The Macallan 12yo Double Cask Highland Single Malt Whisky

När det gäller whiskyn The Macallan 12yo Double Cask Highland Single Malt så har whiskymakarna gjort en lite annorlunda skruv innan lagringen på hemmaplan.

Dom har inhandlat ex Bourbonfat från USA som sen skickats till Spanien där dom fyllts med Sherry som sen legat i faten några månader för att sen tömmas och skeppas till The Macallan Distillery i Skottland där dom då fyllt dessa fat med eget destillat som därefter lagrats i 12 år.

Whiskyn har en djup fruktig ton med vanilj och sjyst sötma som helt klart är ett minne från tiden på andra sidan Atlanten, den bär på honung och en del kryddiga toner.

Smaken är mild och behaglig, med blomster och sötma, torrt gräs och äpple och med en lång trevlig och snäll eftersmak.

En elegant och mycket bra whisky som med några droppar vatten faktiskt blev sämre,

dofterna fanns kvar men man fick anstränga sig lite mer för att hitta dom och när det kommer till smaken så planade den ut helt och blev bara tråkig.

Jag tycker denna ska tas som den är, inga krusiduller och då är det en riktigt bra dubbel lagrad tolva.

Tomatin Cú Bócan 2017 Highland Single Malt Whisky

Cú Bócan som på Gaelliska betyder Spökhund är en legend i området där Tomatin Distillery är beläget.

I många år så har historier om en vargliknande monstruös varelse som smyger omkring på hedarna florerat i bygden. En äldre destilleriarbetare säger sig inte bara ha sett varelsen utan också kommit så nära att han med sina fingrar vidrört dess päls vilket medförde att monstret upplöstes i någon form av rök som försvann över heden. Det var efter denna berättelse som den här whiskyn med bilden av den i rök förvandlade djävulshunden skapades. 

Det får vara hur som helst med dessa historier men dom har i alla fall fört med sig att Tomatin varje år släpper den här whiskyn Cú Bócan som en liten hyllning eller kanske mera en påminnelse om legenden.

Denna jag hade i mitt glas var från 2017 och den här whiskyn är faktiskt den första som Tomatin producerat som har en lite rökighet.

Visst finns det viss rök i doften men den är inte framträdande på något sätt utan håller sig där i bakgrunden till förmån för en del toner med hö, honung och lite lime.

Smaken är riktigt kryddig med en del blomster och anis och så kommer den där lilla rökigheten och vill ha uppmärksamhet på slutet.

Den har en rätt tuff  eftersmak och har en muskelstyrka på 46%.

Detta är en NAS-whisky som innehåller whisky från tre fat, ett ex-Sherry fat, ett ex-Bourbonfat och ett nytt fat av Amerikansk ek och åldern på faten är alltså okänt men trots avsaknaden av den informationen så är detta en mycket trevlig whisky med smakfulla detaljer, dock kanske inte lika spännande som historierna som ligger bakom den.

Hellyers Road 9yo Tasmania Peated Single Malt Whisky

Whisky:  Hellyers Road 9yo Tasmania Peated Single Malt

Destilleri:  Hellyers Road Distillery

Land:  Tasmanien / Australien

1825 så blev Henry Hellyer en av dom första Europeerna som utforskade dom ogästvänliga skogarna på nordvästra Tasmanien och anlade en farbar väg i området.

Nu nästan 200 år senare så leder denna väg fram till Hellyers Distillery som bla producerar denna lilla rökiga whisky som jag denna dag hade i mitt glas.

Det sägs att Tasmanien ståtar med världens kanske renaste dricksvatten och det är ju inte en dålig början när man ska producera whisky.

Spriten är destillerad två och en halv gånger och sen lagrad på Amerikanska brända fat av Vitek.

I doften på Hellyers Road 9yo Tasmania Peated Single Malt så finns det en väldigt trevlig rökig ton med blomster i bakgrunden och torkat trä,

den är riktigt mjuk och behaglig i början när man får dom första dropparna innanför läpparna och den där lilla röken man blev god vän med i doften finns kvar även här.

Det kommer en liten skarp avslutning som följs upp av en lång eftersmak med vanilj och en touch av Calvados med en lite torrhet som sätter punkt på allting.

Den här whiskyn från andra sidan klotet har en muskelstyrka på 46,2% och var mycket trevlig och smakfull.

 

Glen Badmore part III

Igår så var det då dags för den tredje provningen ute på Fjäderholmarna av vår egna whisky men eftersom jag personligen inte kunde närvara så hade jag idag på förmiddagen förmånen att få ett smakprov levererat direkt hem till dörren.

En väldigt lätt men ändå distinkt rökig touch är det första man känner när nästippen kommer över glaskanten sen så kommer en träig ton med lite råhet i bakgrunden.

Denna är enastående för åldern, den lätta lena rökigheten från doften ligger kvar i smaken, det finns en fräsch syrlighet, en något torr avslutning och en lång behaglig eftersmak.

Den här whiskyn kommer vi att buteljera till hösten och återkommer då med mera detaljer kring den.

Teerenpeli 10yo Single Malt Whisky

På den finska vinterorten Lahti så ligger destilleriet Teerenpeli och därifrån kommer den här Teerenpeli 10yo Single Malt som har lagrats på Bourbon och Sherryfat (80 / 20%).

Whiskyn är lätt och ljus i färgen men med distinkta malttoner, frukt och vanilj i doften.

Torr i smaken med viss pepprighet, vaniljsötma, lätt fruktighet och med en lång värmande behaglig eftersmak.

Jag intog denna tillsammans med en Åländsk gräddost vilket visade sig vara en enastående kombination.

En riktigt trevlig finne med en muskelstyrka på 43%.

Whiskey på tandborsten

The Loch Ness Single Highland Malt Whisky

Monstret i den skottska sjön Loch Ness som i folkmun kallas Nessie har ju fascinerat människor ända sedan 1868 då den första iakttagelsen av något enormt levande väsen i sjön ägde rum och Skottarna har ju sen inte varit dummare än att dom sett till att detta sjöodjur inbringat en hel del kosing.

Om det är en myt eller verklighet är det ju ännu ingen som vet förutom då dom som bor runt sjön som är övertygade om att det är någonting monstruöst som finns där under ytan.

Den här whiskyn The Loch Ness Highland Single Malt är nästan lika hemlig som sjöodjuret för destilleriet som producerat den vill inte ståta med namnet.

Det enda vi vet är att det är ett destilleri som ligger någonstans i närheten av sjön men det säger ju inte så mycket eftersom det finns ett antal destillerier i den regionen.

Jag förstår varför inte destilleriet har sitt namn tryckt på etiketten för detta tycker inte jag är en bra whisky.

Jag antar att destilleriet i fråga haft en del fat med maltwhisky, 5-8 år gamla som dom inte blivit av med och som dom då blandat ihop till denna och sen är det ju en smart sak att döpa whiskyn till just Loch Ness för jag kan tänka mig att turister inhandlar den i mängd.

Whiskyn har ingenting som roar mig vare sig i doft eller smak. 

Den har en obekväm ton av lacknafta i doften och en oljig spritighet i smaken.

Som sagt så tror jag att många som besöker området köper denna men jag är också lika säker på att dom aldrig kommer att göra det igen.