Glen Scotia Victoriana Campbeltown Cask Strength Single Malt Whisky

 

Whisky nr 3 i Semesterboxen från Värmdö Whisky är en Glen Scotia Victoriana Campbeltown Cask Strength Single Malt och det är Master Blender Michael Henry som ligger bakom den här NAS-varianten.

Destillaten som blandas är mellan 10-18 år och där 70% legat i kraftigt kolade fat och 30% i first fill PX Sherryfat för att sen blandas ihop och få ytterligare 12 månader tillsammans.

Denna whisky som är en hyllning till Storbritanniens viktorianska era håller en cask styrka på 54,2%.

Den är riktigt tuff i doften, det är som att få en kärleksfull snyting på näsan av söta mogna spritinlagda frukter med sherrytoner och fuktigt trä.

Söt och torr i smaken till en början med en rå styrka som växer mer och mer och allting blir som i en jordkällare med rotfrukter, fukt och gammalt trä.

Med lite vatten så blev doften väldigt somrig med gräs och blommor, dammig grusväg och smaken mmmmmm, helt enastående med toner av både honung och vanilj, bomullsinlindade persikor, mjuk och fyllig.

En fantastisk whisky i alla detaljer och jag tycker att man inte ska tveka att ha i lite vatten för det tjänar den verkligen på.

Utan att skämmas så ger ja den 94p.

The Gold Bar Original Double Cask American Blend Whiskey

 

Montgomery Paulsen som i 25 år sysslat med vin i USA ligger bakom den här whiskyn där flaskan är utformad som en guldtacka och där varje exemplar ståtar med ett, för hand pressat mynt av The Lady of Fortune som står för lycka och välstånd. 

Whiskyn är av blandat destillat från Kentucky och Indiana och består av 88% majs, 9% råg och 2% korn och har lagrats på ex vinfat och ex franska fat från Napa Valley i Kalifornien.

Styrkan ligger på 40%

Hur smakar denna whiskytacka då?

den är vackert ljus bärnstensfärgad och i smaken kan man skönja lite choklad med apelsinskal och så en ton av lacknafta i bakgrunden.

Väldigt lätt i smaken med någon kryddkaraktär och torrt gräs och så fick jag en känsla av starkvinet Marinella.

Ganska intetsägande whisky som inte gav några bestående minnen men en cool flaska är det i alla fall.

79p.

English Whisky Co Founders Private Cellar 5yo Single Malt Whisky

 

Den första whiskyn i Värmdö Whisky's semesterlåda var en riktig tuffing. Den kommer från St George's Distillery som är Englands första maltdestilleri och som startade 2006.

Väldigt ljus i färgen så presenterade den sig med en somrig doft av gröna äpplen och gräs och med en oblyg ungdomlig råhet där i bakgrunden.

Väldigt söt i smaken av honung och en vaniljton som liksom sätter sig fast på läpparna. Gammalt hö i en öppen lada och en lång värmande avslutning som kan få vilken sval sommarkväll som helst att hetta till.

Riktigt spännande.

Helan går!

 

Helan går sjung hopp fallerallan rallan rej, helan går...

Den här klassiska truddelutten kommer ju snart ljuda över hela vårt land, från söder till norr när midsommarfirare ska ta den obligatoriska snapsen till sillen och färskpotatisen.

Frågan vilken snaps man ska ha till sillen tänkte jag vrida lite på och istället fråga vad ska man ha som snaps.

Kryddat brännvin är ju det vi generellt dricker och om vi nu ska hålla oss till just kryddat brännvin varför inte då försöka med whisky, kryddat brännvin är ju precis vad det handlar om.

En testpanel i form av dom rutinerade sill, potatis och whisky-konnässörerna Benny och Hempa bjöds hem till mig för att gå igenom fyra sinsemellan väldigt olika whisky och deras samspel med färskpotatis, inlagd sill, fransk löksill och matjessill.

