Amerikas whiskyregioner del 8: Kalifornien och vinmakarens rågwhisky

 

Sist så skrev jag lite om den otippade whiskystaten Alaska och nu har jag kommit till Kalifornien som man ju heller inte direkt förknippar med whisky.

Kalifornien är den till ytan tredje största staten i USA och har ju länge varit kända för att ha producerat bra viner och det beror mycket på området Central Valley som är ett av dom bördigaste regionerna i världen och som ligger mitt i delstaten.

Whisky då?

Jo, det finns en hel del destillerier som producerar whisky. California Distilled Spirits, Blinking Owl Distillery, Cali Distillery, Alley 6 Craft Distillery, Krobar Craft Distillery, Napa Valley Distillery, Gold River Distillery, Stark Micro Spirits Distillery, Dorwood Distillery, Sonoma Distilling Co, Hanson of Sonoma Distillery, Dry Diggins, Oakhurst Spirits Distillery, The Lost Spirits Distillery och Sutherland Distilling Co är några som kokar sprit i Kalifornien och så finns där också Savage & Cooke Distillery som ligger strax norr om San Francisco och som startades av vinmakaren och konstnären Dave Phinney för några år sedan.

Jag råkar faktiskt av en händelse ha deras Lip Service Straight Rye Whiskey i mitt glas i skrivandets stund.

Den här whiskyn är lagrad på nya kolade fat av Amerikansk ek i 3 år för att sen få en slutlagring på franska vinfat från regionen Maury i Frankrike.

Whiskyn är destillerad på 51% Råg, 45% Majs och 4% Korn.

En härlig doft av apelsinskal, choklad och vanilj och chokladen sitter verkligen kvar i smaken där också toner av marmelad dyker upp och så med en lång, torr och ekig eftersmak.

En riktigt bra Kalifornienråg med en styrka på 45%.

Laphroaig PX Cask Islay Single Malt Whisky

 

Denna whisky har jag under åren på något sätt lyckats undvika men det har ju varit helt omedvetet. Nu i helgen efter en mycket trevlig Irländsk whiskyprovning i Motala så hamnade jag och min vän Peter Eklund på altanen hemma hos gitarristen i dansbandet Casanovas, Jimmy Lindberg där han plockade fram sin favoritwhisky som är just den här från Laphroaig Distillery som är beläget på den södra delen av ön Islay.

Den här NAS-Whiskyn är trippelagrad på ex Bourbon fat, Quarter fat och fat från det spanska Sherryhuset Pedro Ximenez. Den har en muskelstyrka på 48% och går för närvarande endast att få tag på ute i tax-free butiker.

Den har ett fantastiskt djup i doften, det är som om man stoppar ned näsan i en korg fylld av övermogen frukt med någon rökt korv i botten och när whiskyn passerat läpparna så blir det bara bättre. Det är en sötma och en rök som håller varandra i händerna på ett enastående kärleksfullt sätt, det finns toner av torrt läder och sjömansruffig tobak med en lång eftersmak som man kan sitta och njuta av en bra stund.

En riktigt bra whisky på alla sätt.

Bror Jakobs Whiskyskinka

 

Hittade den här intressanta skinkan från Jakobsdals Charkuteri som jag givetvis bara var tvungen att införskaffa. Skinkan är från innan och ytterlår, den är marinerad 24 timmar i Skotsk whisky innan den spetsas med röksmak från Lönn och Ek.

Vad det handlar om för whisky finns det tyvärr inte några uppgifter om, förutom då att den kommer från Skottland men hur som helst så var det en riktigt god skinka. Lätt rökig, mild och mjuk men smakrik och så fruktigt söt vilket ju får mig att misstänka någon Sherryfatslagrad speysajdare i marinaden.

En dubbel trippel

 

Har i mina glas två stycken lite annorlunda varianter av Grant’s, närmare bestämt Grant’s Triple Wood Blended Scotch och Grant’s Smoky Triple Wood Blended Scotch.

