Act 113 som skulle göra det mycket enklare och billigare att starta upp en destilleringsverksamhet och efter det så har det formligen exploderat i staten som nu i skrivandets stund har inte mindre än 65 destillerier som producerar whiskey, rom, gin och vodka.

Några av dom destillerier som producerar whiskey är Mountain Laurel Spirits med sin berömda Dad’s Hat Rye Whiskey, Stoll & Wolfe, New Liberty, Manatawny, Wigle och så whiskyrebellerna Disobedient Spirits som struntar i regelverk och pekfingrar och lagrar sin Shagbark Hickory Whiskey enligt gammal tradition i Pennsylvania på fat av Hickory och sen så har vi givetvis statens mest kända destilleri Michter’s som startade 1753 under namnet Shenk’s Distillery och som idag räknas som det äldsta licensierade i landet.

Skottlands whiskyregioner - Del 6: Islands

 

Då har vi då kommit till den där whiskyregionen i Skottland som ibland räknas som en egen del och ibland tillhörande Highland. Det rör sig ju om alla öar runtomkring Skottland förutom då Islay som ju är en egen region. Personligen så tycker jag att det känns fel att låta dom öarna tillhöra Highland men det kan också vara svårt att känneteckna dessa som en egen region när dom är så utspridda som dom nu är.

Just nu i skrivandets stund så räknar vi i alla fall Islands som den sjätte whiskyregionen. Det går inte att beskriva Island-whisky på ett enda sätt eftersom dom är belägna på så olika håll och i så olika omgivningar både kulturellt och geografiskt.

Om vi börjar norr om det skotska fastlandet så har vi Orkney Islands där dom två nordligaste destillerierna i Skottland är belägna på gångavstånd från varandra. Det berömda Highland Park med sin kraftfulla mäktiga whisky och det nästan okända Scapa som gör en len, mjuk och blommig variant. Om vi sen tar oss västerut så ligger där den större ön Isle of Lewis and Harris där Harris Distillery ligger som har producerat Gin i ett antal år men som nu kommit med sina första buteljeringar whisky. Innanför den ön så ligger Skye där Tallisker Distillery finns med sin rökiga whisky och tittar vi söderut så hittar vi ön Mull och destilleriet Tobermory som producerat både rökt och orökt malt sen 1798, i början under namnet Ledaig.

Söder om Mull så ligger ön Jura med destilleriet Isle of Jura som omringas av fantastiska historier om ön och whiskyn och sen till sist så kommer vi till ön Arran som är belägen innanför landtungan Campbeltown och där destilleriet Isle of Arran ligger och som är ett relativt nytt destilleri som öppnade 1993.

 

Skottlands whiskyregioner - Del 5: Islay

 

Ön Islay som ligger precis norr om Irland är i storlek endast en femtedel av Gotland men ändå centrum i världen när det kommer till rökig whisky. Här finns nu 8 destillerier varav 7 är några av dom äldsta och mest berömda i världen: Lagavulin, Bowmore, Ardbeg, Laphroaig, Caol Ila, Bunnahabhain, Bruichladdich och så har vi ungdomen i gänget Kilchoman som öppnade 2004 men som redan nu gjort sig ett namn i whiskyvärlden.

En god nyhet är att det gamla klassiska destilleriet Port Ellen nu har startat upp verksamheten igen och åter ska börja producera whisky på Islay. Port Ellen lade ju ner destilleriverksamheten 1983 men fortsatte att mälta korn till några av dom övriga destillerierna på ön och ibland så dyker ju deras gamla whisky fortfarande upp men kostar då mellan 10-50.000 riksdaler beroende på ålder.

Tre helt nya destillerier är också på gång på ön, Ardnahoe har redan börjat koka, Gartbreck är på gång och Elixir har köpt upp mark för att börja bygga så det händer grejer minsann på denna lilla utpost.

Röken är ju ett kännetecken för whisky från Islay även om Bunnahabhain och Bruichladdich genom åren släppt en hel del orökta varianter och då ska man ju ändå veta att Bruichladdich ligger bakom världens rökigaste whisky Octomore.

Röken kommer ju från att destillerierna använder sig av torv som det finns oändligt av på ön. Eldningen av torven vid torkningen av det mältade kornet ger denna karakteristiska smak på whiskyn.

Hur mycket rök och vilken sorts rökig smak man får beror på mängden rök, vilken tidpunkt det handlar om, omgivningen, var torven kommer ifrån och på vilket djup den är upptagen.

Man räknar rökigheten i PPM som är en förkortning på Parts Per Million och dom normala rökiga sorterna från Islay ligger på typ 40-50 ppm medans då Octomore ligger på mellan 100-200 ppm.

Vad dom nya destillerierna kommer med för sorts whisky får vi vänta och se men att det blir rökiga varianter skulle väl inte vara någon överraskning.    

 

Skottlands whiskyregioner – Del 4: Campbeltown

 

Ceann Loch Chille Chiarain är det Gaelliska namnet på Campbeltown som inte bara är en stad utan även namnet på den lilla sydvästra landtunga där den ligger och som är en av dom sex skotska whiskyregionerna.

Idag kan man ju ställa sig frågan varför detta lilla område ens får vara en whiskyregion när det endast finns tre destillerier där, Springbank, Glen Scotia och så Glengyle som efter 80 år i vila sen 2004 kokar sprit igen. Det finns en förklaring till varför detta område ändå tillhör whiskyregionerna.

I början av 1900-talet så kallades denna stad för The Whisky Capital of The World och då fanns det hela 34 destillerier på den lilla platsen men spritförbudet och depressionen i USA gjorde att alla destillerier utom Springbank och Glen Scotia lades ned. Campbeltown lever lite på gamla meriter kan man väl alltså säga.

Whiskyn från detta lilla område är känt för att vara lite torr, robust och med mycket känsla av hav och det kommer både orökt och rökt whisky därifrån.

En dubbel trippel

 

Har i mina glas två stycken lite annorlunda varianter av Grant’s, närmare bestämt Grant’s Triple Wood Blended Scotch och Grant’s Smoky Triple Wood Blended Scotch.

Båda dessa har lagrats på tre olika fat: Nya fat av amerikansk ek, ex Bourbonfat och first-fill ex Bourbonfat och det som skiljer dom åt är att viss del av maltinnehållet i smoky-varianten är just av rökig whisky.

1.        Grant’s Triple Wood

Doften är härligt fruktig med röda bär och vanilj, smaken något torr, maltig och kryddig med toner av äpple..

2.        Grant’s Smoky Triple Wood

En lätt och mild rök kommer in i näsan direkt och i smaken är denna faktiskt mildare än den orökta med vanilj, smörkola och choklad.

Två stycken mycket trevliga blend där i alla fall den första finns att beställa på Bolaget på nr: 448 av priset 259 skr. Den rökiga varianten verkar enbart finnas ute på tax-free marknaden.