Longrow Peated Campbeltown Single Malt Whisky

 

Det är destilleriet Springbank som ligger bakom whiskyn Longrow och den här NAS-varianten på 46% är den som jag nu har upphällt i mitt glas.

Det finns inga uppgifter om vilka fat som använts men den är i alla fall vare sig färgad eller kylfiltrerad vilket ju är positivt.

Det finns en bra rökighet i doften som nästan känns lite fuktig, det är ungefär som om man haft blött granris över en öppen eld för att sen marinera riset i olja. 

Inte direkt en tilldragande doft.

Lite vattnig inledning i smaken för att sen komma med en lätt mild rök med salt hav, apelsin och honung och sen en distinkt pepprighet mot slutet.

Helt okey whisky men jag kom inte riktigt överens med den.

Octomore 11.1 5yo Islay Single Malt Whisky

 

När destilleriet Bruichladdich år 2008 släppte sin första variant av Octomore så var det mera av ett test. Var verkligen whiskydrickarna redo för en whisky som var mer än dubbelt så rökig som någon annan existerande sort?

Ja det visade sig att whiskydrickare världen över och speciellt här i Sverige var mer än redo för att ta emot världens rökigaste malt.

Den variant jag nu har i glaset är destillerad på 100% korn från Skottland, den har lagrats i ex-Bourbonfat från Jim Beam, Jack Daniels och Heaven Hill i 5 år och sen buteljerats med en styrka på 59,9%.

Rökigheten i denna ligger på 139,6 ppm och då ska man veta att Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig oftast ligger på 40-55 ppm.

Doften bjuder på en bred och fyllig rök utan att vara för tung och stabbig och där bakom finns det fräscha toner av gröna äpplen, honung och mandarin.

Riktigt tuff rök i smaken men den blir aldrig obehaglig. Det finns en härlig mjuk sötma där som kramar om torven och så en pepprighet som sitter längst ut på tungspetsen en bra stund samtidigt som bomullsmjuk rök målar insidan av munnen.

Enastående bra whisky.

93p.

Waterford Organic Arcadia Gaia Edition 1.2 Irish Single Malt Whiskey

 

I den lilla staden Waterford i sydöstra Irland så ligger destilleriet Waterford Whiskey som var det första på Irland med en whisky helt på organiskt odlade grödor.

Den här Waterford Organic Arcadia Gaia Edition 1.2 har lagrats på först Amerikanska First Fill-fat sen nya oanvända fat av Amerikansk ek, Franska rödvinsfat och till slut fat som innehållit det Franska starka söta vinet Vin Doux Naturel.

Styrkan ligger på 50% och åldern är så pass ungdomlig som strax över 3 år.

En varm söt och somrig doft med gräs och hö, sockerkaka och wienerbröd och smaken bjuder först på en pepprig touch som direkt sätter sig på tungspetsen för att sen presentera en distinkt sötma och så en ovanlig ton av salt sill och saltstänkt kust. En riktigt spännande whisky med en relativt kort eftersmak.

90p.

Glenkinchie Distillers Edition 2021 Double Matured Amontillado Sherry Cask Wood Single Malt Scotch Whisky

 

Innan man ens tagit ett glas av denna whisky från destilleriet Glenkinchie som ligger strax sydöst om Edinburgh så är det svårt att uttala det fullständiga namnet och jag har gått igenom texten ett antal gånger redan för att kolla min stavning. Man får helt enkelt ta en bild när man ska förklara för någon vad det är man druckit.

Hur som helst..Den här Lowlands-whiskyn bjuder på en enastående doft, nötig med moget trä, honungssötma och så en lite kryddig tuff ton som dyker upp på slutet.

Mustig och kraftig i smaken trots den relativt snälla styrkan på 43%. Nötig med ljus choklad, teblad och ek.

En riktigt bra whisky med många nyanser.

90p.

Nordisk kombination med extra tillbehör

 

Dan före dan, före dan, före Dopparedan så träffades vi några stycken för att gå igenom vad man skulle kunna kalla en Nordisk Kombination. Det handlade om whisky från Finland, Norge, Sverige och Danmark.

 

Vi inledde med Teerenpeli 10yo Single Malt från det finska destilleriet Teerenpeli Brewery & Distillery lagrad på ex Bourbon och Spanska ex Sherryfat med en styrka på 43%. 

En ton av lite torrt gräs i doften, någon rök med vanilj och choklad.

