Ballantine's

Ballantine's, en av dom mest klassiska skotska whiskies såg dagens ljus 1865 då George Ballantine i Glasgow började blanda sin egen whisky.

George pensionerade sig 1881 och lät då sonen George Jr ta över företaget som växte enormt under dom närmaste åren. 1919 så sålde George Jr företaget till Barclay & McKinley som behöll namnet och fortsatte med att utveckla blended whiskyn som nu började få rykte om sig internationellt.

1937 så fick Ballantine's den ärofyllda utmärkelsen Grant of Heraldic Arms som då gjorde att whiskyn hamnade bland Skottlands noblesse.

För att försäkra sig om kvalitet i sina blandningar så köpte Ballantine's destillerierna Glenburgie och Miltonduff och sen dessutom Europas största grain-destilleri Dumbarton. På 60-talet så hade whiskyn blivit mäkta populär och på 80-talet så var Ballantines det tredje största whiskymärket i världen.

1988 så köptes Ballantine's av dryckesföretaget Allied Domecq.

År 2002 så stängdes Graindestilleriet Dumbarton så då började istället Ballantine's hämta sin Grain whisky från Strathclyde Distillery.

2005 så köpte det franska storföretaget Pernod Ricard Ballantine's och dom är huvudägare än idag.

I företagets portfölj så finns Finest Blended, 12yo Blended, 12yo Blended Malt, 17yo Blended, 21yo Blended, 30yo Blended och 40yo Blended.

Ballantine's är en whisky som har varit med mig redan från början på 1980-talet och jag ser fortfarande till att jag alltid har en variant hemma i hyllan. 

Den jag har i glaset nu är Ballantine's 12yo Blended som är en riktigt bra blandwhisky. Fantastisk djupt fruktig doft och en perfekt mix av frukt, nötter, rågbröd och mörk sirap i smaken.

min flaska står i något så ovanligt som en svart förpackning av läder, har en styrka på 40% men finns tyvärr inte på Bolaget för tillfället.

Maten till ära

 Det blev Tacos till middag idag och då passade jag på att plocka fram den Mexikanska majswhiskyn Alma De La Tierra Abasolo El Whisky de México.

Den här majssöta whiskyn passade alldeles utmärkt till den av kryddor mustiga maten.

Grattis på 80-årsdagen Archibald

Den här månaden så fyller en väldigt speciell man 80 år. Archibald Haddock som ju var Tintins ständige följeslagare ända sedan han dök upp för första gången i albumet Krabban med Guldklorna 1941.

Exakt vilken dag som serieskaparen Hergé hittade på Haddock vet man inte riktigt men det var i alla fall i månaden januari för 80 år sedan.

Så för att fira denne råbarkade sjöbuse som jag haft så roligt tillsammans med i min ungdom så tänker jag först intaga en Johnnie Walker Double Black. 

Johnnie Walker var ju den whisky som Kapten Haddock drack i dom första albumen för att sen på 60-talet byta till whisky från det då nystartade destilleriet Loch Lomond.

Så i det andra glaset så blir det då alltså en Loch Lomond Single Grain.

Grattis på 80-årsdagen Kapten Archibald Haddock!

Den första rojalistiska whiskyn i Skottland

Det här med att ha benämningen royal på sin whisky eller på sitt destilleri är en känslig detalj i Storbritannien och det krävs tillåtelse av den sittande monarken och en speciell anledning för detta.

1835 så blev destilleriet Brackla först när Kung William IV gav dom denna ärofulla titel och efter Royal Brackla så är det endast två destillerier till som blivit utvalda, Royal Lochnagar och Glenury Royal men eftersom Glenury inte finns längre så är dom nu bara två.

Destilleriet Royal Brackla är ett av dom äldsta i Skottland och började producera whisky redan 1812. Deras maltwhisky var en av dom som fanns med i den första blended whiskyn som Andrew Usher pusslade ihop och det sägs också att Brackla's whisky under den senare delen av 1800-talet var Drottning Victorias favorit.

