Skönhetsopererad whisky

Eftersom jag allt som oftast vid provningar och prat om whisky högljutt brukar spy galla över det här med kylfiltrering (Engelskans chill filtering eller chill filtered) så tänkte jag nu förklara vad just detta, i mitt tycke jävla otyg handlar om.

Whisky reagerar ju otroligt starkt i kontakt med vatten både vad det gäller doft och smak och den reagerar synligt väldigt starkt när det kommer till vatten som är kallt till iskallt.

Eftersom det är vanligt (framförallt i USA) att ha is i whiskyn eller dricka den kall så märkte dom tidigt där att drycken blev grumlig till utseendet vilket i sin tur gjorde att köparna reklamerade whiskyn som dålig eftersom dom ju räknade med att drycken skulle vara lika klart vacker i glaset som när den låg i flaskan. Det här var ju givetvis dålig reklam för destillerier och whiskyföretag men istället för att då anstränga sig och informera konsumenter om varför whiskyn reagerade så här så tog man istället en genväg och kylfiltrerade den.

Om man kyler ner whiskyn kraftigt (runt 0:an) så lockar man fram oljor och proteiner ur den och när man sen pressar den genom ett eller flera tunna filter så blir dessa komponenter kvar och blir då lätta att ta bort för det är just dom som gör att whiskyn ser grumlig ut tillsammans med vatten.

Dom destillerier och whiskyföretag (dom blir ju färre som tur är) som sysslar med denna plastikoperation menar ju på att detta inte påverkar smak och doft mer än marginellt medans resten av whiskyvärlden säger att det bara är skitsnack och att dom proteiner och oljor man plockar bort ur whiskyn innehåller hur mycket intressanta smaker och dofter som helst eller som Pär Caldenby på Smögen Whisky sa: Det är ju som att ta bort grädden från jordgubbarna på desserttallriken.

Dom producenter som nu inte sysslar med detta har ju märkt att whiskyälskare mer och mer, framförallt i Europa retar upp sig på det här och märker då givetvis sina etiketter med: Non Chill Filtered som då gör det enkelt för oss konsumenter att välja bort dom där skönhetsopererade varianterna som jag personligen inte vill se, vare sig på mina eller andras hyllor.

Glenmorangie x 3 med no happy ending

Glenmorangie kommer nu med 3 st whisky's som i alla fall till en början endast kommer att finnas på flygplatsen i Dubai och i Hong Kong.

Det handlar om Glenmorangie The Accord 12yo som är lagrad på ex Bourbon och ex Sherryfat, Glenmorangie The Elementa 14yo som legat på ex Bourbonfat för att sen slutlagras på nya oanvända kolade fat och så Glenmorangie The Tribute 16yo Highland Single Malt som gosat i ex Bourbonfat och där destilleringsansvarige Bill Lumsden använt sig av lite tillsatt rökmalt som en hyllning till den torvrökta whiskyn destilleriet gjorde för en massa år sedan.

Tyvärr är det ju så att eftersom dessa tre whisky's först och främst ska säljas österut så är den kylfiltrerad, vilket ju känns jävligt sunkigt när man nu ansträngt sig lite med lagringen för att få fram lite nya toner. Detta tog ju bort lite utav spänningen om man säger så.

Whiskeyprovning på Eklunds Bakficka i Motala - Lördagen den 9 november 2019

Den här grådaskigt fuktiga lördagseftermiddagen så var vi ett gäng som samlades vid 16-tiden på Eklunds Bakficka i Motala för att psykiskt och fysiskt gå igenom fem varianter Bourbon Whiskey.

Vi började tillställningen med stridsropet Rebel Yell Kentucky Straight och fortsatte med hyllningen till en gammal tillsyningsman John E. Fitzgerald Larceny 6yo Kentucky Straight för att sen ta itu med den i vinflaskor tappade Corner Creek 8yo Kentucky Straight.

Vi lämnade staten Kentucky och begav oss till Iowa där vi lät smaklökarna testa Cedar Ridge Iowa Bourbon för att sen ånyo återvända söderut och avsluta allt med den nyskapande Maker's Mark 46 French Oak Stave Finished Kentucky Bourbon.

