Wemyss Malts Velvet Fig 25yo Blended Malt Whisky

 

Semestern är för denna gång över och nu kan jag åter ta tag i småflaskorna ur Värmdö Whisky's Semesterlåda. Jag ligger lite efter men jobbar på och har nu kommit till nr 21 som är Wemyss Malts Velvet Fig 25yo Blended Malt.

Buteljeringsföretaget Wemyss Malts har använt sig av 5 ex Sherry Hogsheads från 1994 med maltwhisky från Highland och Speyside och så 15 st ex Sherry Hogsheads från 1988 med orökt malt från Bunnahabhain. Innehållet i dessa 20 fat har sedan blandats ihop och fått mysa tillsammans 16 månader i 14 återfyllda Hogsheads.

Vad säger doften då? Jo det är en korg av övermogen frukt, aprikoser, karamell och kanske lite kanel där i bakgrunden.

Enastående smak där man får en känsla av att den är starkare än dom 42,3% som den har. Fylligt fruktig med sötma av mörk sirap. En kryddblandning, mörk 75%ig choklad och kaffe och så en långsam behaglig eftersmak som sitter kvar en bra stund.

Jag testade inte denna med vatten för jag tyckte att den var så bra som den var.

Whiskyn som Wemyss Malts släpper ifrån sig är ju alltid spännande och denna är verkligen inget undantag. Riktigt bra.

93p.

Vatten

Om du nu gillar whisky, öl eller vin, läsk, cider eller champagne, kaffe eller te så finns det en gemensam nämnare som knyter ihop alltihopa: Vatten.

En av dom frågor som ställs mest när det handlar om whisky är om man ska ha vatten i den eller inte. För att få lite mer klarhet i detta så har jag gått igenom ett antal artiklar i Whisky Advocate, Forbes, Scotch Whisky.com, Mashed, Whisky.com, NPR, Test Fakta och Svenskt Vatten.

Den legendariske Bourbonmakaren Pappy Van Winkle som var en herre med starka åsikter och vass tunga menade på att 50% var den perfekta alkoholstyrkan och såg ingen anledning att producera whisky svagare än så.

-Jag ser ingen mening i att transportera vatten runtom i landet sa han.

Han var dock inte döv för det som sas runtomkring honom och insåg att många skulle vilja ha en mer nedvattnad whisky och då lade han till vatten på ett tidigt stadium eftersom han tyckte att det var bättre att göra en dålig sak bättre istället för att göra en bra sak sämre.

Dom flesta tillsätter en eller två droppar vatten i sin whisky för att som det så fint brukar heta ”öppna upp whiskyn” och visst händer det saker när whiskyn kommer i kontakt med vatten. Alkoholen dämpas vilket ger andra dofter och smaker mer utrymme men det betyder ju inte att den blir godare för det, dom där dofterna och smakerna som kommer fram behöver ju inte vara behagliga.

Whiskyexperten Booker Noe tycker att man kan späda en Bourbon 50/50 eftersom den är så robust och inte förlorar något på det och när whiskymakare smakar igenom sin whisky under lagringen i fat så vattnar dom ner den minst 50% för att få fram så mycket detaljer av doft och smak som det bara går.

Man kan ju själv experimentera genom att hälla upp ett specifikt mått av whisky för att sedan testa med vatten och då hålla koll på exakt hur mycket vatten man har i för varje gång och sen stoppa när man tycker att det är som bäst.

Kemisterna Björn Karlsson och Ran Friedman på Linnéuniversitetet i Sverige har gått ett steg längre och har med hjälp av datasimuleringar och samverkan mellan molekyler av vatten, etanol och guajakol där det sista är det ämne som ger smak i bland annat rökig whisky och kaffe funnit att när alkoholhalten understeg 45% så samlades guajakol vid ytan men vid starkare % så blandades ämnet nere i glaset och berövade därmed drickaren en massa dofter och även smak och detta rör inte bara rökig whisky för dom ämnen som finns i annan whisky som kresoler (Tjära), eugenol (kryddor) och vanillin (vanilj) tillhör samma ämnesfamilj och reagerar med alkoholstyrka på samma sätt. Dessa forskare menar också på att whiskyn gärna kan stå en stund upphällt i ett glas för när guajakol blir luftburet så ökas smakkoncentrationen ännu ett steg.

