Linköpings Whiskyexpo 2020

Samtidigt som förberedelserna för Melodifestivalens första deltävling i Linköping var i full gång så befann jag mig tillsammans med Magnus J, Peter E och Joel P bara ett stenkast därifrån i Linköpings Konsert & Kongress för att prova whisky vilket kändes bra mycket intressantare än det som skedde och skulle ske senare i SAAB Arena. Efter att ha grundat lite på Kebab House en bit därifrån så blev det då dags att ta itu med lite allvarligare saker.

Vi bestämde väl oss ganska snabbt att vi skulle, så gott det gick låta bli dom stora elefanterna och i stället testa lite annorlunda grejer men det hindrade ändå inte oss från att inleda eftermiddagen med Highland Park Valfather Single Malt som är deras tredje och sista whisky i serien Viking Legends. En riktigt bra whisky, stor och maffig med trevlig lägereldsrök och en perfekt början.

Vi fastnade sen hos Jack Daniels där vi gjorde ett stopp och först fick testa en råg från Woodford i grannstaten, Woodford Reserve Kentucky Straight Rye som jag personligen tyckte var en av dom absolut bästa Rye Whiskey’s jag smuttat på och därefter blev det givetvis då JD:s egna Jack Daniels Tennessee Straight Rye som också var riktigt bra.

Nästa anhalt blev Lost Distillery som ju är oberoende buteljerare och sysslar med whisky från länge sedan döda och i många fall bortglömda destillerier och den whisky vi fick ett smakprov av där var den prisbelönta Jericho Archivist's Selection Sherry Finish Blended Malt som var en helt igenom fantastisk whisky som Lost Distillery försökt återskapa från destilleriet Jericho som lade ner sin produktion redan 1913.

Svenska Eldvatten köpte för några år sedan upp några fat från numera nedlagda Grythyttan Whisky som dom sen lagrat för att sen släppa ut i en serie med namnet Silent Swede och den av dom vi testade var deras Silent Swede 7yo Swedish Virgin Oak Single Malt, flaska nr 189 av 364 som hade en muskelstyrka på hela 64,4%. Trots styrkan så behövdes denna faktiskt inte vattnas ner utan var helt fantastiskt bra i sina originalkläder.

Vi fortsatte i Sverige och besökte Gammelstilla Whisky som har sitt säte några mil sydväst om Gävle där vi testade ett fatprov på 51,1% i styrka som legat och gosat strax över 3 år i små 40-liters ex Bourbonfat och som trots sin ungdom var riktigt bra. Gammelstilla som ju är relativt nya håller på att koka egen sprit och kommer om några år att presentera sin alldeles egna whisky, vilket ska bli spännande.

Efter en riktigt sjysst kaffedrink med bla whiskey från Bushmills som ingrediens så tog vi en liten paus där vi lät ben, ryggar och smaklökar pusta ut lite innan jag satte läpparna till mitt glas som då var fyllt med Glenlivet Nadurra First Fill American Oak Cask Strength Single Malt på hela 60,3%. Här hemma i Sverige så känner vi ju egentligen bara till deras Nadurra som står på Bolagets hyllor men det är faktiskt en hel serie med ett antal olika varianter vilket den här är en av dessa. Riktigt bra var den i alla fall och det är ju dessutom ovanligt att ett destilleri i Skottland fyller whisky på nya oanvända fat av Amerikansk Vitek.

Avslutningsvis så blev det Sverige igen och Västkusten, närmare bestämt Smögen Whisky. Smögen Primör Revisited 6yo Cask Strength Swedish Single Malt  lagrad i franska ekfat är den överlägset tuffaste whiskyn jag någonsin smakat. Smögen släpper ju alltid ut sina whisky i cask-styrka och den här låg på imponerande 68,2%. Vi smakade, vattnade, smakade igen och vattnade och vi hade nog vattnat ner den 50% när vi tyckte att den var som bäst och då brände det ändå rätt bra på läpparna. Riktigt bra var den i alla fall men ingenting för en som precis börjat dricka whisky.

Nu ska ju sägas det att whiskyn jag tagit upp här var den whiskyn jag drack på mässan, mina vänner stack ju ut och testade lite andra varianter bla från Kavalan, Terenpeeli och Braunstein.

En massa folk och mycket god whisky blev det denna lördagseftermiddag. Vi var inte missnöjda med något av det vi fick i glasen så vi var fyra nöjda filurer, på insidan ordentligt uppvärmda som begav oss mot Linköpings Centralstation efter ett anta timmar för att oss hemåt.  

Dalwhinnie 17yo - 1991 Distiller's Edition Double Matured Highland Single Malt Whisky

Destilleriet Dalwhinnie är det högst belägna destilleriet i Skottland och även om 360 meter över havet inte låter så imponerande så är det i alla fall en bit upp. Den här 17-åringen som jag har i glaset har en muskelstyrka på 43% och är lagrad på två olika varianter av ex Sherryfat. Den finns inte att köpa här hemma nu men skulle man hitta den någonstans när man ute och rör på sig så får man lägga ut ca 1.100 svenska riksdaler för 70cl.

