Whiskyprovning hos SPF Vällingby, Stockholm den 5 mars 2022

 

Var uppe på en snabbvisit i Stockholm den 5 mars och pratade whisky hos SPF Vällingby där deltagarna givetvis förutom att lyssna på allt bladder från mig även fick smaka en del lagrad destillat.

Vi höll oss enbart i Skottland denna eftermiddag och började i landets södra del där NAS-whiskyn Auchentoshan Springwood Single Malt som lagrats på ex Bourbonfat var först ut, en mjukt mild whisky från destilleriet i hörnet av fältet.

Efter den inledningen så förflyttade vi oss norröver till regionen Highland och ett av skottlands äldsta destillerier, tillika Kunglig Hovleverantör Royal Brackla och deras whisky Royal Brackla Cawdor Estate 12yo Highland Single Malt. En kraftigare malt än den första och som lagrats på enbart ex Sherryfat.

Det gamla lönndestilleriet Cardhu i Speyside regionen var den tredje whiskyn. Cardhu 12yo Pure Speyside Malt, en ovanlig blended malt med en palett av smaker och en fascinerande historia som innehåller både olaglig tillverkning och Johnnie Walker.

Destilleriet Speyburn beläget vid den lilla ån Granty Burn i Speyside som sen rinner ut i den större floden Spey blev anhalt nr 4 och i glaset deras 10-åring som lagrats på ex Bourbon och ex Sherryfat. En mild och snäll malt som blev lite av en andningspaus efter dom tidigare två fylligare varianterna.

Glas nr 5, The Dalmore 12yo Highland Single Malt har lagrats på ex Bourbonfat för att sen få en slutlagring i vad destilleriet själva säger sällsynta och gamla spanska ex Sherryfat. Hur det är med den saken är jag inte man nog att bekräfta och det spelar ju inte så stor roll när whiskyn ändå är förbannat bra. Klanen Mackenzie som tog över destilleriet 1867 och därmed satte sitt klanmärke, Hjorthuvudet på flaskorna har ju en väldigt fascinerande historia också som går tillbaka ända till 1263 och klanhövdingen Colin of Kintale.

I det sista glaset så hade vi en rökig variant från ett av dom högst belägna destillerierna i landet, Ardmore. Destilleriet släpper ju inte ifrån sig så mycket i eget namn utan den mesta whiskyn dom gör hittas ju i Ballantines, Teachers och Highland Queens blandningar. 

Ardmore Traditional Peated Highland Single Malt blev en bra avslutning som med sin mjuka fylliga rök knöt ihop den här provningen på ett alldeles utmärkt sätt.

England vill få ett erkännande som en egen whiskyregion

 

Den nyligen bildade organisationen English Whisky Guild har lämnat in en ansökan om att juridiskt få kalla England för en egen whiskyregion.

Enligt EWG så är detta för att säkerställa en egen standard för alla nuvarande och kommande destillerier i England, vårda traditioner och tillåta innovationer med smak som första prioritet. Vi ska inte göra Skotsk eller Irländsk whisky säger styrelseledamoten Stephen Russell och presenterar ett eget regelverk där spannmålen som används vid destillationen ska vara från England och att man ska kunna använda fat av olika träslag vid lagringen.

Skotska whiskymakare skrattar dock åt detta och ställer sig frågande till vad Engelsmännen menar med att dom ska vårda traditioner när man inte har några och premiera innovationer med att kunna lagra på vilka fat man vill, det är ju inte att vara nytänkande utan att gå tillbaka till medeltiden menar flera destillerier i Skottland.

Ja vi får väl se vad som händer med detta förslag.

  

Dunedin Doublewood 16yo New Zealand Whisky

 

1997 så stängde Willowbank Distillery, som då var det sista whiskydestilleriet på Nya Zeeland. Företaget New Zealand Whisky köpte upp 80.000 liter på fat från Willowbank och har sedan lagrat den whiskyn själva i lagerhus belägna vid kusten i den lilla staden Oamaru på Sydön.

Den whiskyn jag nu har i glaset är en blended bestående av 70% single malt och 30% grainwhisky. Whiskyn har först legat 6 år på amerikanska ex-Bourbonfat för att sen få gosa 10 år i franska ekfat som innehållit vinerna Pinot och Cabernet Sauvignon och har en styrka på 40%.