Det här med kemi ligger ju långt utanför min komfortabla zon men jag tycker ändå att man ska ha det i åtanke eftersom just vatten påverkar whiskyn så mycket och en whiskyprovningsupplevelse antagligen kan äventyras med tillsättande av dåligt vatten.

Det är ju så att sitter jag här i Stockholm med en 16-årig Lagavulin med två droppar vatten i så är smaken olika om jag skulle sitta med samma whisky i Luleå eller i Helsingborg, beroende på att vattnet skiljer sig så mycket.

Felipe Schrieberg på Scotch Whisky.com säger att han på många whiskyprovningar fann att det stod vattenflaskor av märket Evian på borden. Han tyckte aldrig att några droppar vatten i whiskyn blev bra och började kolla upp saken och märkte då att halten salt i vattnet antagligen var spöket. Evian innehåller 360mg salt per liter vilket i jämförelse med andra märken är väldigt mycket. Efter en del experimenterande så insåg han att så neutralt vatten som möjligt är bäst.

 Vårat svenska kranvatten borde alltså vara ypperligt att använda. Jag läste en undersökning i Test Fakta som visade på att vårt kranvatten är nyttigare än flaskvatten hur naturligt än tillverkaren säger att det är. Svenskt kranvatten innehåller 5mg salt per liter att jämföras med ovanstående Evian.

Nästan alla destillerier använder ju mjukt vatten (vatten med låga halter av mineraler) vid tillverkningsprocessen och då borde ju även vi göra det sen när vi ska använda det i den färdiga produkten.

Utan vatten inget liv och utan vatten ingen whisky så vattnet är viktigt och något vi whiskyälskare inte ska förbise men vad än alla forskare och whiskyexperter säger så skiljer sig vattnet åt beroende på var du är, det finns oändligt många varianter av vatten, tusentals olika sorters whisky och framförallt så är vi människor olika och har en mängd uppsättning smak och doftcensorer som skiljer sig enormt från varandra.

Jag har hört folk säga på provningar att whisky är gjort för att man ska ha vatten i men det är bara skitsnack för om whiskymakaren tycker att det ska vara mer vatten i whiskyn så skulle han eller hon tillsatt det redan innan buteljeringen.

När jag har en ny whisky i glaset så smakar jag alltid utan vatten för att känna på den ordentligt precis som den är för att sen kanske använda mig av några droppar men jag säger som alltid: Drick din whisky som du själv tycker att det smakar bäst, med eller utan vatten, med eller utan is. Det finns bara en expert när du ska intaga din whisky och det är du.

Man ska dock veta det att is fungerar som en magnet i glaset och drar till sig både doft och smak och det gör ju att man faktiskt går miste om en hel del detaljer. Är det så att du ändå gillar is i whiskyn så fortsätt med det, jag kan själv stoppa i två bitar i en Bourbon under varma somrar men är det så att du ska ha i vatten så använd helst inte iskallt och dessutom så behöver du inte anstränga dig för att hitta det ultimata vattnet i någon butik, vi kan stoltsera med världens bästa kranvatten här i landet så det är ju bara att skruva på blandaren.

Svenskar och Rökig Whisky

Rökig whisky är ju något som tenderar att dela upp whiskydrickare i två läger. Brukligt är att antingen gillar man rök eller så gör man det inte.

Det finns ju olika varianter av rökig whisky och hur rökt whiskyn är mäter man i hur mycket kolföreningen fenoler den innehåller. Måttet ppm (Parts Per Million) används för att visa just rökigheten i en whisky. En orökt malt innehåller 0 eller så gott som 0 ppm medans en lätt rökt whisky ligger på ungefär 5-10 ppm. Dom rökiga malterna från Islay som ju är den rökiga whiskyns hjärta i världen ligger mellan 25-55 ppm och så har vi Octomore från Bruichladdich som så gott som alltid ligger över 100 ppm och som räknas som världens rökigaste.

Vi svenskar har ett väldigt gott förhållande till rökig whisky och vi är dom som dricker mest av den varianten i världen. Vad beror detta på då?