En blended, en single malt, en bourbon och en rökig variant var det vi gick igenom och vi inledde med Johnnie Walker Blender's Batch 12yo Sherry Cask Finish som direkt visade att whisky är ett utmärkt tillbehör till denna klassiska svenska sommarrätt. Den tog maten i hand och släppte den inte för en sekund, det var mjukt, milt och följsamt och den tog inte över utan lät sillen och potatisen bestämma takten.

Det vi nog var överens om var att om man nu skulle prova en blended så kanske man skulle ha tagit en enklare variant än just denna som är en väldigt fyllig, smakrik och lyxig bland-historia.

Nr 2 var High Coast Älv Single Malt som är en väldigt elegant, bomullsmjuk och vaniljfylld whisky men som tyvärr förlorade lite av allt detta tillsammans med maten, den blev lite orolig i det sällskapet, blev spretig och verkade inte riktigt kännas bekväm.

Evan Williams Bottled in Bond Kentucky Straight Bourbon sa direkt att, jag ska minsann visa hur krydd och örtrik nubbe ska smaka. Till skillnad från den första whiskyn så tog denna över helt oblygt och drog med sig potatisen och sillen till en helt ny värld. Riktigt spännande.

Den rökiga fransmannen Rozelieure's Fumé Collection Single Malt blev den sista och också den som gav minst intryck. Den här whiskyn står stark och rak ensam men tillsammans med maten så blev den feg och tillbakadragen och tyvärr så förlorade även potatisen och sillen på detta möte.

Benny: Jag tycker helt klart att amerikanaren var bäst, det här är ett sånt tillbehör jag vill ha till sill och potatis. Kryddor och örter, mustig och fyllig. Fantastisk.

Hempa: Johnnie Walker levererade otroligt bra. Den gifte sig med maten på ett perfekt sätt och tog inte över utan lät allas smaker finnas kvar hela vägen.

Jag kan bara hålla med herrarnas omdömen, den första och den tredje whiskyn stack ut rejält på två helt olika sätt. Nu ska ju sägas att hade man valt några andra märken så kanske resultatet hade blivit helt annorlunda men vi har ju alla sommaren på oss att testa ett antal olika varianter.

En riktigt härlig Midsommar önskar jag er alla och en fantastisk fortsättning på sommaren med mycket roliga och spännande smaker i glasen. 

Världens äldsta whiskydestilleri och dess fantastiska historia

 När det handlar om mindre orter så kan det vara så att ett enda företag kan göra orten eller så kan det också vara så att invånarna istället gör företaget.

När det kommer till den lilla staden Kilbeggan (på Gaeliska betyder namnet Den Lilla Kyrkan) som ligger nästan mitt på Irland så kan man verkligen säga att båda dessa varianter passar in och dom har nu varit sammankopplade i över 260 år.

År 1757 så fick en Matthius McManus licens att destillera sprit i Kilbeggan och började då producera whisky. Inget annat destilleri i världen kan visa upp ett lika gammalt dokument om tillverkning av just whisky. I en lokal tidning redan 7 år tidigare så stod det om ett bröllop där mannens yrke var destillatör men det finns inga andra dokument förutom den bröllopsartikeln så var han arbetade vet ingen idag men det verkar ju ändå som om det lagligen framställdes sprit i regionen redan innan 1757.

John Cashman som idag är Global Brand Ambassador på Kilbeggan säger att anledningen till att Matthius McManus valde just denna plats för sitt destilleri är att det fanns ett stort utbud av bra gräs och korn och tillgång till gott och rent vatten.

Familjen Codd tog över destilleriet 1798 och drev det till 1843 då en John Locke tog över ruljangsen och under hans ledning så blomstrade destilleriet och ett starkt band knöts till både dom som arbetade med whiskytillverkningen och ortsbefolkningen. Dom anställda fick möjlighet att antingen hyra eller köpa hus på destilleriområdet, dom fick ta hem utbrända korn som föda till boskapen som också fick beta på Lockes marker och så fick dom över 100 anställda dessutom en vagnslast med kol inför varje vintersäsong.

