Jim Beam 4yo Kentucky Straight Rye Whiskey

 

Jim Beam som är ett av USA's äldsta nu levande företag var ju med redan på den tiden då rye whiskeyn var den ledande varianten i landet och nu dom senaste åren när whisky på råg verkligen fått ett uppsving och en nytändning så har Jim Beam två stycken varianter på marknaden.

Den jag nu har i glaset är Jim Beam 4yo Kentucky Straight Rye eller Yellow Label som den också kallas. Den har en styrka på 40% och har dom senaste åren varit den bäst säljande råg whiskyn i USA och dessutom för några år sedan utnämnts till världens bästa råg whisky under 10 år.

Man hittar en hel del kryddor i doften, mjuka och behagliga med en lätt sötma av rörsocker och honung.

Den är mjuk och rund i smaken vilket är lite ovanligt för en rye whiskey som brukar vara lite råare och tuffare. Rågbröd, apelsinskal och saftig citronkaka målar munhålan på ett enastående sätt.

Det här är en riktigt bra rye whiskey.

 

1792 Small Batch Kentucky Straight Bourbon Whiskey

 

Om man vill få en whiskyköpares uppmärksamhet så är ett gammalt årtal i stor stil på flaskan en bra plan. Nu behöver ju inte årtalet betyda att whiskyn är så gammal, det finns det otaliga exempel på och ett av dom är den whisky jag för kvällen har i glaset.

1792 Small Batch Kentucky Straight Bourbon från Barton 1792 Distillery som ägs av Sazerac Co är inte en whisky från 1792 och destilleriet som startade 1879 är alltså inte heller så gammalt men däremot så hände en annan sak det året som ju har haft betydelse för amerikaner och whisky, Kentucky blev den 15e delstaten och har sedan dess varit navet i landets whiskytillverkning även om spridningen ut bland andra stater dom senaste åren ökat ordentligt.

Men som sagt. Ett gammalt årtal på flaskan säljer även om tillverkaren aldrig själv skulle erkänna att just detta var anledningen. Om vi då helt enkelt köper att det handlar om en hyllning till delstaten Kentucky så kan vi ju då istället koncentrera oss på själva innehållet i buteljen.

Den här whiskyn kallas för en High Rye Bourbon vilket betyder att den innehåller en hög andel råg. Sazerac är väldigt hemlighetsfulla när det kommer till detaljerad information om drickat men mellan 15-25% råg verkar det handla om och åldern ska ligga mellan 6-8 år men även där så verkar det som om man får använda sig av sofistikerade tortyrmetoder för att få fram exakta uppgifter.

Styrkan på den är i alla fall 46,8% och det ska man kunna vara säker på för dom siffrorna kan man läsa på flaskan.

Kryddiga toner i doften med vanilj och ek, russinbröd och någon lite rökig känsla. Smaken bjuder på karakteristiska rågtoner blandat med Bourbonsötma som ger en behaglig känsla i munnen, mörk kola och grillad majs.

Det är ett antal spännande smaker och dofter i denna och den kan kanske därför kännas lite spretig men faktum är att med en enda lite isbit i glaset så är det som om en ordningsman kom in i ett rörigt klassrum och helt enkelt flyttade om lite och fick ordning på allt stim och stoj.

Jim Beam Devil's Cut 90 Proof Kentucky Straight Bourbon Whiskey

 

Änglarnas Andel eller Angel's Share har ju länge varit ett välkänt begrepp myntat i Skottland och som handlar om den whiskyn som dunstar och försvinner upp i himlen eller helt enkelt blir kvar inuti ekträet under lagring.

Jim Beam lyckades för några år sedan med hjälp av en procedur som dom håller hemligt få ut den whiskyn som fastnat i träet för att sen blanda den med en Jim Beam Extra Aged Bourbon och resultatet kallar dom då Devil's Cut.

Det är en enastående Bourbon med en styrka på 45%. En bra fyllig sötma i början med en gräsig ton, vanilj och bränd kola, apelsinskal och så med en lätt kryddblandning på slutet.

Vill man införskaffa denna nu så får man leta på nätet. Jag kan personligen rekommendera Whisky.dk.

 

Kamet Single Malt Whisky

 

En av dom whisky jag presenterade på provningen i lördags var den indiska Kamet Single Malt och då hade jag faktiskt inte ens själv smakat den. Det visar ju bara hur bra man är på att snacka en massa om något som man inte har nån koll på egentligen.

Nu har jag i alla fall just denna whisky i glaset.

