Bladnoch 17yo Limited Release Lowland Single Malt Whisky

 

År 1817 så startade Thomas McClelland destilleriet Bladnoch som sedan dess varit Skottlands sydligaste.

Nr 27 i Värmdö Whisky's Semesterlåda är Bladnoch 17yo Limited Release Lowland Single Malt Whisky.

Den har en styrka på 46,7% och har fått en grundlagring på ex Bourbonfat för att sedan få en slutlagring i rödvinsfat från Kalifornien.

Den här whiskyn har en fantastisk doft. Fyllig med torkad frukt, körsbär, vanilj och mörk kola. Dadlar och kaffe.

Ek och kryddor i smaken. Apelsinskal och chokladpraliner.

Behaglig maltig och pepprig eftersmak i den här whiskyn som jag tyckte var riktigt bra.

90p.

Wemyss Malts Blooming Gorse Blended Malt Whisky

 

Ikväll så var det dags för nr 26 ur Semesterlådan från Värmdö Whisky och det var Wemyss Malts Blooming Gorse Blended Malt som består av två olika malt whiskies från icke namngivna Highland-destillerier. Whiskyn har legat och mognat i 15 st First Fill ex Bourbonfat och buteljerats med en styrka på 46%.

Väldigt ljus i färgen och fyllig i doften med vanilj i huvudrollen. Smör och gröna äpplen, blommor och nötter.

Whiskyn med ruggade kanter fyller munhålan ordentligt, citrustoner och gröna äpplen. Här har vaniljen tagit ett litet steg tillbaka så att grädde, honung och blomster får komma fram och visa upp sig.

Med vatten så blev den blek i doften, något torr och pepprig i smaken.

Utan vatten så tyckte jag denna var alldeles strålande.

93p.

 

Starward, Old Perth, Glenallachie och anCnoc

 

Hade lite hjälp av min gode vän Jensa tidigare idag när nr 22-25 ur Semesterlådan från Värmdö Whisky provades.

Nr 22 var Starward Two Fold Double Grain Australian Whisky från det australiensiska destilleriet Starward i Melbourne.

Whiskyn är destillerad på en blandning av korn och vete för att sen få mogna i ex rödvinsfat i ca 3 år och har en styrka på 40%.

Den känns väldigt lätt nästan flyktig i doften och det finns där en känsla av rödvin. Torrt gräs och kokos.

Lätt i smaken, något torr med en lite syrlig topp och peppar som sätter sig på läpparna. Honung och ek.

En riktigt trevlig sällskapswhisky.

88p.

Nr 23 var Morrison & Mackay - Old Perth 1994, 23yo Blended Malt Whisky som har lagrats på ex Sherryfat och innehåller malt från bland annat Macallan, Glen Grant och Highland Park. Whiskyn har en styrka på 44,9% och bär på toner av ek, torkade röda frukter, honung och lite rök.

I smaken hittar man förutom ovanstående lite choklad och kaffe, nötter och kryddor.

Den är kraftig och mustig men jag blev ändå lite besviken. Hade faktiskt väntat mig lite mer.

85p.

Nr 24. Glenallachie 10yo Cask Strength Speyside Single Malt Whisky.

En riktig tuffing med en styrka på hela 57,1% och det som imponerade var att den inte alls kändes spritig i doften. Mogna röda frukter, mörk sirap, honung och trä.

Choklad i smaken, honung och gräddkola, peppar och ek.

En eftersmak som sitter i långt efter att man tagit sista sippen.

Riktigt bra och tung whisky.

89p.

Nr 25 var anCnock 18yo Highland Single Malt med en styrka på 46%. Den här hade en lätt somrig doft med örter, vanilj, någon olja och lätt rök.

Ljust bröd i smaken med vanilj och sommarblomster, en liten rökig ton och örter.

En lätt och trevlig whisky, kanske lite tråkig.

87p.

The Swedish Whisky Clubs Convention 2011

 En liten nostalgisk tillbakablick till Nacka Strand den 30 september 2011

Wemyss Malts Velvet Fig 25yo Blended Malt Whisky

 

Semestern är för denna gång över och nu kan jag åter ta tag i småflaskorna ur Värmdö Whisky's Semesterlåda. Jag ligger lite efter men jobbar på och har nu kommit till nr 21 som är Wemyss Malts Velvet Fig 25yo Blended Malt.

Buteljeringsföretaget Wemyss Malts har använt sig av 5 ex Sherry Hogsheads från 1994 med maltwhisky från Highland och Speyside och så 15 st ex Sherry Hogsheads från 1988 med orökt malt från Bunnahabhain. Innehållet i dessa 20 fat har sedan blandats ihop och fått mysa tillsammans 16 månader i 14 återfyllda Hogsheads.

