Translate

tisdag 24 november 2020

En östlig rökare med västligt namn

 

En gång i tiden så fanns det en stam på Irland som gick under namnet Conmacne Mara och som höll till på den västra delen av ön. Efter många år så döptes området efter denna stam och heter idag Connemara och tillhör regionen County Galway.

Området är idag mest känt för att Iriskan fortfarande här är huvudspråk och inte engelskan men området har också en annan begivenhet, Irlands mest kända rökiga whisky Connemara har fått namn där efter även om den inte produceras där utan på den östra sidan av ön på Cooley Distillery.

Irland har ju aldrig varit känt för rökig whisky men före 1900-talets början så fanns det faktiskt rökiga varianter på ön men den försvann i samma veva som dom mörka irändska whiskyåren inleddes och kom då inte tillbaka förrän några år efter att John Teeling startat upp Cooley Distillery 1987. Det sägs att det då inte fanns några planer på att producera rökig whisky men efter att ha fått en del rökig kornmalt så testade man ändå och resultatet blev så pass bra att man helt enkelt fortsatte.

Bara till för något år sedan så var Connemara den enda rökiga whiskyn på Irland men nu börjar det hända saker även där och vad jag vet så är Teeling Distillery på gång om dom inte redan är färdiga och kan presentera en torvig malt.

Whiskyn som jag har i mitt glas är deras standard utgåva Connemara Peated Single Malt Irish Whiskey, en NAS variant som till skillnad från dom flesta irländare är dubbeldestillerad, innehållande 75% rökt kornmalt och med en muskelstyrka på 40%.

Den har en lätt men bred rökighet i doften, söt och nätt blommig med någon honungston och gammalt hö. En liten oljig känsla men en friskare torv än den man kan få från en Islay variant.

Vanilj är faktiskt det första jag känner när whiskyn passerat läpparna sen så kommer rökigheten med eterneller och torrt gräs. Allting är väldigt milt och mjukt och det är inga äventyrliga utstickare någonstans vilket kanske gör att den känns lite feg men den är väldigt trevlig och behaglig.



lördag 21 november 2020

Amerikas whiskyregioner Del 10: Louisiana och destillerat ris

 

Louisiana är ju också en sån där stat som man inte direkt förknippar med whisky och när man tittar närmare på spritproduktionen där så upptäcker man att rom är det som produceras mest i den delen av landet.

När jag gick igenom destillerierna i staten så hittade jag i alla fall Baton Rouge Distilling, Seven Three Distilling, Nola Distillery, Bayou Terrebonne Distillers, Sugarfield Spirits och Atelier Vie LCC som alla producerar olika varianter av whisky och jag stannade till och höjde mitt högra ögonbryn vid destilleriet Atelier Vie LCC när jag såg att dom gör whisky på ris.

Ibland så används ju en liten % ris när man framställer grain whisky men jag hade ingen aning om att det fanns ris whisky.

För att stilla min nyfikenhet och få klarhet i detta så kontaktade jag destilleriet ifråga och fick bara några timmar senare ett mejl från grundaren och ägaren Jedd Haas som tyckte att det var fantastiskt roligt att en whiskyidiot från andra sidan Atlanten var intresserad av hans lilla destilleri i New Orleans.

Han skrev att eftersom ris är en av Louisianas viktigaste grödor så var det inte konstigt att börja experimentera med det och i USA så räknas en whisky på ris som en grain whisky och lyder då inte under samma strikta regler som när man tex gör en Bourbon. Amerikansk vitek ska användas till lagringen men dom behöver inte vara nya och oanvända och behöver heller inte vara kolade på insidan.

Atelier's senaste släpp heter Riz Louisiana Rice Whiskey som är destillerad på 100% ris är 3 år gammal och har en muskelstyrka på 45%.

Visst blir man nyfiken.




torsdag 19 november 2020

Kanske en ändring i historien på gång?

 

Strax norr om Edinburgh så ligger regionen Fife där en gång i tiden klostret Lindores Abbey var beläget och där Gråmunkarna eller The Order of Tiron höll till. Detta kloster har haft stor betydelse för oss som älskar whisky eftersom det där under den senare delen av 1400-talet fanns en munk vid namn John Cor som i många år kallats för The Father of Scotch Whisky.