Många hävdar att det har med våra natur-gener att göra. Vi älskar att tillbringa tid vid kusten eller i skog, fjäll och mark. Rökigheten påminner oss om äventyr i naturskön omgivning där vi i århundraden rökt fisk, kött och korv. Visst är det så att när man sitter och njuter av en tung rök från Lagavulin eller Ardbeg så kan tankarna fara iväg till en öppen eld i en granskog, vid en sjö med en stockstuga runt hörnet eller en gammal fiskeskuta vid havet fastsatt med tjärade trossar om man har en Laphroaig i glaset.

Nu är det ju så att både Finland och Norge också har en massa natur med skogar och vatten runt hörnet och också har rökt livsmedel i många herrans år så varför dricker inte dom lika mycket rökig whisky som oss då? Det här med naturen kanske inte är hela förklaringen ändå.

Vi här hemma är ju inte bara dom som dricker mest rökig whisky i världen vi är också fanatiska föreningsmänniskor. Jag vet inte om vi är värst i världen men jag är säker på att vi åtminstone är topp 5 när det kommer till antal klubbar och föreningar. Finns det 3 personer som gillar kottar så nog fan så har dom strax startat en kotteklubb och det förvånar ingen om det då redan finns ett Svenskt Kotteförbund med tillhörande årsmöten, resor och andra event.

Jag tror inte det finns ett land till på vår planet med fler whiskyklubbar än i Sverige och det kan nog också vara en anledning. Fler får möjlighet att fördjupa sig i lite annorlunda whisky och då även fler sorters rökiga varianter och dessutom diskutera detta med likasinnade.

Även om Islay i många år varit navet i det rökiga cykelhjulet så är det idag många fastlandsdestillerier som experimenterar med halten av fenoler och även blended-industrin har ju insett att det är värt att ha en rökig variant för att hänga med i racet.

Historiskt sett så var den mesta whiskyn i Skottland och på Irland något rökt och det berodde nog på att man förr helt enkelt eldade mycket med torv och då fick grödorna den rökiga tonen vare sig det var meningen eller ej sen så var ju en kraftig rök också ett sätt att gömma dofter och smaker i en lite sämre whisky.

Det är fler män än kvinnor som här i landet gillar rökig whisky även om antalet kvinnor stadigt ökar. Personligen så är jag mycket förtjust i rökig whisky men då menar jag ju inte att all rökig whisky är bra, precis som allting annat så finns det ju bättre och sämre varianter.

Det är svårt att svara på varför vi svenskar är så förtjusta i rökig whisky. En 16-årig Lagavulin, Ardbeg Uigeadail eller en Laphroaig PX Cask tycker jag är ett enastående sällskap ute i naturen och varför jag tycker så, ja det vet jag inte riktigt men medan vi suger på den frågan så anser jag att vi helt enkelt fortsätter att njuta av ppm höga halter i vår whisky oavsett vad svaret kommer att visa om vi nu någonsin får något.

Ardbeg Corrywreckan Islay Single Malt Whisky

Det brukar heta att Ardbegs otämjda sprit inte är för de svaga. Just den här Ardbeg Corrywreckan Islay Single Malt har kallats för världens bästa NAS-whisky.

Nr 20 ur Semesterlådan från Värmdö Whisky har en styrka på 57,1% och levererar en bred och fyllig rökdoft med smör, ek och granskog och en något stickig ton.

Smaken är mjukt fyllig och samtidigt enastående tuff med en härlig rök som fyller hela munhålan, svartpeppar, apelsinskal och torrt gräs.

Med tanke på styrkan så vattnade jag ner den lite och om den var fantastisk utan vatten så blev den nog ändå snäppet bättre med några droppar. Sötman klev fram och dansade tryckare med röken, vanilj, smörkola och limeskal med peppriga kryddor i en härligt värmande avslutning.

En helt igenom enastående whisky.

95p.

Paul John Peated Selected Cask Indian Single Malt Whisky

John Distilleries som ligger bakom whiskyn Paul John Peated Selected Cask Indian Single Malt har dom senaste åren verkligen utmanat Amrut om att vara det intressantaste destilleriet i Indien.

