Färgglad ost till whiskyn

 

I jakten på en bra ost till whisky så hittade jag i helgen den nederländska Willem van Oranje Kaas. Det här var en färgsprakande och helt enastående ost som passade alldeles utmärkt till både orökt och rökt malt.

Rökig medicin

 

Jag är övertygad om att det finns en whisky för varje liten åkomma man kan bära på och just den här dagen då jag har känt mig seg och något rosslig, där rösten inte riktigt varit med så lämnade jag dom där askarna med tabletter i badrumsskåpet för att istället botanisera lite på mina whiskyhyllor och fick tag i en Smokehead Extra Rare Islay Single Malt.

Enbart doften gjorde ju att man slöt ögonen och helt plötsligt befann sig på en vindpinad kustremsa på Drottningen av Hebriderna och när man sen fick i sig den där fruktiga röken med örtig torv och citrustoner så glömde jag totalt bort min rossliga hals och trötta sinne.

Denna rök som kommer från ett hemligt destilleri på Islay har en styrka på 40% men känns bra mycket tuffare än så. Det gick ett tag rykten om att det är Lagavulin, Ardbeg eller Laphroaig som producerar whiskyn men enligt uppgift så har dessa destillerier fullt upp med sina egna släpp och saknar utrymme för något annat så just nu så riktas misstankarna mot Caol Ila. Men som sagt så är det fortfarande bara spekulationer och vad man istället säkert vet så är det ju det oberoende buteljeringsföretaget Ian Macleod som tar hand om faten, lagrar whiskyn och sen buteljerar dom under namnet Smokehead.

Oavsett destilleri så är den här whiskyn riktigt bra och jag måste ju säga att jag tror den fungerade bättre än vilka tabletter jag än hade stoppat i mig.

Onsdagsöverraskning

 

Ibland så kan mitt på dagen, en vanlig onsdag då det inte händer någonting speciellt förvandlas till något riktigt intressant och så skedde idag. Jag satt i godan ro och skrev lite om whisky på nätet när det ringer på dörren och min gode vän Håkan står där utanför med en plastpåse i händerna som visar sig innehålla en Berry’s 1970 Ben Nevis 43yo Highland Single Blend som han tyckte att jag helt enkelt måste få ett smakprov på.

Denna hade han inhandlat för några år sedan och sparat till sin 50-årsdag som ju skedde alldeles nyligen och nu fick alltså även jag den enastående möjligheten att låta några droppar av denna presentera sig för mina smaklökar.

En härligt fruktig doft letade sig in i näsan med röda bär, ek, persika och apelsin och smaken bar på mera frukt och så choklad med en torr känsla mot slutet och så en ton av apelsinskal innan en lång värmande örtrik eftersmak tog vid.

Denna whisky är lagrad och buteljerad av Berry Bros & Rudd och destillerad på Ben Nevis Distillery, har en muskelstyrka på 44,7% och är något så ovanligt som en Single Blend vilket innebär att allting i blandningen kommer från ett och samma destilleri.

Dålig whisky om mina smaklökar får bestämma

Det är inte vanligt att jag rynkar på näsan eller gör grimasr av avsmak för att jag tycker en whisky smakar dåligt. Det brukar helt enkelt handla om att jag tycker viss whisky helt enkelt är bättre än annan whisky.

Några gånger har det dock hänt att jag druckit whisky som jag faktiskt inte tycker smakar bra och som jag skulle arkivera i gruppen "Dålig Whisky".

Här nedan så ska jag ta upp fyra stycken whisky som jag inte skulle bjuda en vän på, varav en som faktiskt under några års tid varit en storsäljare på Bolaget men innan jag börjar gnälla så ska jag bara prata lite om den dryck som under många år varit fulwhiskyns ansikte utåt nämligen Statesman. Denna whisky som jag under mina år i transportbranschen på Schenker kunde inhandla hur mycket som helst från öststatschaufförer för så gott som ingenting och som ett tag hade rykte om sig att ha blandats i ett industriområde någonstans i Tyskland. Denna whisky var det nu runt 20 år sedan jag smakade på så jag tänker inte recensera den nu för jag måste nog testa den igen och uppdatera mig.

