Historien om Irish Coffee och whiskeyn i denna

Irish Coffee är ju en av dom mest klassiska kaffedrinkarna och en drink som man nästan kan få var som helst i världen och allting började en råkall vinterdag 1940 (eller så var det 1941 eller 1942, där är det lite osäkert) i det lilla samhället Foynes på Irland.

12 frusna amerikaner kom med flygbåt till orten och ville ha nåt värmande i baren där Joe Sheridan stod och serverade. Det var vid den här tiden rätt vanligt på Irland att blanda lite whiskey i sitt te men eftersom det denna gång rörde sig om Amerikanare så tog Sheridan kaffe istället. Han hällde i en skvätt Tyrconell Irish Single Malt, en nypa farinsocker och så vispad grädde på toppen och det blev genast succé.
En av gästerna utbrast:
-Qiute a good coffee, is it Brazilian?
Svaret från Joe Sheridan blev då:
-No sir, It´s Irish.

10 år senare så satt en av dessa passagerare, Stanton Delaplane tillsammans med sin vän Jack Koeppler som då ägde restaurangen Buena Vista i San Fransisco och försökte återskapa drinken som Stanton fått på Irland men dom lyckades inte komma i närheten av den smaken.

Dom tog då helt sonika och flög tillbaka till Irland där dom upptäckte att dom bara kunde få smaken dom var ute efter genom att använda sig av Irländsk whiskey så då började dom importera sådan och började sälja drinken i Kalifornien där den senare spreds över hela världen. Jack Koeppler experimenterade en del med drinken och kom till slut fram till att Tullamore D.E.W. Irish Blended var den whiskey som var bäst lämpad för en Irish och så blev det och än idag så blandas det 2000 Irish Coffee med den whiskeyn som ingrediens per dygn på Buena Vista.

Det är ju vanligare här hemma och på många andra ställen världen över att ha Jameson Irish Whiskey i drinken och varför det har blivit så är oklart men det rör sig antagligen om att Jameson är en jättekoncern och har kunnat påverka restauranger och barer på ett annat sätt än Tullamore och många bartenders menar på att det ska vara så men får man tag i en man/kvinna bakom bardisken som verkligen vet vad dom sysslar med så brukar dom veta vad som gäller också även om det knappt är någon som vet vilken whiskey som användes av Joe Sheridan den där kalla vinterdagen på 40-talet.

Jack Koeppler och Stanton Delaplane försökte ju först med Bourbon som inte gick alls och sen så testade dom även med Skotsk whisky som även den var för hård och kantig så det ska helt enkelt vara en trippeldestillerad Irländare och läser man ett recept på Irish Coffee så brukar det oftast bara stå Irländsk Whiskey utan att man går närmare in på vilken variant det ska vara.

Den bästa Irish Coffee jag personligen druckit har jag inte fått ute på krogen utan från min fd granne Jensa som ju inte enbart är min fd granne utan även fd krögare och bartender och som under våra år som grannar räckte över ett antal enastående såna kaffedrinkar över balkongräcket men annars så är inte Irish Coffee en favorit och jag säger lite som Stanton Delaplane som efter några år tröttnat på den drinken som han varit med och gjort känd globalt:
- Problemet med Irish Coffee är att den förstör tre goda ting, kaffe, whiskey och grädde.

Roe & Co Irish Blended Whiskey

Det anrika destilleriet George Roe & Co i Dublin som slutade tillverka whiskey 1926 börjar nu så sakteliga röra på sin mångårigt stela lekamen igen, destilleriet kommer i år ånyo öppna upp och redan nu så finns det en blended på marknaden att införskaffa. 

Roe & Co Irish Blended Whiskey innehåller en blandning av grain och maltwhiskey, har lagrats på ex Bourbonfat och har en styrka på 45%, den är icke kylfiltrerad och inte färgad.

Den har en mjuk krämig doft, söt och med en lite syrlig topp. Smaken är mild men kryddig med pärontoner och vanilj, lime och så en lite tuffare avslutning.

Riktigt trevlig whiskey som bådar gott inför fortsättningen.

Mackmyra Traveler Single Malt Whisky / Mackmyra Svensk Ek Single Malt Whisky

Om man vill tjäna lite extra stålar på en whisky så kan man ju alltid sälja den på två olika ställen med två olika etiketter. Det är ju precis vad Mackmyra har gjort för Mackmyra Svensk Ek som funnits ett tag finns nu att inhandla på SAS flygningar under det globetrottiska namnet Mackmyra Traveler Single Malt. Samma innehåll, två olika namn.

Mackmyra skulle ju aldrig erkänna att dom gjort detta för att suga ut lite extra riksdaler ur whiskyn utan säger istället att dom vill erbjuda whiskydrickare över hela världen denna whisky och att den också anpassats för att passa in i SAS värld av resor. Tilläggas ska ju också att Mackmyra Svensk Ek lagrats på fat som max innehållit 10% trä från Sverige och antagligen ännu mindre från just Visingsö som dom först påpekade innan Sveriges bästa tunnbindare Johan Forslund gick ut och kallade Mackmyra för lögnare.

