Wemyss Malts - Invergordon 1988 Lemon Cheesecake Single Grain Whisky

När jag var bortrest en vecka tidigare i somras så passade min fru på att få ordning på det rum där min whiskysamling bor vilket jag var mäkta glad över när jag kom hem för helt plötsligt så hade det ju dykt upp flaskor som jag inte ens visste jag hade, både öppnade och förslutna.

Denna whisky från Skottlands nordligaste Graindestilleri Invergordon har lagrats av företaget Wemyss Malts i 26 år på ex Bourbonfat och har en muskelstyrka på 46%.
Whiskyn släpptes ut i ett antal av endast 220 buteljer och hur och var jag fått tag i denna, ja det kommer jag otroligt nog inte ihåg.
Namnet Lemon Cheesecake är inspirerat av smakerna på whiskyn och inte att producenten medvetet försökt smaksätta drycken med dessa detaljer.

Personligen så kände jag inte nåt av detta i doften.
Det är en påtaglig sötma av vanilj, lite parfymig och brysk i kanterna. Den känns tuffare än 46%.
Söt och fruktig i smaken med vanilj och arrak och här så känner man toner av citronskal i slutet då man även får en känsla av torrt gräs.

Med några droppar vatten så blev den faktiskt stickigare och råare i doften men mildare i smaken där arrakstonerna är skarpare och med en krämig gräddig känsla på sluttampen.

En intressant och mycket god Grainwhisky som jag nu kommer att placera på balkongen för att byta ut den mot den förra 12-åriga AnCnoc som ny Balkongwhisky.

GD

Vi var ju ute i Bålsta i helgen och träffade goda vännerna Lasse & Vicky och då blev det givetvis ett par GD eftersom det ju är en dryck som följer Lasse vart han går..
Och vart han sitter och vart han står..

Men som vanligt så reser jag ju aldrig utan en kamrat så förutom frugan så hade jag med mig en Glen Deveron 16yo Highland Single Malt 

som faktiskt fungerade bra efter några bittra glas av den gamle dansken och som såg till att sjunga en godnattvisa för oss vid den sena natten.

Ägarna till Glen Deveron eller Macduff Distillery som namnet också är har ju velat fram och tillbaka ända sedan starten 1962 vilket namn dom egentligen ska använda sig av så för tillfället så heter destilleriet 

Glen Deveron/Macduff.

Lika velig är i alla fall inte whiskyn som är fruktigt söt, nötig och fyllig men ändå mjuk och med en lite anings rökton på slutet.

GD står ju för Gammeldansk men kunde ju faktiskt lika gärna stå för Glen Deveron..

Sammanträffande..Hmmm. 

Gammal men ny whiskey

När man pratar om den amerikanska varianten Tennessee whiskey så är det ju Jack Daniel's och George Dickel som folk har hört talas om men snart så kommer det en ny whiskey i Tennesseefamiljen eller rättare sagt en ny fast gammal whiskey.

En man som hette Charles Nelson byggde destilleriet Nelson's Green Brier år 1860 men tvingades slå igen redan 1909 på grund av alkoholförbud.
För några år sedan så besökte den gamle whiskeymakarens barnbarnsbarn, bröderna Andy och Charlie Nelson bygdens museum och fick se whiskey med deras familjenamn på och beslutade sig för att återuppväcka destilleriet ur sin Törnrosa-sömn.

Sagt och gjort, 2011 så startade dom åter upp Nelson's Green Brier Distillery och i år så släpper dom sin första 4-åring.
Välkommen får man väl säga.

Nytt gästspel på balkongen

Med hjälp av trevligt sällskap och fortfarande rätt milda kvällar så byts min Balkongwhisky ut rätt ofta.
Nu när Macallan Estate Oak gjort sitt så är det dags för AnCnoc 12yo Highland Single Malt ta plats därute bland blommor och blad.

Denna whisky som är lagrad på ex Sherry och ex Bourbonfat produceras på Höglandsdestilleriet Knockdhu.
Om man ska uttala namnet på drycken på rätt sätt så ska man ta bort n och C så att uttalet då blir a-noc och detta betyder på Gaeliska helt enkelt Kullen.

Hur som helst så är jag glad att jag valde ut just denna whisky nu innan sommaren är över för det här är en riktigt bra malt för den här säsongen.
Den har sjyssta toner av honung och vanilj.
Den är maltig med tydlig Sherry karaktär, det är en äng av gräs, somrigt och blommigt och ska det vara någonting jag ska gnälla på så är det kanske att den känns lite feg, det är egentligen ingenting som sticker ut åt nåt håll och gör den spännande men detta är en mycket bra vardagswhisky, prisvärd, snäll och trevlig och jag välkomnar den varmt nu och kvällarna framöver.

Ny hemlig whisky från Islay

Det har ju blivit lite av en grej att oberoende buteljeringsföretag beger sig ut till Islay, köper upp en massa fat för att sen själva lagra, buteljera och släppa ut whiskyn under eget eller något annat namn och sen så är det då lite mystik över det här med att man inte vet vilket destilleri som egentligen ligger bakom produkten.
Ibland så står det ju vilket destilleri som producerat innehållet men allt som oftast så hålls detta hemligt, några exempel är ju Port Askaig, Ileach och Smokehead.

Företaget Hunter Laing & Co har gjort exakt detta och släpper nu NAS-whiskyn Scarabus Islay Single Malt med en muskelstyrka på 46% och en kostnad på ca 450 riksdaler.

Byte av balkongwhisky

Då har jag sagt adjö till Box The Pioneer Single Malt och låter återvinningen sköta begravningen av den tomma buteljen och har nu valt ut en ny balkongwhisky som får göra mig sällskap därute bland blommor och blad framöver.

Valet föll på Macallan Estate Oak Highland Single Malt som är en NAS-whisky från det anrika destilleriet med samma namn som whiskyn och som är lagrad på ex Sherry och ex Bourbonfat.
För varje såld flaska av denna variant så har destilleriet lovat att plantera en ek på sitt område (därav namnet) så då kan man ju faktiskt sitta därute på balkongen med gott samvete och känna att man slår ett litet men ändå ett slag för den framtida miljön eller i varje fall den framtida whiskytillverkningen.
Det du Greta!

Som vanligt när det kommer till Macallan så är det ju Sherrysötman som håller i taktpinnen här följd av fruktiga toner, nöt och marsipan och så har den en lite pepprig avslutning som gör att den ändå är lite tuff.

God och trevlig kanske något tråkig men som sagt, vi ska ju kampera ihop några kvällar nu och det är ju möjligt att den visar sig vara ett intressantare sällskap än jag trodde.

Nyheter från Balvenie

Speyside destilleriet Balvenie kommer nu med en serie bestående av tre whiskys och som kommer att gå under namnet The Balvenie Stories.

Den första är The Sweet Toast of American Oak 12yo med en muskelstyrka på 43% och som legat och mognat i nya Amerikanska fat som rostats två gånger sen så är det The Week of Peat 14yo på hela 48,3% och som är en liten hyllning till den korta utflykten som destilleriet gjorde i rökgenren år 2002.
Sist ut är A Day of Dark Barley 26yo med en styrka på 47,8% och som ska visa lite utav det experiment med hårt rostad malt som gjordes av The Malt Master David Stewart 1992.

Dessa tre intressanta drycker kommer att finnas ute på marknaden inom kort och kommer att kosta i tur och ordning 530:- för 12-åringen, 762:- för 14-åringen och 7032:- den äldre i samlingen.