Denna NAS-whisky är lagrad på ex Bourbonfat och buteljerad med en cask strength-styrka på 55,5%. Den är nr 18 ur Semesterlådan från Värmdö Whisky.

Det första jag tänker på när jag drar in dom inledande tonerna i näsan är saltstänkt hav, ungefär den där känslan man får när man precis öppnat en Old Pulteney men här finns också en trevlig rök med ljus sirap och nötter.

Väldigt söt inledning i smaken följd av mustig rök, peppar som nästan sveddar läpparna och lätt frukt.

Med vatten så blev den bra mycket mildare och mjukare. Smakernas skarpa kanter sandpapprades bort, röken frukten och sötman blandades mer. En snällare whisky men kanske också lite tråkigare.

En tuff och intressant whisky men lite för söt för min smak.

82p

Bain's Cape Mountain Single Grain Whisky

Jag har väntat några dagar med whisky nr 14 ur Semesterlådan från Värmdö Whisky och det har jag gjort av en anledning. Bain's Cape Mountain Single Grain Whisky är en grain som dom senaste två åren haft en bokad plats på mina whiskyhyllor. Det är enligt mitt tycke en av dom bästa grain whiskys på marknaden och 2018 så erhöll den också World Whiskies Award som världens bästa i den genren.

Den har en styrka på 43% och produceras i Sydafrika på The James Sedgwick Distillery, ett destilleri som sysslat med sprit i många år men som inte många känner till, faktiskt inte ens dom som bor i landet.

Den har legat och gosat i ex Bourbonfat i 3 år för att sen vattnas ned något och få ytterligare 2 år i nya ex Bourbonfat.

I doften så får man en känsla av en lättare Bourbon, kanske från någon av staterna bortom Kentucky. Här finns banan, vanilj, lätt fruktighet och chokladnougat.

Smaken har toner av apelsinskal, ek, torrt gräs och örter med en något pepprig avslutning.

Med lite vatten så förlorar denna allt positivt. Den blir spretigt obehaglig. En butter och sur gubbe har man nu i glaset istället.

En riktigt bra grain whisky.

87p.

Waterproof Blended Malt Whisky

Det blev en liten tur på Eckerölinjen och när vi efter obligatorisk brunchbuffé kom ner till Taxfree butiken så hade jag ännu inte bestämt mig för vad jag skulle inhandla. Det tog dock inte många minuter förrän jag såg whiskyn Waterproof Blended Malt på en av hyllorna. Eftersom jag aldrig sett den förr eller hört något om den och då den hade en etikett som inte sa så mycket så tog jag med mig den av ren nyfikenhet.

Företaget Macduff International som bland annat ligger bakom Lauders och Islay Mist är ansvariga för denna whisky som dom menar på endast har ett innehåll av malt whisky från ett antal utvalda toppdestillerier i Skottland och där det är stor åldersskillnad på den yngsta och äldsta malten.

Med andra ord så är det fortfarande en känsla av mystik över denna eftersom man varken vet namnet på några destillerier eller åldrar utan man får helt enkelt nöja sig med att Sherryfat verkar vara den varianten som använts mest till lagringen av innehållet.

Namnet på whiskyn Waterproof kommer från vatten som ju är en oerhört viktig del när man gör whisky och så det gamla måttet proof som ju mest några amerikanska destillerier använder sig av numera.

Den här whiskyn har en styrka på 91,6 proof vilket är 46,3%.

Det är en fantastisk sherrysötma som slår emot en när man drar in dom första tonerna i näsan. Nyligen vattnade blommor, frukt och ek.

Sötman ligger kvar i smaken, torkade frukter, sherry och ljus choklad med en lång eftersmak som faktiskt ökar i styrka hela tiden tills den efter en stund dör ut.

Med lite vatten så blev den rätt tråkig och oljig i doften. Här hade dom nyligen vattnade blommorna dött.

Väldigt mjuk och mild i smaken, inga direkta skarpa toner som sticker ut men riktigt fyllig och bred.

En smakfull whisky är det även om den kanske inte riktigt sätter sig fast i minnet.

84p.