År 1495 så mottog han en leverans av Kung James IV på 1.688 liter maltkorn och samtidigt en beställning på Aqua Vitae (Livets Vatten) och den här beställningen är det äldsta bevarade dokumentet om whisky i Skottland.

Nu har dock forskare börjat tvivla på om detta verkligen var en beställning på whisky. Dom har hittat dokument från 1505 som beskriver en panna ägd av en viss George Barbour i Aberdeen som uttryckligen använts till att göra whisky och detta är den tidigaste beskrivningen av en destillationsutrustning.

Forskarna menar på att eftersom det var kungen som var beställaren av sprit från Lindores Abbey så rörde sig det sannolikt om sprit till krigsindustrin för att tillverka krut och inte för att dricka som bevisligen var ändamålet för det som producerades vid universitetet i Aberdeen.

Om detta stämmer så kommer ju den skotska whiskyhistorien ändras och munken John Cor kanske får lämna ifrån sig sin titel som Skottlands Whiskyfader. Dom som bor i regionen Fife är ju heller inte så roade över dessa nya rön eftersom då den tidigaste whiskytillverkningen kommer flytta från dom och upp till Aberdeen.

Chivas Brothers har dock visat intresse för det här och sponsrat forskarna med 15.000 pund.

Ska bli intressant att följa fortsättningen.



måndag 16 november 2020

Olika etiketter, lika smak?

 

För några månader sedan så inhandlade jag två st Bushmills Black Bush för ett par irländska provningar jag höll under hösten. Upptäckte senare att etiketterna på dessa flaskor skiljde sig ifrån varandra och blev då givetvis nyfiken på utifall man kunde märka någon skillnad i smak och doft eftersom dom med största sannolikhet kommer från två olika omgångar, ja om nu inte producenten bytt design mitt under en buteljering.

Ett av dom största svårigheterna när det kommer till whisky måste ju vara att få dom där som altid står på hyllorna att omgång efter omgång, år efter år så gott som dofta och smaka likadant. Det är ju en omöjlighet att få fram en 100% likhet men att bara komma i närheten är ju en enastående imponerande bedrift med tanke på att fat byts ut och omgivningar förändras.

Om jag nu återvänder till mina Nordirländare så är just Black Bush en ovanlig variant i blandwhisky världen eftersom den innehåller en blandning av hela 80% maltwhisky och resterande 20% av två olika grainwhisky.

Den vänstra whiskyn på nedanstående bild hade en doft av torkade blommor, honung, lite vanilj och en romaktig ton medans den högra kändes lite stickigare med en djupare fruktig känsla därefter. När jag sen flyttade tillbaka näsan till det första glaset så fanns där en lite oljig ton och efter den andra sniffen till höger så hittade jag lite arrak.

Smaken i den vänstra är sommarblommig med torrt gräs och vanilj, lätt och fräscht fruktig. Den högra whiskyn känns djupare med mogen frukt, fuktigt hö och en slutkläm av honung. Efter en andra genomgång så är jag övertygad om att den vänstra känns ljusare och lättare, mer somrig än den högra som är något djupare och höstigare.

Jag vet inte om det är inbillning eller om det stämmer, det kan ju vara så att hjärnan helt enkelt ställt in sig på en skillnad och kör utefter det men intressant är ju ett sånt här test i alla fall.  


lördag 7 november 2020

Whisky lagrad i svinhuvud

 

En vän till mig köpte en whisky härom veckan där följande mening kunde läsas på etiketten: Matured in Refilled Hogshead.

Hans fråga var vad ett Hogshead-fat är?

Ja, var namnet härstammar ifrån är det ingen som riktigt vet, några menar på att ordet härstammar från det skotska Hogshide som förr typ användes i en mening som: Let's fill the hogshide of our stomachs som då betyder ungefär: Låt oss fylla tomrummet i våra magar. Andra menar på att det rör sig om en dålig brittisk översättning från det flamländska ordet Oxhooft som betyder oxhuvud.

Hogshead som benämning på en fat variant existerade redan i början av 1400-talet och under kolonialtiden i USA så användes just detta fat oftast till tobak och då var storleken på fatet ca 500 liter medans ett Hogshead-fat i Storbritannien då låg på 300 liter.