Den har en spännande doft av tobak, torkat läder och bomullslen björkvedsrök och en liten syrlig ton i smaken, kryddig och med en fruktig sötma, honung, torkade blommor och så den där lägereldsröken som ligger där bakom genom hela upplevelsen.

En tuff men behaglig och spännande whisky.

Auchentoshan Springwood Lowland Single Malt Whisky

Auchentoshan Springwood Lowland Single Malt från Lowlandregionens mest kända destilleri är lagrad på ex Bourbonfat i okänt antal år, faten som den lagrats i har som sagt innehållit Bourbon som i sin tur legat minst 4 år på dessa fat som är av blandade storlekar.

Faten är gjorda av Amerikansk Vitek som skördats på våren, därav namnet Springwood.

Doften har en sötma av vanilj, skogsbär och en aning citrus och i smaken så är vaniljen väldigt påtaglig, den blir lite torr och så finns där lite smörkola och en citrustopp med en rätt tuff och skarp avslutning och något nötig.

Denna finns inte att få tag i på Bolaget utan man får helt enkelt hålla ögonen öppna när man är ute och reser och då ligger priset på ca 350-380 skr. Värt vartenda öre tycker jag för detta är en riktigt bra whisky.

Tamnavulin Sherry Cask Edition Speyside Single Malt Whisky

Det i Speyside regionen belägna destilleriet Tamnavulin som började producera whisky 1966 släpper inte ifrån sig så mycket egen whisky, det mesta som produceras där går till blended-whiskyn Whyte & Mackay men just nu så finns det fem varianter på Bolaget och den som jag har i mitt glas är den senaste Tamnavulin Sherry Cask Edition Speyside Single Malt.

Den här NAS-Whiskyn som har en styrka på 40% är först lagrad på ex Bourbonfat i tre år för att sen ha flyttats över till tre olika 250-liters ex Sherryfat där slutlagringen ägt rum under okänd tid.

Sherrytonerna är väldigt påtagliga i början, fruktig och söt med toffee och smörkola. Den är söt och fruktig i smaken och något torr, det finns en känsla av gräddbakelse och kola med en liten syrlig topp och så en pepprig lång avslutning.

Den här whiskyn som är riktigt najs kostar nu 299 skr på Bolaget och är helt klart en av dom mest prisvärda maltwhiskys som finns.

Ardbeg 10yo Islay Single Malt Whisky

Ardbeg, beläget på den sydligare delen av Islay är en av dom destillerier med mest kultstatus i Skottland och deras 10-åring som jag denna kväll hade i mitt glas på Lilla Barkarby är ju nästan ett måste för den som håller på med att bygga en sjysst grund till en whiskysamling.

Här finns den karakteristiska röken som kännetecknar en Islaywhisky men också mycket mogen frukt, charkuterier, vanilj och toner av lime och torkat läder. En riktigt bra tioåring på 46% som just nu i skrivandets stund kostar 499 skr på Bolaget.

Nostalgi i ett glas

Det här är ju nostalgi för mig. Första gången jag drack en whisky från Glengoyne var i Skottland och på just det destilleriet också, det var vinter och ruggigt utomhus och varmt och gosigt på insidan precis som denna lördag. 

Vi brottas med ett gäng besvärliga förkylningsbaciller här hemma och då är ju en whisky en självklar detalj i förbättringsprocessen och då valde jag Glengoyne 17yo Highland Single Malt som jag tyckte passade alldeles utmärkt, dels för att den har en av dom vackraste färgerna i whiskyvärlden och så för att det är en fantastisk malt och att den som jag tidigare sa fick mig att tänka tillbaka 15 år till en dag på det vackra lilla destilleriet Glengoyne som är beläget mitt emellan Strathblane och Killearn i dom södra delarna av Highland där jag, Rojjan, Lasse, Berra och Robban njöt i fulla drag.

Ja, visst kändes förkylningen bättre och med det även humöret även om det var dom sista dropparna som nu försvann ur flaskan.

Highland Park Viking Honour 12yo Single Malt Whisky

12-åringen från det på ögruppen Orkney belägna destilleriet Highland Park har ju funnits ett tag nu men har sen några år tillbaka en ny design och ett lite annorlunda namn där Viking Honour har lagts till som en hänvisning till dom stolta vikingatraditioner som finns hos befolkningen på Orkneyöarna.
Inspirationen till den designen som är skapad av dansken Jim Lyngvild kommer från Stavkyrkan i den lilla Norska byn Urnes som är en av världens äldsta och så har även flaskan fått en lite annan form än förut där den numera ser ut som en runsten.

Whiskyn som jag och Peter E. njöt av dagarna mellan Jul och Nyår är lagrad i ex Oloroso fat, den har dofter av söta frukter, apelsinskal, honung och peppar med en lite rökig ton. Smaken är stor, något bitter och torr, kryddig och så en lätt rökig känsla.

Tyvärr så handlar detta om en kylfiltrerad och färgad whisky vilket är tråkigt men priset på 399 skr gör den ändå till en av dom mest prisvärda malterna på Bolaget och tillsammans med Ardbegs 10-åring en bra grundsten för den som planerar att bygga upp en sjysst whiskyhylla i hemmet.