Jag ska inte sitta här och gnälla över detta nu när jag ändå sitter här på en balkong fäst vid ett hus som står på en ö i det Egeiska Havet med just Mackmyra Traveler Single Malt i glaset. Whiskyn är av NAS-variant och är alltså lagrad på fat av lite blandat ursprung kan vi väl säga utan att försköna sanningen. Den har en muskelstyrka på 46% och bär på intressanta dofter av honung, nötter och torrt trä. Den är söt i smaken till en början, torrt gräs, honung, någon citruston och med en pepprigt värmande avslutning. Den känns lite oborstad och tuff men har mycket att erbjuda och det mesta av smaken finns kvar med några droppar vatten i förutom att den blir lite vänligare, lite mer tillmötesgående.

En mycket bra och intressant whisky som nog säljer bra oavsett vad den heter och oavsett vad Mackmyra hittar på för historier runtomkring.

Resesällskap

Nu har man ju slutat räknat ner dagar och gått över till timmar istället för om ett dygn så är vi ju på plats på vårat favoritställe igen i den östliga delen av den Grekiska övärlden.

Givetvis så har jag ju funderat (som alltid) vilken whisky jag ska ha under dom veckorna vi är där, vilken av alla som jag ska ha som sällskap på balkongen eller uteplatsen.

Valet denna gång föll på Mackmyra Traveler Swedish Single Malt eftersom jag tyckte namnet passade alldeles utmärkt. Nu vet jag ju att just denna whisky också finns under namnet Mackmyra Svensk Ek Single Malt och att dom helt enkelt bara designat en ny etikett för SAS räkning men med samma innehåll men va fan, jag får väl låtsas som om det är en helt ny variant så att det blir lite spännande. 

Hur som helst så har jag aldrig druckit denna whisky på den plats vi nu ska bege oss till så då blir det ju en form av nyhet för omgivningen betyder ju faktiskt en hel del. Vi får väl se, jag återkommer.

Rebel Yell Kentucky Straight Bourbon Whiskey

Lux Row Distillery i Bardstown / Kentucky som gör denna whiskey har ju precis uppdaterat sin portfölj av Rebel Yell där flaskorna har fått en helt ny design (Lite knubbigare) så utseendet på den flaskan jag har i min ägo är numera en utdöende variant.

Receptet på denna whiskey har bytt ägare ett antal gånger sen 1850-talet och även namnet har ändrats ett par gånger men sen 1950-talet så heter den i alla fall Rebel Yell där namnet är ett gammalt stridsrop från Amerikanska Inbördeskriget och som nu Heaven Hill har rättigheterna till.

Muskelstyrkan på denna är 40% och det här är en så kallad Wheated Bourbon vilket innebär att förutom innehållet av 80% Majs så är resterande % av Vete.

Doften på den är smörig och krämig med toner av honung och vanilj och den är faktiskt lika mjuk och len i smaken, den är bomullslik och smakrik, fyllig och blommig med russin, ek och puffar av lite tobak. En riktigt trevlig Bourbon.

Denna går att beställa på Bolagets Beställningssortiment https://www.systembolaget.se/dryck/sprit/rebell-yell-8581601 och kostar i skrivandets stund 622:-.

John Crabbie

Det skotska företaget John Crabbie & Co är ett sånt där företag som haft sina långa fingrar med i det mesta som handlar om dryck i det landet. Dom startade upp redan 1801 då dom köpte ett gammalt Porterbryggeri där dom snart började med att blanda sin egen Blended Whisky. Dom köpte sen upp Haddington Distillery som då blev huvudleverantör av den Grain Whisky dom behövde till sin blended. Det dröjde inte länge förrän dom började producera Gin och olika frukdrycker, Vin och Ginger Beer och försvann från whiskykartan men nu så släpper dom helt plötsligt NAS-whiskyn Crabbies Yardhead Single Malt där innehållet av malt whisky kommer från icke namngivna destillerier och dessutom så har dom själva precis startat upp två destillerier där dom om några år kommer att presentera sina egna destillat.

Just den här whiskyn har en styrka på 40% och kommer kosta ca 350 kronor vilket ju är väldigt överkomligt. Nu ska ju sägas att dom som smakat denna rent som whisky inte har varit så där jättepositiva men företaget menar på att denna är mera tänkt att användas som en drinkingrediens än en whisky att sitta och njuta av så då kanske vi har en förklaring till den svaga betygsättningen.

Cedar Ridge Iowa Bourbon Whiskey

Cedar Ridge Winery & Distillery i Iowa började producera whiskey 2005 och är det första destilleriet som öppnat i den staten sen förbudstiden i USA upphörde och eftersom detta är majs-staten nummer ett i landet så odlar dom givetvis sin egen majs.

Destilleriet producerar ett par varianter av whiskey och den som jag denna gång hade i glaset var Cedar Ridge Iowa Bourbon.

Lätt men ändå bred och fyllig i doften men inte så djup och mörk. Toner av apelsinskal och lite vanilj kan kännas.
Lätt fruktig i smaken och majsen märks med en liten vaniljton och karamell och eftersmaken har ett uns pepprighet med en liten syrlig topp.

En snäll men smakrik och god whiskey med en muskelstyrka på 40%. Denna finns just nu att beställa på https://www.systembolaget.se/sok-dryck/?searchquery=cedar%20ridge för 728 riksdaler.