Surrinder Kumar som är en av dom mest legendariska whiskymakarna i Indien har tillsammans med Nancy Fraley från American Distilling Institute tagit fram denna whisky där spriten destillerats på Picadilly Distillery i regionen Haryana. Destilleringen har skett på sexradigt Korn från Himalaya (Det är ju bland annat den äldst kända varianten av Korn här i Sverige där den använts sen Stenåldern) sen så har lagringen skett i ex Bourbon och ex Sherryfat för att sen få en slutlagring i ex Franska rödvinsfat.

Whiskyn har fått sitt namn efter berget Mount Kamet som är det tredje högsta i landet och har en muskelstyrka på 46%.

På den gröna etiketten kan man också se en papegoja som är en betydelsefull fågel i byarna i området runtomkring destilleriet. Det sägs att papegojan kommer med spådomar och tecken om vad som komma skall.

Whiskyn har ett fantastiskt djup i doften med lite portvin, råsocker, ek, russin och chokladpraliner.

Något torr i smaken med tobaksblad som följs av lösgodis i form av sega råttor och ferraribilar och så en avslutning av russin. Med någon droppe vatten så blev den mildare och mjukare men enbart på ett positivt sätt. Mera godis helt enkelt.

En av dom bättre jag testat på länge och vill man inhandla denna så finns den på Bolaget på artikel nr 53905 och kostar 599 skr och med det priset så tycker jag personligen att den är en av dom mest prisvärda maltwhisky just nu.

Akashi Japanese Single Malt Whisky

 

White Oak Distillery som är det sydligast belägna i Japan startade sin verksamhet 1888 och fick som det första i landet licens att producera sprit 1919 men då var det inte whisky som tillverkades.

1984 så började dom på allvar koncentrera sig på whisky och 2007 så buteljerades deras första single malt.

Även om destilleriet White Oak tagit sitt namn från en asiatisk eksort så är denna whisky inte lagrad i såna fat. Den har mognat 3 år i ex-Bourbonfat och 2 år i ex-Sherryfat och har en styrka på 46%.

Doften är lätt och flyktig med gräsiga toner och grönt äpple, något söt där ljus sirap sticker fram.

Trevlig sötma i smaken med vanilj och smörkola där ek och lite kryddor dyker upp mot slutet.

Mycket trevlig whisky som finns på Bolaget i 50 centiliters flaskor för 1.076 skr.

Douglas Laing Provenance - Royal Brackla 1999, 11yo Single Malt Whisky

 

Destilleriet Royal Brackla som är det ena av endast två destillerier i Skottland som får använda "Royal" i namnet som ju innebär att dom en gång på 1800-talet utnämndes till kunglig hovleverantör.

Styrkan ligger på 46% och det är det oberoende buteljeringsföretaget Douglas Laing som lagrat och fyllt denna malt på flaska.

Whiskyn har en enastående doft. Lätt sötaktig med toner av skogsbär och skal från gröna äpplen med en brödig känsla.

Söt och smakrik, vanilj och ljus choklad med en kryddig avslutning.

Hellacopters Riot on The Rocks

 

Det har ju nu under ett antal år varit populärt att sångare, band eller kändisar överhuvudtaget sätter sitt namn på etiketter på någon burk eller flaska som innehåller alkohol.

Nu har turen kommit till det svenska rockbandet Hellacopters som nyligen släppt whiskyn Hellacopters Riot on The Rocks. Denna är rätt ovanlig beroende på att den innehåller en blandning av flera Bourbon whiskey som sen mixats med Skotsk grainwhisky.

Hellacopters själva menar på att idén till denna whisky kom efter en spelning i Madrid för några år sedan. Efter konserten så hade dom fem bandmedlemmarna kommit tillbaka till logen där det enda i dryckesväg som fanns var en halv Bourbonwhiskey och en halv Irländsk whiskey. Grabbarna blandade dessa två varianter vilket då blev ett riktigt lyckat experiment viket en tid senare ledde till denna whisky. Den här whiskyn innehåller ju inte någon irländsk variant så den blandningen dom drack i Spanien är ju bevisligen inte samma som den här eftersom den här har en grainwhisky som grund.

Originalet som dom själva mixade ihop kanske var bra, den här håller tyvärr inte måttet, i alla fall inte i ett glas precis som den är. Den smakar faktiskt som en sämre blended, mina tankar går till den där Snow Grouse som kom för ett antal år sedan. Väldigt oljig, nästan smetig i smaken.

Med några isbitar blev den ännu sämre och lyfte först när man istälet använde den som ingrediens i en drink. Mycket bättre med Cola och bäst med Fruktsoda.

Någon rock n roll whisky skulle jag definitivt inte kalla denna. Designen på flaskan är hårdare än innehållet.