Båda dessa har lagrats på tre olika fat: Nya fat av amerikansk ek, ex Bourbonfat och first-fill ex Bourbonfat och det som skiljer dom åt är att viss del av maltinnehållet i smoky-varianten är just av rökig whisky.

1.        Grant’s Triple Wood

Doften är härligt fruktig med röda bär och vanilj, smaken något torr, maltig och kryddig med toner av äpple..

2.        Grant’s Smoky Triple Wood

En lätt och mild rök kommer in i näsan direkt och i smaken är denna faktiskt mildare än den orökta med vanilj, smörkola och choklad.

Två stycken mycket trevliga blend där i alla fall den första finns att beställa på Bolaget på nr: 448 av priset 259 skr. Den rökiga varianten verkar enbart finnas ute på tax-free marknaden.

Färgglad ost till whiskyn

 

I jakten på en bra ost till whisky så hittade jag i helgen den nederländska Willem van Oranje Kaas. Det här var en färgsprakande och helt enastående ost som passade alldeles utmärkt till både orökt och rökt malt.

Rökig medicin

 

Jag är övertygad om att det finns en whisky för varje liten åkomma man kan bära på och just den här dagen då jag har känt mig seg och något rosslig, där rösten inte riktigt varit med så lämnade jag dom där askarna med tabletter i badrumsskåpet för att istället botanisera lite på mina whiskyhyllor och fick tag i en Smokehead Extra Rare Islay Single Malt.

Enbart doften gjorde ju att man slöt ögonen och helt plötsligt befann sig på en vindpinad kustremsa på Drottningen av Hebriderna och när man sen fick i sig den där fruktiga röken med örtig torv och citrustoner så glömde jag totalt bort min rossliga hals och trötta sinne.

Denna rök som kommer från ett hemligt destilleri på Islay har en styrka på 40% men känns bra mycket tuffare än så. Det gick ett tag rykten om att det är Lagavulin, Ardbeg eller Laphroaig som producerar whiskyn men enligt uppgift så har dessa destillerier fullt upp med sina egna släpp och saknar utrymme för något annat så just nu så riktas misstankarna mot Caol Ila. Men som sagt så är det fortfarande bara spekulationer och vad man istället säkert vet så är det ju det oberoende buteljeringsföretaget Ian Macleod som tar hand om faten, lagrar whiskyn och sen buteljerar dom under namnet Smokehead.

Oavsett destilleri så är den här whiskyn riktigt bra och jag måste ju säga att jag tror den fungerade bättre än vilka tabletter jag än hade stoppat i mig.

Onsdagsöverraskning

 

Ibland så kan mitt på dagen, en vanlig onsdag då det inte händer någonting speciellt förvandlas till något riktigt intressant och så skedde idag. Jag satt i godan ro och skrev lite om whisky på nätet när det ringer på dörren och min gode vän Håkan står där utanför med en plastpåse i händerna som visar sig innehålla en Berry’s 1970 Ben Nevis 43yo Highland Single Blend som han tyckte att jag helt enkelt måste få ett smakprov på.

Denna hade han inhandlat för några år sedan och sparat till sin 50-årsdag som ju skedde alldeles nyligen och nu fick alltså även jag den enastående möjligheten att låta några droppar av denna presentera sig för mina smaklökar.

En härligt fruktig doft letade sig in i näsan med röda bär, ek, persika och apelsin och smaken bar på mera frukt och så choklad med en torr känsla mot slutet och så en ton av apelsinskal innan en lång värmande örtrik eftersmak tog vid.

Denna whisky är lagrad och buteljerad av Berry Bros & Rudd och destillerad på Ben Nevis Distillery, har en muskelstyrka på 44,7% och är något så ovanligt som en Single Blend vilket innebär att allting i blandningen kommer från ett och samma destilleri.