399 flaskor finns det av denna 31-åring från grain-destilleriet Invergordon. Destilleriet ägs av Whyte & Mackay och spriten som destilleras på destilleriet går nästan oavkortat till deras blended whisky.
När det kommer till den whisky jag nu har i glaset så köpte buteljeringsföretaget Hunter & Laing upp grainwhisky från Invergordon 1988 som dom sen själva lagrat i 31 år för att sen släppa ut i sin serie The Sovereign.
Detta är en Cask Strength på 53,7% och som lagrats i återanvända Hogshead-fat.
Jag kan ju direkt säga att dom första inandningarna med näsan inte var direkt behagliga. En ganska skarp spritig doft gör att man ryggar tillbaka lite för att sen närma sig igen, fast lite försiktigare. Tyvärr så utvecklas inte doften, den förblir rätt rå och kantig. Det går att hitta en ton av grönt äppelskal där i bakgrunden men den göms bra av klister och lacknafta men sen efter en stund så dyker det ändå upp lite sommargräs och citrus.
Citrustoner i början av smaken som sen förvandlas till peppar och torrt trä, lite vanilj och knäck.
Med några droppar vatten så blev den bättre. Kanterna rundades av något, den fick en sötare framtoning med somriga blommor och äpplen och så en besk avslutning av grapefruktskal.
En whisky som var mer spännande än njutningsfull.
84 poäng.
