Amrut Portonova India Single Malt Whisky

 

Amrut Distilleries Ltd var ju det destilleriet som förde ut Indisk whisky i världen. Den här varianten som har namnet Portonova är en NAS-variant på 48% som destillerats på Korn som odlats vid foten av Himalaya. Den har lagrats i nya Amerikanska ekfat och ex-Bourbonfat för att sen flyttas över till ex-Portvinsfat från Duoro i Portugal men som om inte det räckte så har whiskyn sen flyttats tillbaka till ex-Bourbonfat för att där i få ligga och gosa den sista tiden.

Den bär på mörk choklad i doften, ek, sirap och plommon och när man sen får den i munnen så är den härligt söt med honung, tropiska frukter och jordgubbar.

En mild och mjuk eftersmak som sitter kvar en lång stund på ett mycket behagligt sätt. Det här är en whisky som jag ger 90 poäng utan att skämmas.

Med lite vatten så ändrade den karaktär. Dom skarpa tonerna suddades ut men inte på ett negativt sätt, den blev lite sötare men fick även toner av torrt hö och äpplen.

Cotswold Founder's Choice Cask Strength Single Malt Whisky

 

Från det Engelska destilleriet Cotswold så kommer denna whisky som har lagrats på STR-behandlade Amerikanska ex-Rödvinsfat och här handlar det inte om någon form av cask-finish utan det är samma fat från start till mål.

När jag läste att styrkan på denna var imponerande 60,5% så hörde jag nästan hur mina smaklökar tog ett djupt andetag.

Djup och tuff i doften utan att vara speciellt spritig, skogsbär, plommon och rött vin.

En härlig sötma som först lägger sig på tungan sen slår det till med en snabb och kort brännande känsla. Allting tunnas ut innan det sakta växer fram en spännande eftersmak med choklad och rostade kaffebönor.

Visst var detta en hårding men den kändes inte alls så stark som den är och dessutom så tyckte jag att den var riktigt bra.

Med några droppar vatten så kom det fram en beska av apelsinskal och viss honungs sötma men den tjänade inte på denna inblandning, jag föredrog den naturell och 89 poäng är den helt klart värd.

Bunnahabhain Toiteach A Dhá Islay Single Malt Whisky

 

Bunnahabhain är ju det destilleriet på Islay som sticker ut lite och som har en hel del orökta varianter i sin portfölj. Den här tillhör dock inte dessa utan bjuder på en bred och fyllig rök.

På Gaeliska så betyder namnet "Rök nr 2" och ska uttalas "Toch-ach ah-ghaa".

Muskelstyrkan ligger på 46,3% och lagringen har skett i ex-Bourbon och ex-Oloroso Sherryfat.

Djup och bred rök i doften med toner av skal från gröna omogna äpplen, stänk av salt hav och en sötma som mer drar åt Sherry än Vanilj.

Bra sötma i början av smaken som sen snabbt följs av en distinkt rök men där whiskyn ändå känns förvånande lätt och vänskaplig. Sommarfrukter och hav och avslutningsvis en lite torr känsla med en spännande kryddblandning.

En helt igenom strålande whisky som jag ger 92p.

Tomten kom förbi och lämnade en tidig Julklapp

 

Jag vet att jag inte önskat mig någonting i år men fick ändå besök av Tomten idag som kom och lämnade ett paket. Eftersom min nyfikenhet sträckte sig längre än den traditionen som menar på att man ska öppna paket först på Julafton så öppnade jag detta nu och paketet visade sig minsann innehålla allsköns godsaker.

Jag återkommer när jag på allvar börjat botanisera bland innehållet.

2 x Chivas Extra

 

Chivas Regal är ju en sån där whisky som man mer eller mindre är uppfödd med för var det någon whisky som fanns hemma bland farsans flaskor när jag var ung så var det en sån där Chivas i en silvrigt plåttrig kartong som alla som åkte utomlands på 70-talet inhandlade eftersom designen andades lite lyx.

När jag själv började åka utomlands och dricka whisky så var ju Chivas en av dom man köpte men jag var aldrig riktigt förtjust i den utan höll mig istället till Ballantines och Johnnie Walker.

Under senare tid så har jag testat Chivas ett par gånger och tycker väl inte att den smakar illa men anser den inte smaka så mycket alls. Den är rätt intetsägande.

Nu har jag dock två stycken whisky från Chivas Brother's som man kan sortera i mappen "Lite annorlunda".

Chivas Regal Extra 13yo Oloroso Sherry Cask Matured Blended Whisky och Chivas Regal Extra 13yo American Rye Cask Matured Blended Malt Whisky. Båda dessa har en styrka på 40%.

Den Sherryfatslagrade inleds med en väldigt söt, nästan lite sliskig ton som följs av lite olja och någon stickig alkoholspets. Inte så där jättetrevlig för näsan.

Lite vattnig i början för att sen bli riktigt söt i smaken, något torr och rätt kraftig med en hel del muskler. Typiska Sherrytoner som avslutas med torrt gräs och spännande peppar.

En helt okey whisky som faktiskt är rätt tuff men lite för söt för min smak,

Nr 2 som legat och gosat i fat som innehållit Rye Whisky har en helt annan doft. Här känner man den amerikanska ekens vaniljtoner och en touch av körsbär och fuktigt trä.

Mild och mjuk i smaken med vanilj, choklad och kola, en syrlig topp och så lite kryddor på slutet.

Den här tyckte jag var riktigt trevlig.

Med några droppar vatten så planade den första whiskyn ut, dom skarpa kanterna suddades bort och den förvandlades till en lättdrucken men rätt tråkig variant och vad det gällde den andra whiskyn så försvann så gott som allt som var bra.

Det jag kom fram till var ju alltså att båda dessa inte tjänar på inblandning av H2O och att den som legat på ex ryefat var mycket bra.

Jack Daniel's Select Singel Barrel Tennessee Whiskey

 

Den här Tennessee whiskeyn från Jack Daniel's har en styrka på 45% och bär på djupa dofter av ek, farinsocker, skogsbär och vanilj.

Den har en torr inledning i smaken för att därefter bli ordentligt söt med vanilj i huvudrollen. En något syrlig topp och så en kryddad skumbanan på slutet.

Jack Daniel's själva rekommenderar denna "on the rocks" så jag testade den även på det sättet och den fick en liten bitter ton och dom smaker som var så skarpa utan is har nu nästan försvunnit så jag kommer hädanefter helt klart dricka denna precis så som den är utan inblandning av något annat.

McCarthy's Oregon Single Malt Whiskey

 

Stephen McCarthy är hemmahörande i Portland, Oregon (USA) där han äger och driver destilleriet Clear Creek. Han har alltid älskat rökig whisky från Islay och beslutade sig för några år sedan för att göra någonting ovanligt för en amerikansk whiskyproducent.

Han importerade torv mältat korn från Skottland som han sen destillerade sin sprit på, lagringen har sedan skett i ex-Sherryfat av Oregon-ek i 3 år och sen så har whiskeyn buteljerats med en styrka på 42,5%.

Så fort näsan kommer i närheten av glaset så känner man att detta minsann inte är en vanlig amerikanare. Här får man direkt associationer till Skottlands västliga delar med vindpinade öar och landskap, salt hav och torv.

Fantastisk len rökighet och väldigt komplett i både doft och smak för att vara så ung. En helt igenom strålande smakupplevelse.