Highland King 5yo Single Malt Whisky

Den här whiskyn är ett talande bevis för att en maltwhisky inte är detsamma som kvalitét.

Vilket destilleri som producerat denna går inte att få information om men den stora dryckeskoncernen Highland Distillers ligger bakom produkten och dom har ju en del destillerier i sin ägo så något utav dom är det ju som är skyldig till denna bedrövliga vätska.

Dom första tonerna som letade sig in i näsan bedövade dom flesta doftkörtlar men hoppet tappade man ju ändå inte för en sak som är så rolig med just whisky är ju att doft och smak kan skilja sig så mycket.

Tyvärr så var det ju inte så i detta fallet, jag hittade inga som helst nyanser. Det smakade rätt och slätt jävligt illa och jag ämnar skicka denna rätt ner i soporna för den är inte ens värd att ha kvar som bjudwhisky, någon stolthet har man väl kvar och mina vänner vill jag inte göra mig osams med.

William Cadenhead 13yo Single Irish Malt Whiskey

Skottlands äldsta oberoende buteljeringsföretag William Cadenhead har gett ut den här riktigt hemliga whiskyn som är producerad på ett destilleri på Irland men på vilket, ja det kan man ju bara spekulera i.

Det finns inga som helst uppgifter om var dom köpt upp drickat någonstans och att leta på Google hjälper inte mycket heller, det verkar nästan som om dom själva på WC är rätt osäkra om ursprunget.

Men om vi nu struntar i på vilket BB detta destillat föddes och ägnar oss åt den viktiga frågan, är det något att ha?

Den har ett utseende som är väldigt mycket lätt vitt sommarvin, doften är väldigt fräsch med en hel del citrus men som drar åt torrt gräs efter en stund.

Lätt i smaken, kryddig med en trevlig sötma, färskpressad citron över ett grönt äpple med en liten stickig ton i bakgrunden.

En hyfsat lång eftersmak, lite bitter och gräsigt torr.

Den har en styrka på 46% och även om den inte kommer att sätta några bestående avtryck hos mig så är den trevlig och väl värd att testa om man får den möjligheten.

Bowmore Black Rock Islay Single Malt Whisky

Det finns en vik på ön Islay som heter Loch Indaal och nästan längst in i den viken så är destilleriet Bowmore beläget men där finns också en svart klippa som har fått ge namnet till denna whisky.

Anledningen till att dom ärar den där klippan med ett namn på denna whisky vet jag inte men tror inte att det har med något annat att göra än att sätta ett coolt namn på en etikett där man inte har någon ålder att ståta med.

Det här är ju alltså en NAS-whisky som lagrats på ex Sherry och ex Bourbon-fat.

På etiketten så står det:

"Matured in finest oak casks" vilket ju känns rätt fånigt för jag tror inte att någon whiskyproducent värd namnet skulle använda sig av mindre bra fat, dom skulle ju i alla fall aldrig skriva det på flaskan så man räknar väl som köpare/drickare att dom nyttjat så bra fat som möjligt.

Den har en djup fruktig doft, mörkt bröd, malt, farinsocker och så en liten citruston på slutet. Röken som en Bowmore ju alltid bär med sig står här lite granna i bakgrunden men den finns där.

I smaken så kommer röken direkt fram och presenterar sig men inte på ett framfusigt sätt utan ändå rätt vänligt och så har den en lite vattnig känsla med sig men som sen tuffar till sig lite med diverse kryddor.

En ganska kort eftersmak som heller inte ger så mycket.

Med några droppar vatten så försvann nästan alla dofter och kvar blev bara en blandning av torrt trä och citrus och smaken planade också ut betänkligt så dom där dropparna kranvatten gjorde verkligen inte denna whisky någon tjänst.

En trevlig vardagswhisky är det men inte så mycket mer än så.

Box Whisky byter namn

Box Destilleri beläget vid Ångermanälvens strandkant har fått problem med sitt varumärke.
Whiskyföretaget Compass Box tycker att det svenska destilleriets namn påminner alltför mycket om deras eget och den åsikten räckte för att dom norrländska whiskymakarna den 30 juni ändrar namnet till High Coast Distillery.

VD:n Thomas Larsson säger att namnbytet bara är bra och att dom nu kommer att koppla ihop destilleriet ännu mer med regionen Höga Kusten men det där tror ju jag bara är bullshit för att om det nu var så då skulle dom ju döpt destilleriet till High Coast redan från början.