Så gott som allting dom producerat under åren har gått till blended industrin men dom har haft en 10-åring ute på marknaden ett tag och nu finns även en 12,16 och en 21-åring.

Jag har nu deras Royal Brackla Cawdor Estate 12yo Highland Single Malt i glaset, en mycket trevlig whisky som bär på en mörk doft av russin, plommon, chokladpraliner och apelsinskal och smaker med honungssötma, blommor, dajm, apelsinskal och en lite torr relativt kort avslutning.

Den har legat och mognat i First Fill Oloroso Sherry-fat och har en styrka på 40%.

Iskall Bourbon

Under ett besök i en matvaruaffär i närområdet tidigare idag så hittade jag glassen Gelatelli Premium Bourbon Vanilla och var då givetvis tvungen att inhandla denna. Man blev ju mäkta nyfiken.

Nu så här när jag provat glassen så kan jag väl säga att den var riktigt god men det var vaniljen som gjorde den medans tonerna av Bourbon var väldigt vaga tyvärr.

Som tur var så hade jag en Evan Williams Bottled-In-Bond 100 Proof Kentucky Straight Bourbon som tillbehör och den bidrog ju faktiskt med just detta jag saknade i glassen så till slut så var jag nöjd och belåten trots allt.

212 invånare i en flaska

Tyckte att kvällen igår var ett perfekt tillfälle att knäcka plomberingen på en whisky som nu stått orörd i hyllan några månader.

Whiskyn som har sitt ursprung på destilleriet Isle of Jura går under namnet Jura Two-One-Two 13yo, har en muskelstyrka på 47,5% och har legat och mognat i ex Bourbonfat för att sen slutlagras i fat av Chinkapin ek som är en variant av Amerikansk Vitek som går att hitta i dom centrala och östliga delarna av USA.

Namnet har destilleriet gett whiskyn som en hyllning till invånarna på ön Jura som vid buteljeringen var just 212 stycken.

Whiskyn har en fantastisk djup och fruktigt söt doft med smörkola, vanilj och en liten ton av lime.

Smaken bär på en bred sötma med äpple och citronsockerkaka och så en uppiggande kryddig avslutning.

En på alla sätt enastående whisky från en av dom mest mytiska Skotska öarna och är det någon som vill stilla sin nyfikenhet så finns den att införskaffa på Bolaget på Artnr: 88009 för en summa av 1.099 skr.

Om Italienarna själva får välja

Ett av dom länder i Europa som man inte förknippar med whisky är Italien, ändå så finns det faktiskt ett antal från det stövelformade landet.

Puni Distillery gör bland annat whisky destillerad på korn, råg och vete och som sen får mogna i fat av ek från Sicilien men mig veterligen så är Puni det enda destilleriet i Italien som producerar egen maltwhisky, sen så finns det ett antal buteljeringsföretag som köper upp skotsk maltwhisky för att sen göra egen blended.

Jag har ingen Italienare hemma i hyllan men däremot en whisky från Glen Grant Distillery som ju har starka band till just Italien.

Glen Grant har hållit på med whisky i Speyside-regionen sen bröderna John & James Grant startade destilleriet 1840 och år 1961 så var den Italienska affärsmannen Armando Giovinetti på besök i Speyside-regionen och på ovan nämnda destilleri. Han blev så förtjust i den whisky han fick prova så när han återvände till sitt hemland så inledde han ett nära samarbete med destilleriet och började att importera deras whisky till Italien. Det tog inte lång tid förrän Italienarna tog denna malt till sina hjärtan och Glen Grant blev den mest sålda whiskyn i landet och det är den faktiskt fortfarande.

Glen Grant 12yo Speyside Single Malt skulle vissa kanske kalla för feg eller intetsägande men jag skulle nog hellre vilja säga elegant. Den ingår i ungefär samma genre som Glenmorangie. Den är väldigt välkomnande och lätt att ta till sig, den bjuder på en famn av frukt, blommor och honungssötma i en behaglig och snäll blandning utan att sticka ut och kännas farlig på något sätt.

Näe, jag tycker att denna 12-åring med en styrka på 43% är en mycket bra whisky.