Whiskyn har en helt enastående doft av solmogna söta druvor, ett fantastiskt källardjup som jag bara brukar hitta i dom lokalt producerade dessertvinerna från den grekiska ön Samos och som man hittar uppe i bergsbyarna.

Smaken kanske inte riktigt håller vad doften lovar men den är fortfarande riktigt bra, sötman får stå tillbaka lite för här får man till en början en mjuk smörig känsla för att sen bjudas på några bittra torra toner av druvskal och med en liten syrlig touch på slutet.

En spännande upplevelse minsann.

Whiskyn finns att beställa på Bolaget i buteljer på 50cl för 1.086 skr på Artikel nr: 52219

Firkin Islay - Caol Ila 2010 Single Cask Islay Single Malt Whisky

Det oberoende buteljeringsföretaget Firkin Whisky har här använt sig av whisky från Islay destilleriet Caol Ila (kull iila) som destillerats 2010. Denna rökiga whisky har sen fått mogna i fat från Sicilien som innehållit vinet Marsala från druvan Muscat.

Whiskyn har en styrka på 48,9% och bjuder på en söt rökridå i doften med riktig sommarkänsla. Frukt, blomster och ljumma vindar från ett saltstänkt hav.

Len och mild i smaken men fyllig och med en härlig bred rök som ligger och omfamnar hela smakupplevelsen. Söt och fruktig med en bra sälta och så en liten kryddig avslutning.

En riktigt bra whisky som nu går att hitta på Bolaget för 1.069 skr på Artnr: 52123.

Jim Beam Yellow Label 4yo Kentucky Straight Rye Whiskey

 

Den här rågwhiskyn från Jim Beam har vunnit en hel del utmärkelser och visst är den värd all uppmärksamhet men den skiljer sig en del från det man är van vid när man får en rågvariant över läpparna.

Den här har en lätt flyktig doft med blomster och gröna äpplen, lite sötma och gräs efter ett sommarregn.

Smaken är bred och fyllig men ändå snäll och lite blyg och dom där kryddiga tonerna på slutet behövs verkligen för att få lite spänning i den.

Jag tycker verkligen att denna med en styrka på 40% är bra även om den kanske känns lite feg, en ordinär whisky av råg variant brukar vara lite tuffare, något robustare i alla detaljer men ska man för första gången ge sig i kast med en rågwhisky så är väl denna en alldeles utmärkt ingång.

Ardbeg Scorch Limited Edition Islay Single Malt Whisky

 

Den här whiskyn ska vara en hyllning till ön Islay's mytomspunna drake och Ardbeg själva säger att den är lagrad på deras mest kolade ex-Bourbonfat och visst är det en härligt djup rök som man får in i näsan, den är bred och tar verkligen plats men utan att vara obehaglig på något sätt och så finns det där lite frukt och sötma av honung och mörk choklad där i bakgrunden.

Smaken däremot är inte alls lika snäll. Här får smaklökarna en rak höger, det smäller direkt och det är nästan så att man ryggar tillbaka men det är en häftig upplevelse och även om röken är tuff så finns det bra sötma där och så toner av grillat kött och lakrits.

Den här skulle jag vilja testa utomhus i lite ruggigt väder, den skulle värma bättre än vilken stickad tröja som helst.

90p.

Det är en NAS-variant med en styrka på 51,7%.

Hunter Laing The Sovereign - Cameronbridge 26yo Single Cask Grain Whisky

 

Det oberoende buteljeringsföretaget Hunter Laing & Co har använt sig av grain-destillat från Cameronbridge Distillery och låtit detta mogna i 26 år. 

2018 så släppte dom ut 481 flaskor av denna whisky som jag just nu har i glaset i sin serie The Sovereign.

Doften är ganska rå och oborstad men det finns sherrysötma och gräs där bakom, trä och så en liten ton av persika men det är penseltvätt som ramar in alltihop och som gör att man rynkar en del på näsan.

Väldigt söt i början för att därefter bjuda på en riktigt klatsch i ansiktet. Pepprig och stark så att insidan av munnen nästan bedövas en stund och det är lite synd för det gör att man inte känner någonting annat.

Jag prövade med några droppar vatten och nu kände man brynt smör och lime, den där pepparn dök inte upp förrän på slutet och nu bra mycket beskedligare.

Jag är inte jätteimponerad av denna som var mer spännande än välsmakande.

83p.

Denna har en styrka på 56,9% och finns att inhandla på Bolaget för 1.594 kr på Artnr: 82974.