The Loch Ness Single Malt är en whisky där destilleriet som ligger bakom den inte vill ståta med sitt namn på etiketten och det förstår jag mycket väl för denna malt har ingenting i vare sig doft och smak som tilltalade mig. Mystiken kring namnet säljer givetvis men det riktiga sjöodjuret i Loch Ness skulle nog bli förbannad om den visste hur dennes namn missbrukats här.

Hälge The Famous Moose Blended Scotch tyckte jag var en riktig skitwhisky där det enda positiva var det ganska roliga namnet. Serietecknaren Lars Mortimer eller hans förlag har väl lyckats få tag i några fat i Skottland som inte kan ha kostat mycket och där slutresultatet i flaskan smakar mer drivmedel än någonting annat.

Highland King 5yo Highland Single Malt är ett ypperligt bevis för att en single malt inte är samma sak som kvalitet. Vilka som egentligen ligger bakom denna whisky är svårt att få info om, den brukar dock till och från dyka upp på olika alkoholsajter på nätet för en billig penning. Smakar illa helt enkelt.

Latitud 55 Blended Scotch är en whisky som pusslats ihop av Folke Andersson som ju är något av en legend i det här landet när det kommer till alkoholhaltig dryck. Jag tror att det är en av orsakerna till att det inte skrivits så mycket negativt om denna, dom flesta tunga namn i whiskybranschen känner ju denne herr Andersson. Denna whisky har under några års tid varit en av dom bäst säljande på Bolaget och det beror enbart på priset (det är jag helt övertygad om) för jag tycker att denna är en riktigt kass historia som inte kommer att få en plats på min whiskyhylla.

Dessa ovanstående whisky kan jag inte rekommendera men jag tycker ändå att ni ska testa dom om ni får möjlighet för detta är ju ändå bara mina åsikter och vi har ju olika doft och smaklökar, tack och lov.

Den svarta busken, Bushmills enastående blandning

 

The Old Bushmills Distillery som ligger på Nordirland är ju ett av världens äldsta destillerier (det äldsta om man frågar dom på Bushmills) och dom producerar ett antal malt och bland whisky.

Deras lyxigare variant av blended Bushmills Black Bush Irish Blended Whiskey är den variant jag hade i glaset denna härliga augustikväll på balkongen.

Den här whiskyn som lanserades 1934 är ovanlig på så sätt att den innehåller hela 80% maltwhisky som legat och gosat i, först ex Bourbonfat och sen Oloroso Sherryfat och sen har resterande 20% fyllts med två olika Grain whisky som innan mognat i upp till 18 år.

Den är ordentligt söt i doften med påtagliga Sherry, Honung och Vaniljtoner.

Smaken är enastående, mjuk och behagligt mild till en början med Vanilj, Smörkola, Persika och Kex för att sen visa upp en kryddigare sida mot slutet.

Den har en styrka på 40% och kostar i skrivandets stund 365 skr på Bolaget och är enligt mig en av dom absolut bästa blended på marknaden idag.

Johnnie Walker Blender's Batch 12yo Sherry Cask Finish Blended Scotch Whisky

Med en enastående utsikt över slottet och domkyrkan så satt jag igår kväll på sjunde våningen på Hotel Radisson Blu i Uppsala och smuttade på en Johnnie Walker Blender's Batch 12yo Sherry Cask Finish Blended som är en whisky som endast finns ute på tax-free marknaden och som JW säger är inspirerad av deras egen Black Label som kom redan 1909 och som var den första whisky i deras portfölj som var lagrad på just spanska ex Sherryfat.

Den här whiskyn är riktigt bra, den är relativt mörk till färgen och med en lätt torr doft som påminner om en dammig grusväg på sommaren med tillhörande blomster i vägrenen. 

Den är söt med dom där karakteristiska Sherrytonerna, lite kola och choklad och en lätt rökig touch. En viss kryddighet känner man i mitten innan allting avslutas med en mjuk och behaglig vaniljsmekning.

