I jakten på en bra ost till whisky så hittade jag i
helgen den nederländska Willem van Oranje Kaas. Det här var en
färgsprakande och helt enastående ost som passade alldeles utmärkt till både
orökt och rökt malt.
Mitt namn är Lelle, född och uppvuxen i Stockholm men boende i Motala sen 2021-10-01. Har varit ordförande i whiskyklubben WK Boothie sen 2008. Jag tänker, pratar, skriver och dricker whisky i tid och otid, håller provningar överallt där det finns möjlighet för både mindre och större sällskap. Förutom den här bloggen så håller jag även i gruppen Whisky och Whiskey på Facebook. Den här bloggen ska handa om whisky och whiskey i alla dess former och även om saker och ting runtomkring denna dryck.
I jakten på en bra ost till whisky så hittade jag i
helgen den nederländska Willem van Oranje Kaas. Det här var en
färgsprakande och helt enastående ost som passade alldeles utmärkt till både
orökt och rökt malt.
Om man skulle beskriva Skottland som en lägenhet så är
nog Highland vardagsrummet, Lowland sovrummet och Speyside barskåpet.
Regionen Speyside är ett område som i storlek bara är
något större än Gotland men som är världens tätaste destilleriområde och här
produceras mer än 50% av all skotsk whisky.
Dom flesta destillerier i området ligger utmed floden
Spey som ju också fått ge namn åt regionen och den första som skaffade licens att
lagligt producera och sälja whisky i detta område var George Smith som i
början av 1800-talet grundade The Glenlivet Distillery.
Glenlivet är för övrigt
tillsammans med Glenfiddich som också ligger i området världens mest
sålda single malt whisky.
Förutom Glenlivet och Glenfiddich så ligger
ju även Macallan, Benriach, Balvenie och Glenfarclas
i Speyside regionen.
Om man ska beskriva en Speyside whisky så är det väl det
att den är en blandning av både Lowland och Highland men precis som i dom två
större regionerna så kan man även i Speyside hitta alla varianter av whisky.
En hel del intressanta drycker släpptes ut i ljuset den
gångna veckan minsann:
Paul John Bold Peated Single Malt Whisky (Indien)
Artnr: 439 - Pris: 439 skr
Tomintoul 15yo Oloroso Sherry Single Cask
Speyside Single Malt Whisky (Skottland)
Artnr: 40795 – Pris: 1.599 skr
Tomintoul 21yo Speyside Single Malt Whisky (Skottland)
Artnr: 11394 – Pris: 1.379 skr
Highland Park 24yo Single Cask 1995 Single
Malt Whisky (Skottland)
Artnr: 40769 – Pris: 2.295 skr
Shenk’s Homestead Sour Mash Whiskey 2018 (USA)
Artnr: 40805 – Pris: 1.196 skr
The Nikka Premium Blend Whisky (Japan)
Artnr: 40815 – Pris: 1.199 skr
Singleton of Dufftown 18yo Speyside Single
Malt Whisky (Skottland)
Artnr: 11838 – Pris: 699 skr
Michter’s 20yo Limited Release Single Barrel
Kentucky Straight Bourbon Whiskey (USA)
Artnr: 40803 – Pris: 13.942 skr
Michter’s US*1 Small Batch Kentucky Straight
Bourbon Whiskey (USA)
Artnr: 40806 – Pris: 997 skr
Baraky Blended Whisky (Japan)
Artnr: 4677 – Pris: 389 skr
Macallan 15yo Double Cask Speyside Single
Malt Whisky (Skottland)
Artnr: 40814 – Pris: 1.200 skr
Bomberger’s Declaration Small Batch 2018
Kentucky Straight Bourbon Whiskey (USA)
Artnr: 40804 – Pris: 1.196 skr
Lochindaal 10yo First Fill Bourbon Islay
Single Malt Whisky (Skottland)
Artnr: 11800 – Pris: 1.989 skr
Teeling Brabazon 14yo PX Sherry Cask Finish
Irish Single Malt Whiskey (Irland)
Artnr: 11342 – Pris: 999 skr
The Glenlivet Carmaferg 18yo Single Cask
Edition Speyside Single Malt Whisky (Skottland)
Artnr: 40807 – Pris: 1.649 skr
För er som redan nu funderar på en julklapp till någon
whiskyälskande vän och kanske har lite pengar över så kan jag rekommendera
nedanstående:
Port Ellen 40yo 9 Rogue Casks Islay Single
Malt Whisky (Skottland)
Artnr: 12012 – Pris: 77.990 skr
Från Highlandregionen så känns det vettigt att ta sig ner
till Lowland (a’ Ghalldachd heter det området på Gaelliska som betyder Place
of The Foreigners) för att historiskt sett så har ju dessa två områden
mycket gemensamt.
Jag berättade ju tidigare att engelsmännen på 1700-talet
beskattade whiskyproduktionen hårt i Skottland och där en whiskygräns drogs
mellan Firth of Clyde i väster till Firth of Tay i öster.
Högländarna klarade sig bra på grund av lönndestilleringen
som var en enorm business men hur gick det då för Lågländarna som ju hade engelsmännen
bara runt hörnet? Njae, det gick inget vidare för en hel del destillerier fick
helt enkelt lägga ner och dom som var kvar klarade sig genom att massproducera
dålig sprit som såldes till England för att där bli till gin som var en dryck
som då var mycket populärare i England än whisky.
