Poängbedömning

 

Det finns ju flera olika varianter om man vill bedöma whisky efter poäng men ett vedertaget internationellt sätt är att använda sig av en skala på 1-100.

Nedan här så har jag min bedömningsmall som jag tycker är ganska lätt att följa:

0-59:  Riktigt usel whisky som inte ens borde få kallas för det. Denna skulle jag inte bjuda min värsta ovän på eller så skulle jag göra just det.

60-69:  Dålig whisky. Knappt drickbar ens om den är utblandad med diverse groggvirke.

70-72:  Ingen bra whisky där man undrar över om producenten verkligen kan känna stolthet för sin produkt.

73-76:  Whisky som inte är speciellt bra men som i värsta fall kan användas som värmekälla utomhus en råkall höstkväll då man tar vad som helst som värmekälla.

77-79:  Varken eller. En intetsägande whisky.

80-82:  Inte så pjåkig. Beroende på tillfälle, omgivning och sällskap så kan denna fungera helt okey.

83-86:  Här händer det något i både doft och smak. Det finns detaljer att upptäcka här som kan vara riktigt njutningsfulla.

87-89:  En bra whisky som ger mycket av både doft och smak.

90-92:  Fantastisk whisky vars doft och smak verkligen höjer sig över mängden.

93-97:  Enastående whisky som man nästan inte vill dricka för att den inte ska ta slut.

98-100:  Bomber och Granater som en känd seriefigur skulle uttrycka sig. Det här är så nära Nirvana i doft och smak man kan komma och har man en sådan whisky i sitt glas så är det bara att tacka högre makter eller den som har bjudit på den.

Whiskyprovning i Spånga, Stockholm den 28 april 2012

 

En liten titt i whisky-backspegeln till en kväll i Spånga den 28 april 2012 då vi var ett gäng som samlades för att smaka oss igenom Glenfarclas 105 Cask Strength Highland Single Malt, The Hakushu 12yo Single Malt och Bowmore Laimrig 15yo Islay Single Malt.

Sankt Patrick och whisky

 

År 432 e.kr så kom den kristna munken Patrick tillbaka till Irland efter att under ett antal år ha rest omkring i mellanöstern och där han under ett stopp i Egypten lärt sig konsten att destillera. Han satte genast igång på hemmaplan att utveckla sin kunskap och att börja destillera och producera whisky.

Några år senare så var han och besökte ett värdshus och beställde då ett glas whisky. Även om han fick betala fullt pris så var glaset långt därifrån och han bestämde sig då för att ge ägaren en läxa så att ingen någonsin skulle bli lurad igen.

I förtroende så berättade han att han som utvald och helig visste att det fanns en ond djävul i hans källare som livnärde sig på oärlighet och lögner och skulle inte försvinna förrän ärligheten ärades på värdshuset.

Ägaren som var djupt troende blev livrädd och efter den dagen så lurades ingen på whiskyn på detta värdshus igen och det är därför man skålar i just whisky på Saint Patrick's Day.

Javisst är detta en intressant och rolig berättelse och en anledning till att dricka whisky och det är just därför denna historia fortfarande berättas på Irland för sann är den inte.

Patrick som han ändå hette hade ingenting med whisky att göra, han var faktiskt inte ens född på Irland. Han föddes någon gång i skarven mellan 300 och 400-talet e.kr av kristna romerska föräldrar i England eller Britannia som var det officiella namnet då. hans far hette Calpurnius och var diakon.

När Patrick var 16 år så kidnappades han efter en irländsk raid och satt därefter 6 år i fångenskap på Irland. Efter att ha levt som slav under dessa år så lyckades han till slut fly tillbaka till England. Efter en uppenbarelse så började han en religiös utbildning och kom efter mer än 15 år tillbaka till Irland med uppdraget att tjäna dom kristna på ön och att konvertera dom som fortfarande tydde sig till den hedniska tron.

han blev en populär förkunnare på ön eftersom han lät dom hedniska irländarna behålla en hel del av sina gamla traditioner som då blandades ihop med dom kristna. Det finns en historia där Patrick med hjälp av gud förvisade alla ormar på Irland vilket ska vara anledningen att det inte finns några sådana på ön. Ja den historien kan vi nog även den lägga i mappen märkt: Legender för även om det inte finns ormar på Irland så ligger nog inte denne Patrick bakom detta heller.

Han tros i alla fall ha dött den 17 mars och det är just därför man firar hans dag då.

Ja så den romersk/engelska/irländska Patrick var alltså inte inblandad i whiskytillverkningen men det hindrar ju inte oss idag att ändå ta ett glas till Irlands skyddshelgons ära vare sig vi är Irländare eller troende.

Tips för den som vill fördjupa sig i både öl och whisky

 

https://beerandwhisky.se/

Skärpning Transportstyrelsen!

 

Jag vill med detta inlägg ge en känga till Transportstyrelsen för sitt tråkiga, stela, humorlösa och kultur avskärmande beslut att förbjuda en ansökan om att ha Whisky på sin personliga registreringsskylt.

Det är tre personer på Transportstyrelsen som heltid sitter och granskar alla ansökningar och dom riktlinjer dom ska ha som mall är att texten inte ska vara stötande eller spegla något negativt och ej heller innehålla något dolt budskap som på ett eller annat sätt är olämpligt.

Whisky, ett över 500 år gammalt hantverk, ett kulturarv, ett ljus i dagens mörka tid och en social omfamning i vätskeform sorterar alltså Transportstyrelsen i samma mapp som SS, FUCK IT, VAPEN, RÅNARE, TERROR, GANGSTA och TRUMP som också fått avslag.

Tragiskt.

Whiskyglas nr 8: Den nya tidens design, Norlan

 

Nu har jag tagit upp 7 olika varianter av whiskyglas och bland dessa så finns det ju där även en massa olika design så glas finns det ju att välja i hundratal.

Tänkte ändå ta upp ett glas till, ett nyskapande glas som det pratats en hel del om dom senaste åren: Norlan.

Det här är ett Tumblerglas på utsidan och ett räfflat tulpanformat glas på insidan. Räfflorna ska hålla dom obehagliga spritångorna i schack och endast släppa ifrån sig godsakerna. Detta innebär att ett Norlan-glas passar alldeles utmärkt för en whisky med cask-styrka då man inte ska behöva vattna ner den på samma sätt. Glaset är också utformat för att man ska kunna dricka sin whisky utan att behöva luta huvudet så pass långt bakåt att man riskerar nackspärr, vilket ju låter bra för en stel gubbe.

Whiskylegendaren Jim McEwan som under sina år i branschen bland annat jobbat med Bowmore och Bruichladdich har varit behjälplig vid utförandet av detta glas. Det är lite dyrare än dom tidigare glasen jag tagit upp, runt en 500-hundring får man punga ut med för ett glas. Den finns också i svart vilket ju är riktigt coolt om man vill blindprova en whisky.