Näe, här handlar det nog mera om att Compass Box har megaföretaget Bacardi i ryggen och med dom muskulösa advokater dom kan plocka fram så skulle svenskarna inte ha en tillstymmelse till chans i en brottningsmatch om namnrättigheterna så då har man valt att ta den enkla vägen och byta namn utan att tjafsa och sen försöka stå så rakryggade det bara går, le och tycka att det ju bara var bra.

Om det nu också är så viktigt för dom att värna om namnet Höga Kusten så undrar ju jag varför dom helt enkelt inte tar namnet Destilleri Höga Kusten, varför ha ett engelskklingande namn?

I höst så kommer dom i alla fall släppa sina första buteljer under det nya namnet.

Återuppliva Vaniljen!

Vanilj är en av dom mest komplexa kryddor vi människor använder oss av, den innehåller över 250 olika komponenter men trots detta så har den blivit en krydda som man i whiskyvärlden använder sig av rätt slarvigt.

När man ska beskriva en doft eller smak så använder man sig så gott som alltid av vanilj som någon form av utfyllnad för att helt enkelt få ihop fler detaljer.
Vet man inte vad man ska säga eller om man inte kan peka på vad det är man känner så kan man ju ändå alltid dra till med vanilj, det är nämligen säkert och det är ingen som heller säger emot detta.

Det här är ju lite tråkigt eftersom denna fantastiska krydda mer eller mindre har blivit en tråkig sådan som man använder sig av rätt respektlöst.

Jag tycker självklart inte att vi ska sluta använda vanilj i våra beskrivningar när det kommer till doft och smak men vi borde nog tänka på hur vi använder oss av den.

The Macallan 12yo Double Cask Highland Single Malt Whisky

När det gäller whiskyn The Macallan 12yo Double Cask Highland Single Malt så har whiskymakarna gjort en lite annorlunda skruv innan lagringen på hemmaplan.

Dom har inhandlat ex Bourbonfat från USA som sen skickats till Spanien där dom fyllts med Sherry som sen legat i faten några månader för att sen tömmas och skeppas till The Macallan Distillery i Skottland där dom då fyllt dessa fat med eget destillat som därefter lagrats i 12 år.

Whiskyn har en djup fruktig ton med vanilj och sjyst sötma som helt klart är ett minne från tiden på andra sidan Atlanten, den bär på honung och en del kryddiga toner.

Smaken är mild och behaglig, med blomster och sötma, torrt gräs och äpple och med en lång trevlig och snäll eftersmak.

En elegant och mycket bra whisky som med några droppar vatten faktiskt blev sämre,

dofterna fanns kvar men man fick anstränga sig lite mer för att hitta dom och när det kommer till smaken så planade den ut helt och blev bara tråkig.

Jag tycker denna ska tas som den är, inga krusiduller och då är det en riktigt bra dubbel lagrad tolva.

Tomatin Cú Bócan 2017 Highland Single Malt Whisky

Cú Bócan som på Gaelliska betyder Spökhund är en legend i området där Tomatin Distillery är beläget.

I många år så har historier om en vargliknande monstruös varelse som smyger omkring på hedarna florerat i bygden. En äldre destilleriarbetare säger sig inte bara ha sett varelsen utan också kommit så nära att han med sina fingrar vidrört dess päls vilket medförde att monstret upplöstes i någon form av rök som försvann över heden. Det var efter denna berättelse som den här whiskyn med bilden av den i rök förvandlade djävulshunden skapades. 

Det får vara hur som helst med dessa historier men dom har i alla fall fört med sig att Tomatin varje år släpper den här whiskyn Cú Bócan som en liten hyllning eller kanske mera en påminnelse om legenden.

Denna jag hade i mitt glas var från 2017 och den här whiskyn är faktiskt den första som Tomatin producerat som har en lite rökighet.

Visst finns det viss rök i doften men den är inte framträdande på något sätt utan håller sig där i bakgrunden till förmån för en del toner med hö, honung och lite lime.

Smaken är riktigt kryddig med en del blomster och anis och så kommer den där lilla rökigheten och vill ha uppmärksamhet på slutet.

Den har en rätt tuff  eftersmak och har en muskelstyrka på 46%.

Detta är en NAS-whisky som innehåller whisky från tre fat, ett ex-Sherry fat, ett ex-Bourbonfat och ett nytt fat av Amerikansk ek och åldern på faten är alltså okänt men trots avsaknaden av den informationen så är detta en mycket trevlig whisky med smakfulla detaljer, dock kanske inte lika spännande som historierna som ligger bakom den.