Smaken är något salt och kryddig med lite godissötma där i bakgrunden.

En mycket trevlig start.

Den Norska whiskyn Myken Arctic Sweden Oak 2020 Single Malt från destilleriet Myken blev nr 2. Denna är lagrad 3 år i fat av Svensk ek och har en styrka på 47%.

Mustig doft med toner av gräddig kola, liten rök och en spännande blandning av örter.

Tuff i smaken utan att vara obehaglig. Det är vild natur, skog och vindpinande kust.

Riktigt bra whisky.

Kyrö Single Malt Rye Whisky från Kyrö i Finland blev nästa.

Whiskyn är av Rågvariant och har lagrats på nya Amerikanska ekfat och ex Bourbonfat. Styrkan ligger på 47,2%.

Kraft i doften. Råsocker och ek, örter och kola.

Toner av trä i smaken med ljust bröd och vanilj och med en värmande pepprig avslutning.

En riktigt smakrik whisky.

Eftersom jag skrivit om Stauning Danish Rye Whisky förut så hoppar jag över den här. Den är förbannat bra helt enkelt.

Vi avslutade detta Nordiska smakäventyr med Mackmyra Extra Rök Swedish Cask Strength Single Malt. Denna har en styrka på hela 55,8% men mer info om denna kunde jag tyvärr inte hitta och det beror antagligen på att det här rör sig om ett privatfat.

Det var i alla fall en riktigt trevlig rökighet i doften som också samtidigt var mjuk och behaglig.

Hård rök i smaken som spretade betänkligt åt alla möjliga håll och det fanns också en pepprighet som lade sig på tungspetsen. Detta var en tuffing som jag tror kan passa utomhus i lite ruggigt väder, där värmer den nog bra.

Eftersom det fortfarande var flera timmar kvar till kväll när vi var klara med dom första fem proverna så blev det nu en form av fria besök i whiskyhyllan vilket resulterade i ett antal flaskor av vitt skilda varianter.

Kingsbarns Dream to Dram Lowland Single Malt Whisky

 

Familjen Wemyss som äger buteljeringsföretaget med samma namn har ju i ett antal år legat bakom några av whiskyvärldens mest spännande buteljeringar. 2014 så öppnade dom det egna destilleriet Kingsbarns i Lowland-regionen och nu kan dom presentera några stycken egenhändigt framställda whisky.

Kingsbarns Dream to Dram Lowland Single Malt som jag nu har i glaset är lagrad i ex-Bourbonfat från Heaven Hill i Kentucky och STR behandlade Portugisiska ex-Barrique fat och har en styrka på 46%. Whiskyn är inte färgad och inte kylfiltrerad.

En riktigt trevlig blommig och söt doft letar sig in i näsan, tropiska frukter, banankaka och vanilj.

Lätt och somrig i smaken med en härlig sötma men som ändå bjuder på örter och lite peppriga toner på slutet.

Riktigt bra whisky.

92 poäng.

Hunter Laing The Sovereign - Invergordon 1988, 31yo Single Grain Whisky

399 flaskor finns det av denna 31-åring från grain-destilleriet Invergordon. Destilleriet ägs av Whyte & Mackay och spriten som destilleras på destilleriet går nästan oavkortat till deras blended whisky. 

När det kommer till den whisky jag nu har i glaset så köpte buteljeringsföretaget Hunter & Laing upp grainwhisky från Invergordon 1988 som dom sen själva lagrat i 31 år för att sen släppa ut i sin serie The Sovereign.

Detta är en Cask Strength på 53,7% och som lagrats i återanvända Hogshead-fat.

Jag kan ju direkt säga att dom första inandningarna med näsan inte var direkt behagliga. En ganska skarp spritig doft gör att man ryggar tillbaka lite för att sen närma sig igen, fast lite försiktigare. Tyvärr så utvecklas inte doften, den förblir rätt rå och kantig. Det går att hitta en ton av grönt äppelskal där i bakgrunden men den göms bra av klister och lacknafta men sen efter en stund så dyker det ändå upp lite sommargräs och citrus.

Citrustoner i början av smaken som sen förvandlas till peppar och torrt trä, lite vanilj och knäck.

Med några droppar vatten så blev den bättre. Kanterna rundades av något, den fick en sötare framtoning med somriga blommor och äpplen och så en besk avslutning av grapefruktskal.

En whisky som var mer spännande än njutningsfull.

84 poäng.