År 1829 så grundade Michael Molloy destilleriet Tullamore på Irland. När Molloy dog så tog hans brorson över destilleriet och han i sin tur anställde en man vid namn Daniel E. Williams som General Manager. Under Williams ledning så växte destilleriet ordentligt, det överlevde kriserna vid landets självständighet, handelskrig och alkoholförbudet i USA men 1954 så gick det inte längre utan destilleriet slog igen sina portar och varumärket såldes till den stora koncernen Irish Distiller's som hade ett destilleri i Middleton där dom började om med produktionen av Tullamore.
2010 så såldes varumärket igen men nu till det skotska familjeägda William Grant & Son's (Glenfiddich, Balvenie, Grant m.m.) och dom tyckte att det varumärket skulle behandlas med respekt, byggde ett nytt destilleri i staden Tullamore (Tulach Mhór) lade till D.E.W. på slutet i namnet för att hedra den tidigare destillerichefen Daniel E. Williams.
Den här fredagseftermiddagen så hade jag och Eklund två olika whisky från ovan nämnda destilleri i glasen:
Tullamore D.E.W. XO Caribbean Rum Cask Finish Irish Blended Whiskey och Tullamore D.E.W. Cider Cask Finished Irish Blended Whiskey.
Den första whiskyn är en blended NAS whisky som lagrats på ekfat som tidigare innehållit Demerara Rom från Västindien. Den är riktigt mustig i smaken, den fyller alla hörn och kanter i munhålan med söta toner, lite banan och vanilj. Den drar faktiskt lite åt Bourbon hållet.
Den andra whiskyn från Tullamore är en blandning av whisky som först legat och gosat i ex Bourbon och ex Sherryfat för att sen få en slutlagring i ex Bourbonfat som dessutom innehållit äppelcider.
Denna whisky var fruktigare än den första men lättare i alla detaljer. Det fanns en klar syrlig ton där man kunde hitta lite toner av skal från gröna äpplen. Jag tyckte dock att smakerna var lite för fega, hade önskat att dom vågat ta lite mer plats och det gjorde att den första whiskyn kändes mer spännande och mer smakrik.