1866 så exploderade en panna vilket medförde att destilleriet stängde. Ägarna hade inte råd att införskaffa en ny men nu kom ortens invånare till hjälp. Lokalbefolkningen samlade helt enkelt ihop till en ny panna och i ett brev till Familjen Locke så intygade dom sin djupa tacksamhetsskuld för att dom upprätthållit en tillverkning som gett ortens fattiga anställning och som haft ett gynnsamt inflytande på stadens välstånd.

I flera tidningar så skrev John Locke ett öppet brev som tack till befolkningen där han påpekade att detta var den stoltaste dagen i hans liv. Ett minne av den händelsen hänger idag i destilleriets restaurang.

År 1878 så utbröt en brand som förstörde en stor del av destilleriet men även då ryckte byborna ut, bröt sig in och rullade ut över 1000 fat whisky som därmed räddades.

Den brittiske författaren Alfred Barnard besökte destilleriet 1887 som research för sin då kommande bok Whisky Distilleries of The United Kingdom, då sköttes destilleriet av John Lockes söner John Edward & James Harvey som hade 70 personer under sig som jobbade med framställningen av whisky.

1893 så omvandlades det privatägda destilleriet till aktiebolaget Locke & Co Ltd.

Under hela 1800-talet så hade Irland varit absolut störst när det handlade om whisky men i början av 1900-talet så hade dom varit tvungna att lämna över den tronen till skottarna. Det hade varit krig och svält i landet och skottarna hade tagit över största delen av marknaden med sin nya blended whisky och det här påverkade givetvis även Kilbeggan som hade en svår tid. När alkoholförbudet infördes i USA så försvann så gott som hela exportdelen och Kilbeggan upphörde med att producera ny whisky, friställde nästan alla anställda och fortsatte enbart försäljningen av den whiskyn som redan låg på fat.

När förbudstiden upphörde i USA 1931 så kunde en viss uppgång skönjas och nu var det John Lockes barnbarn Mary Evelyn & Florence Emily som skötte destilleriet. Till 1947 så höll dom ut innan dom lade ut Kilbeggan till försäljning och även om destilleriet behövde en rejäl renovering så fanns det där stora lager av värdefull whisky. Utan att någon köpare dök upp så fortsatte tillverkningen och även om familjen nu var skuldsatta så fick destilleriet en helrenovering.

1952 så höjde den Irländska regeringen punktskatten med 28% och 1 år senare så slutade Kilbeggan koka sprit. Företaget höll dock ut till 1958 och under dom här åren så betalade fortfarande aktieägarna in licenspengar varje år så att licensen inte skulle släckas.

1962 så köptes anläggningen upp för 10.000 pund av den tyska affärsmannen Karl-Heinz Möller som gjorde en enorm affär när han sålde alla fat med whisky som låg i lagerhusen och en mycket värdefull Mercedez Benz som destilleriet ägt i många år. Året senare så sålde han det som var kvar till företaget Powerscreen som bland annat framställde delar till Volvo.

1982 så bildade lokalbefolkningen Kilbeggan Preservation & Development Association, tog hand om en del av lokalerna och började återställa destilleriet i sin ursprungliga form. Dom renoverade byggnaderna och det ikoniska vattenhjulet från 1700-talet, öppnade ett museum och började med guidade turer.

Whiskymakaren John Teeling som öppnade destilleriet Cooley blev intresserad av historien bakom Kilbeggan och köpte destilleriet 1987. Lokalföreningen fortsatte driva museidelen och Teeling tog över lagerhusen och destillationsdelen med alla apparater och eftersom alla tidigare ägare fortsatt att betala licensen så kunde John Teeling börja planera för att förverkliga sin dröm, att åter producera ny whisky på Kilbeggan.