Eftermiddagen blev till kväll innan vi hade diskuterat om och kring och smakat färdigt på dessa Amerikanare och vi hade med hjälp av dessa också fått upp temperaturen i själen betänkligt och efter att jag frågat runt lite så verkade det som om Corner Creek och framförallt Maker's Mark var dom två som satt djupast spår bland smaklökarna och jag tror att dom flesta vände hemåt med lite nya kunskaper om whisk(e)y och framförallt Bourbon.

Ny Engelsman på whiskymarknaden

The Lakes Distillery som ligger i norra England har producerat vodka och gin under en tid och kommer nu med sin första whisky med namnet The Lakes Whiskymaker's Reserve No.1 Cask Strength Single Malt som är en tuffing med en styrka på imponerande 60,6%.

Det är en NAS-whisky som har legat och gosat i ex Bourbon, ex Pedro Ximénez och dessutom Franska rödvinsfat och det här är den första i en serie som ska visa upp destilleriets speciella stil. Whiskyn som finns i ett antal av 5922 flaskor och kostar ca 850 svenska papperspengar lär ha dofter av vanilj, choklad, ek och smaker med bla torr frukt, ingefära och apelsin.

unik tax-free whisky

Dom senaste åren så har det blivit mer och mer vanligt att destillerier släpper whisky enbart på tax-free marknaden och det här har ju blivit mäkta populärt bland resande whiskyentusiaster eftersom det ju är lite najs att få tag i en eller flera flaskor som kanske då inte går att hitta hemma. Jag har ju själv passat på att köpa på mig lite såna globetrottersbuteljeringar under mina resor hit och dit.

Nu ska man dock vara lite misstänksam mot dessa "unika" whiskys för det kan faktiskt vara så att du redan har eller har haft en av dessa på hyllan hemma fast under ett annat namn.

Det har framkommit att några destillerier helt enkelt bytt namn och etikett på en redan existerande whisky för att om möjligt pigga upp försäljningen av denna, detta tilltag har ju ingenting att göra med kvaliteten på något sätt men personligen så tycker jag att det är ett ganska fult sätt att sälja sitt destillat på.

Det är ju nästintill omöjligt för oss whiskykonsumenter att veta vilka whisky det rör sig om så vi måste ju förlita oss på ärligheten hos producenterna vilket är ungefär som att lämna in bilen på verkstaden för en genomgång när man själv knappt vet hur man öppnar motorhuven.

Jag vill inte skrämma någon att inhandla sin whisky i tax-freebutiken för om whiskyn är god så spelar det ju inte någon större roll vad den heter och sen så finns det ju faktiskt en hel del intressanta destillat som faktiskt är speciellt framtagna för just tax-free marknaden men jag tänker ändå fortsätta bråka om det här med korrekt info på flaskorna när man ju faktiskt betalar en hel del pengar för dom.

The Grainman - Caledonian 30yo Cask Strength Single Grain Whisky

Destilleriet Caledonian var för 100 år sedan ett av världens största destillerier med koncentrationen i tillverkningen på Grainwhisky. 1988 så lades destilleriet ned och dom fat som fanns i lagerhusen såldes och hamnade på olika håll och kanter. Buteljeringsföretaget Meadowside Blending fick tag i några ex Bourbonfat som legat sen april 1987 och buteljerade dessa i januari 2018 i deras serie The Grainman och denna 30-åring är verkligen en intressant och spännande whisky i graingenren.

Den har dofter av carambola, krusbär och omogna druvor och smaken bär på äpple, ljust bröd, torrt gräs med en lite syrlig topp och något smörig avslutning.

Denna finns endast i ett antal av 277 flaskor, har en fatstyrka på 47,5% och kostar just nu ca 1.700 skr.

Västindisk Skotte

Whiskyföretaget Dewar's har precis kommit med Dewar's 8yo Caribbean Smooth Rum Cask Finish Blended Whisky. Denna whisky med en styrka på 40% har ett pris på snälla 270 riksdaler.

Förutom en grund på Grainwhisky så är det upp till 40 olika Maltwhisky's i den här blandningen som lagrats i 8 år och sen fått en 6-månaders slutagring på Västindiska romfat och enligt Stephanie Macleod som är Master Blender på Dewar's så är det en mjuk och mild, tropisk och smakfull whisky där Skottland möter Västindien.