Grain whisky har länge varit förknippat med Lowland och
att det gjorts och görs mycket sån sprit där beror väl på det flacka landskapet
med stora åkerområden där det lämpar sig bra att odla allehanda grödor och så
givetvis det faktum att dom alltid sålt mycket grain sprit till just England. Malt
whisky från Lowlands är generellt en mjukare och mildare whisky än från övriga
delar i Skottland, lätt fruktig med mycket sommarblomster.
Det mest kända destilleriet i Lowland är Auchentoshan som
började göra något så ovanligt i Skottland som trippeldestillerad maltwhisky
redan 1823 och som ännu idag gör enastående mild och mjuk single malt som i
Skottland går under namnet The Breakfast Whisky.
När vi ändå befinner oss därnere i Låglandet så har jag
plockat fram en whisky från ett annat av destillerierna där, Glenkinchie som
har gjort whisky i dessa trakter sen 1837.
Glenkinchie 10yo Lowland Single Malt är milt söt med smaker av torrt gräs, äppelskal och så en bra kryddig avslutning. En bra representant för Lowland.
Highland så plockade jag för en stund sedan fram en Longmorn 15yo Highland Single Malt som ju faktiskt egentligen inte är en Highland utan en Speyside whisky…Hmm.
Jag vet inte varför men etiketten säger Highland trots
att destilleriet ligger i Speyside regionen.
Ja det kanske inte betyder så mycket i slutändan eftersom
det trots detta mysterium är en förbannat sjysst whisky.
Det mesta som Longmorn producerar går till Blended industrin
och då framförallt Chivas Brothers som har deras whisky som en viktig
ingrediens i Chivas Regal och den här 15-åringen som jag nu har i glaset
tillverkas inte längre, Longmorn har bytt ut 15-åringen mot en 16-åring.
Den har en muskelstyrka på 45% och enastående djup i
smaken av örter och kryddor, lätt vanilj och torr sherry med bra brödighet och
ek känsla. Det här är en mustig och tuff whisky för alla väder.
Jag tänkte ta upp det här med dom fem eller ibland sex
whiskyregionerna i Skottland. Det vanliga är att regionerna delas in i Highland,
Lowland, Speyside, Campbeltown och Islay men ibland så plockar man
ut resten av öarna som i ovanstående uppdelning ingår i Highland som då
får benämningen Islands och som då räknas som en sjätte region.
Jag inleder med Highland som är den till ytan
största regionen och sträcker sig ut till kusten både i öst, väst och norr. En
Highlandwhisky har inte något speciellt kännetecken i doft eller smak, här kan
man hitta alla varianter av whisky.
Om man ska förenkla historien lite så drogs gränsen mellan Highland och Lowland med anledning
av Englands krig mot Frankrike på 1700-talet (Krig är ju allt som oftast en bidragande
faktor till hur gränser dras). Krig kostar massor med pengar och Engelsmännen
började helt enkelt beskatta korn, malt och destilleringskapacitet. Den delen
av Skottland som låg närmast England fick betala högre skatt, den delen var ju
lättast att hålla koll på för dom engelska skatteindrivarna och så fick dom
vilda Högländarna betala lite mindre och här drogs då en exakt geografisk linje
som skulle skilja Highland från Lowland. Dom alltmer ökade skatterna gjorde att
lönndestilleringen i det svårtillgängliga Highland ökade explosionsartat och
det gjorde att det mer eller mindre utbröt ett krig mellan engelska
skatteindrivare och skotska Högländare där det faktiskt under ett antal år var
en sport i Skottland att knäppa en engelsk skattmas. Dom hade till och med ett
poängsystem där en skatteindrivare till häst då gav högst poäng.
Eftersom Högländarna sålde sin whisky till dom större
städerna i Skottland så blomstrade lönndestilleringen och whiskyn klassades
också väldigt högt och det gjorde den ju fortsättningsvis också efter att
destillerierna krupit till korset och skaffat licens att producera sin whisky och
slutit fred med dom stackars sargade skattmasarna.
Några kända Highland whisky är Glenmorangie,
Aberfeldy, Oban, Old Pulteney, Dalmore och Glengoyne.
Jag är övertygad om att det finns en whisky för varje
liten åkomma man kan bära på och just den här dagen då jag har känt mig seg och
något rosslig, där rösten inte riktigt varit med så lämnade jag dom där askarna
med tabletter i badrumsskåpet för att istället botanisera lite på mina
whiskyhyllor och fick tag i en Smokehead Extra Rare Islay Single Malt.
Enbart doften gjorde ju att man slöt ögonen och helt
plötsligt befann sig på en vindpinad kustremsa på Drottningen av Hebriderna och
när man sen fick i sig den där fruktiga röken med örtig torv och citrustoner så
glömde jag totalt bort min rossliga hals och trötta sinne.
Denna rök som kommer från ett hemligt destilleri på Islay
har en styrka på 40% men känns bra mycket tuffare än så. Det gick ett tag
rykten om att det är Lagavulin, Ardbeg eller Laphroaig som
producerar whiskyn men enligt uppgift så har dessa destillerier fullt upp med
sina egna släpp och saknar utrymme för något annat så just nu så riktas misstankarna
mot Caol Ila. Men som sagt så är det fortfarande bara spekulationer och
vad man istället säkert vet så är det ju det oberoende buteljeringsföretaget Ian
Macleod som tar hand om faten, lagrar whiskyn och sen buteljerar dom under
namnet Smokehead.
Oavsett destilleri så är den här whiskyn riktigt bra och
jag måste ju säga att jag tror den fungerade bättre än vilka tabletter jag än
hade stoppat i mig.
Efter tre års väntan så var det då äntligen dags igen för Linköping WhiskyExpo i Konsert och Kongresshallarna några minuters promenad från...