År 2007 när Kilbeggan firade 250 år så var ättlingar till dom tre första ägarfamiljerna McManus, Codds och Locke inbjudna till destilleriet som då fick bevittna när den 180 år gamla pannan åter började bubbla. Världens idag äldsta whiskypanna som fortfarande kokar sprit.

Orten har fått en nytändning tack vare en lokalbefolkning som alltid ställt upp för ett destilleri som också alltid ställt upp för orten. För att ära det tajta bandet så har Kilbeggan ett handslag på varje flasketikett.

Kilbeggan producerar ett antal varianter men det är ganska svårt här hemma att få tag i dom. 

Den jag har i glaset är deras vanligaste, Kilbeggan Traditional Irish Blended som bjuder på rikligt med vaniljtoner och citrusfrukt i smaken, nötter och med en lite pepprig avslutning. En riktigt bra irländsk blandwhisky och som ju bär på en mustig historia.

Gammal, äldre eller äldst

När det kommer till människor så är väl ofta det här med gammal ålder inte någonting man pratar om med glädje direkt men när det handlar om whisky så är gammal någonting viktigt och att vara äldst är en gyllene stjärna på whiskyhimlen.

Old Bushmills Distillery som ligger i det som idag är Nordirland är världens äldsta licensierade destilleri. Dom fick licens att destillera år 1608. Dom själva vill ju gärna vara äldst när det kommer till whisky men faktum är att det inte finns några som helst bevis för att dom producerade whisky vid den tiden, däremot så vet man att dom gjorde whisky 1784.

Ett annat destilleri på Irland som heter Kilbeggan kan däremot visa upp bevis för att dom gjorde whisky redan 1757 och borde ju då vara det äldsta whiskydestilleriet i världen, i alla fall tills Bushmills kan visa upp bevis för att dom gjorde whisky tidigare.

I Skottland tjafsas det också mellan ett par destillerier. Bowmore och Strathisla var tidigt ute och hävdade att dom var äldst men efter noggranna undersökningar så flyttades dom bort från topplistan och kvar var då Oban, Glen Garioch och Glenturret och vad man i skrivandets stund vet så är Glenturret Distillery som fick licens 1775 äldst i Skottland och då hade dom producerat whisky olagligt i nästan 70 år.

I USA så är det också en del krokiga vägar för att ta sig fram till det äldsta destilleriet. 1753 så öppnade destilleriet Shenk’s som senare fick namnet Michter’s och är därmed det äldsta destilleriet men destilleriet har flyttat på sig under åren. Det låg i början i Pennsylvania som då var whiskystaten nr 1 i USA men flyttade senare till Kentucky. Destilleriet Buffalo Trace startade 1775 och har legat på samma plats sen dess och tycker då givetvis att dom är äldst men dom har också bytt namn under åren som gott och hette i början George T. Stagg Distillery.

När det gäller destillerier som har legat på exakt samma plats och med exakt samma namn som i början så ligger Jack Daniels Distillery bra till som sedan 1850 gjort whisky på samma plats och under samma namn.

Världens äldsta officiella blended whisky sägs ha blandats av Andrew Usher II i Edinburgh 1853 med namnet The Old Vatted Glenlivet.

Whiskymakare världen över lär väl även i fortsättningen strida om vem som är äldst men det kommer ju tack och lov inte påverka oss whiskyälskare som ju kan roa oss med att läsa om det medans vi istället njuter av whisky. Gammal, äldre eller äldst.

 

Whiskyprovning i Enköping den 16 april 2011

En fantastisk april eftermiddag för ganska exakt 10 år sedan så var vi ett gäng som checkade in på Casa del Magnus i Enköping för att umgås och smaka på några whisky.

Vi testade Dewar Rattray Cask Collection Tamdhu 17yo Single Malt, Boisdale Dalmore 320 Limited Edition Highland Single Malt och Glenkinchie 12yo Single Malt och om inte mitt minne sviker mig så blev det även en och annan från Magnus privata förråd däremellan men jag ska låta detta vara osagt eftersom det inte finns några sparade bevis för den tesen.