Från 1897 så finns det en lista på vilken storlek ett Hohshead-fat ska ha beroende på vad som lagras i det:

Madeira vin = 209 liter

Vin = 238 liter

Sherry = 245 liter

Öl = 250 liter

Men om vi håller oss till whisky och nutid, så vad kännetecknar då ett Hogshead-fat idag?

Så gott som alltid så rör det sig om nedmonterade ex Bourbon-fat som skickats till framförallt Skottland och som där åter monteras ihop men som utökas med några extra stavar för att göra fatet lite större. Detta ombyggda och utökade fat är i storlek 235-250 liter och kallas då Hogshead.

Så svaret på frågan jag fick är alltså att detta rör sig om ett återfyllt Hogshead-fat. Det kan ha varit använt en eller flera gånger förut, detta vet man oftast inte om nu inte producenten är så noggrann att denne skrivit även det på etiketten.

En rolig detalj är att i Harry Potters trollkarsvärld så finns det en pub med namnet The Hogshead och som drivs av Albus Dumbledore's bror Aberforth Dumbledore.



 

söndag 1 november 2020

The Sovereign till Sean Connerys ära

 

Jag tänkte ju att jag idag skulle ta en whisky till Sean Connerys ära eftersom denne enastående skådespelare nu vandrat vidare. Han har ju tillsammans med whisky varit Skottlands största exportvara sen 60-talet så då tyckte jag att det skulle passa bra att ära honom med ett glas och började därför forska lite i vilken whisky han uppskattade mest.

Detta var ju inte alldeles lätt eftersom det visade sig att Connery gillade vin mycket mer än whisky och att han vid en fråga för ett antal år sedan sagt att vilken malt som helst duger gott.

Jag hittade i alla fall att han vid ett par tillfällen gjort reklam för så olika whisky’s som Dewar’s 12yo Blended Scotch, Jim Beam Kentucky Straight Bourbon och det Japanska whiskyföretaget Suntory men det verkar inte som om dessa varit något han privat uppskattat direkt.

Eftersom det blev lite svårt med just Sean Connery och whisky så gick jag istället till hans karaktär James Bond och försökte få lite klarhet i vilken whisky han drack mellan alla Vodka Martini, skakade inte rörda.

Det här blev ju dock inte lättare. Det visade sig att Pierce Brosnan och Daniel Craig druckit både Macallan och Jack Daniels i några filmer men inga uppgifter om whisky när Sean Connery spelade Agent 007.

Nähä..Jag gick då tillbaka till Edingburgh på Skottlands östkust där ju Sean Connery föddes år 1930. Strax utanför staden så ligger graindestilleriet North British Distillery och av en händelse så hade jag en whisky på en av hyllorna just därifrån.

Ja, närmare än så kom inte jag i mina undersökningar så med en Hunter Laing The Sovereign 21yo North British Single Lowland Grain Whisky så höjer jag härmed en skål för Sir Sean Connery som jag önskar allt gott i vad som nu komma skall efter det jordiska livet.

Men även om jag nu tog denna whisky för att ära Mr Connery så var det ju ändå jag som fick smaka denna Single Grain som alltså är destillerad på North British Distillery, lagrad och buteljerad med en styrka på 54,8% av det oberoende buteljeringsföretaget Hunter Laing Co.

Den har en rätt skarp tuff doft, spån och trästickor men med en liten ton av apelsinmarmelad. Söt i smaken med skarpt skurna kanter, syrlig och ganska lätt med en lite torr ganska lång eftersmak.

Med några droppar äkta kranvatten från Barkarby så blev den faktiskt lite fylligare i doften, det kändes som dom där stickorna sattes ihop mera till en enhet.

Riktigt söt i smaken med honung, persika och en liten känsla av punsch.

Personligen så tyckte jag den växte i doften med vatten men blev lite för sliskig och söt i smaken.

En riktigt bra Grainwhisky är det i vilket fall som helst och jag tror nog att Sean Connery är rätt nöjd med mitt val.

Att få tag i denna är nog rätt svårt nu eftersom den 2017 endast släpptes i 219 ex och efter mitt glas här och nu så har jag ingen flaska kvar längre heller.

 




Linköping WhiskyExpo 2023

  Efter tre års väntan så var det då äntligen dags igen för Linköping WhiskyExpo i Konsert och Kongresshallarna några minuters promenad från...