Hittar man denna i någon tax-free shop så ligger priset på ca 585 skr och den har en styrka på 40%. Jag vet att några av dom whisky's som finns i denna blandning kommer från Caol Ila, Strathmill och så givetvis Cardhu som ju återfinns i allt som Johnnie Walker släpper ifrån sig.

Denna whisky är som sagt riktigt bra och den gifter sig utmärkt med en sommarkväll utomhus.

 

Dom olika whiskyregionerna i Skottland

Även om det nu finns whiskydestillerier i alla världsdelar på vår glob så är ju ändå det lilla landet Skottland fortfarande whiskyns pumpande hjärta och det har det varit ända sedan dom tog över från Irland i början av 1900-talet som världens största whiskynation.

Dom olika whiskyregionerna i Skottland har alltid fascinerat och jag tänkte här nedan ta upp dom regioner som finns: 
Highland, Lowland, Speyside, Islay, Campbeltown och Islands.

I kampen mot illegala brännare och smugglare så beslutade det brittiska parlamentet år 1784 att dra ett streck från Greenock i väster till Dundee i öster.
Området norr om detta streck, Highland skulle beskattas på ett annorlunda sätt än området som kallades Lowland söder om strecket.

Highland är den överlägset största regionen i Skottland och där kan man hitta whisky som spänner över alla smak och doftområden. Det finns runt 40 destillerier i området som producerar malt eller grain whisky. 
Berömda destillerier i regionen är bland annat Glenmorangie, Old Pulteney, Aberfeldy och Oban och där finns också ett av dom minsta destillerierna i landet Edradour.

Lowland är regionen som ligger närmast England och här har alltid whiskyn varit lite mjukare och mildare än i övriga delar av landet. Det finns runt 15 destillerier i området där Auchentoshan är det mest kända men där finns också North British som är ett av dom största grain destillerierna.

Gränsen mellan Highland och Lowland har sedan den drogs varit lite diffus för viss information säger att allt norr om Edinburgh är Highland vilket skulle innebära att destillerier såsom Tullibardine, Loch Lomond och Glengoyne tillhör det området vilket dom också själva menar på men sen på vissa kartor som den som jag nedan bifogat så tillhör ovanstående destillerier Lowland och letar man efter flera kartor så märker man att det kan skilja sig en hel del. Här är det nog bäst att titta på whiskyn och se vad respektive destilleri anser sig tillhöra för region.

Speyside är en region som ligger i den nordöstra delen av Highland. Området är väldigt litet men har den största samlingen av destillerier i landet och kan skryta med runt 50 stycken. Liksom i Highland så kan man här hitta whisky av alla varianter och här finns några av världens mest kända producenter som Glenfiddich, Glenlivet, Macallan och Balvenie samt Skottlands äldsta destilleri Strathisla.

Islay är en region som också är en ö och som har blivit synonymt med rökig whisky. I storlek så är ön bara en femtedel av Gotland men här finns ändå 8 destillerier, några av dom äldsta och mest berömda i världen såsom Lagavulin, Ardbeg, Laphroaig, Bruichladdich, Bowmore och Caol Ila och så ungdomen i gänget Kilchoman.
En intressant detalj är att dom destillerier som ligger på den södra delen av ön också är dom som producerar den rökigaste whiskyn.

Regionen Campbeltown är en halvö som ligger sydöst om Islay och som en gång i tiden kunde ståta med 30 destillerier men där endast 3 finns kvar och där Springbank är mest känd. Whiskyn härifrån brukar vara lätt rökiga och fruktiga.

Islands är en väldigt flytande region för här ingår alla dom öar som inte fått plats i andra områden.
Här hittar vi Orkneyöarna norr om Skottland där Highland Park ligger, ön Skye väster om landet där vi har Talisker och så Islay's granne i norr Jura med destilleriet med samma namn som ön. Dom här öarna ligger ju på så olika platser så här kan man inte direkt hitta någon gemensam nämnare när det kommer till whiskyn.
Talisker är ju en whisky med koncentrationen på rök medans Jura blandar lätt rök med fruktighet och där Highland Park är en kraftigare och fylligare variant.