Vad säger doften då? Jo det är en korg av övermogen frukt, aprikoser, karamell och kanske lite kanel där i bakgrunden.

Enastående smak där man får en känsla av att den är starkare än dom 42,3% som den har. Fylligt fruktig med sötma av mörk sirap. En kryddblandning, mörk 75%ig choklad och kaffe och så en långsam behaglig eftersmak som sitter kvar en bra stund.

Jag testade inte denna med vatten för jag tyckte att den var så bra som den var.

Whiskyn som Wemyss Malts släpper ifrån sig är ju alltid spännande och denna är verkligen inget undantag. Riktigt bra.

93p.

Vatten

Om du nu gillar whisky, öl eller vin, läsk, cider eller champagne, kaffe eller te så finns det en gemensam nämnare som knyter ihop alltihopa: Vatten.

En av dom frågor som ställs mest när det handlar om whisky är om man ska ha vatten i den eller inte. För att få lite mer klarhet i detta så har jag gått igenom ett antal artiklar i Whisky Advocate, Forbes, Scotch Whisky.com, Mashed, Whisky.com, NPR, Test Fakta och Svenskt Vatten.

Den legendariske Bourbonmakaren Pappy Van Winkle som var en herre med starka åsikter och vass tunga menade på att 50% var den perfekta alkoholstyrkan och såg ingen anledning att producera whisky svagare än så.

-Jag ser ingen mening i att transportera vatten runtom i landet sa han.

Han var dock inte döv för det som sas runtomkring honom och insåg att många skulle vilja ha en mer nedvattnad whisky och då lade han till vatten på ett tidigt stadium eftersom han tyckte att det var bättre att göra en dålig sak bättre istället för att göra en bra sak sämre.

Dom flesta tillsätter en eller två droppar vatten i sin whisky för att som det så fint brukar heta ”öppna upp whiskyn” och visst händer det saker när whiskyn kommer i kontakt med vatten. Alkoholen dämpas vilket ger andra dofter och smaker mer utrymme men det betyder ju inte att den blir godare för det, dom där dofterna och smakerna som kommer fram behöver ju inte vara behagliga.

Whiskyexperten Booker Noe tycker att man kan späda en Bourbon 50/50 eftersom den är så robust och inte förlorar något på det och när whiskymakare smakar igenom sin whisky under lagringen i fat så vattnar dom ner den minst 50% för att få fram så mycket detaljer av doft och smak som det bara går.

Man kan ju själv experimentera genom att hälla upp ett specifikt mått av whisky för att sedan testa med vatten och då hålla koll på exakt hur mycket vatten man har i för varje gång och sen stoppa när man tycker att det är som bäst.

Kemisterna Björn Karlsson och Ran Friedman på Linnéuniversitetet i Sverige har gått ett steg längre och har med hjälp av datasimuleringar och samverkan mellan molekyler av vatten, etanol och guajakol där det sista är det ämne som ger smak i bland annat rökig whisky och kaffe funnit att när alkoholhalten understeg 45% så samlades guajakol vid ytan men vid starkare % så blandades ämnet nere i glaset och berövade därmed drickaren en massa dofter och även smak och detta rör inte bara rökig whisky för dom ämnen som finns i annan whisky som kresoler (Tjära), eugenol (kryddor) och vanillin (vanilj) tillhör samma ämnesfamilj och reagerar med alkoholstyrka på samma sätt. Dessa forskare menar också på att whiskyn gärna kan stå en stund upphällt i ett glas för när guajakol blir luftburet så ökas smakkoncentrationen ännu ett steg.

Det här med kemi ligger ju långt utanför min komfortabla zon men jag tycker ändå att man ska ha det i åtanke eftersom just vatten påverkar whiskyn så mycket och en whiskyprovningsupplevelse antagligen kan äventyras med tillsättande av dåligt vatten.

Det är ju så att sitter jag här i Stockholm med en 16-årig Lagavulin med två droppar vatten i så är smaken olika om jag skulle sitta med samma whisky i Luleå eller i Helsingborg, beroende på att vattnet skiljer sig så mycket.

Felipe Schrieberg på Scotch Whisky.com säger att han på många whiskyprovningar fann att det stod vattenflaskor av märket Evian på borden. Han tyckte aldrig att några droppar vatten i whiskyn blev bra och började kolla upp saken och märkte då att halten salt i vattnet antagligen var spöket. Evian innehåller 360mg salt per liter vilket i jämförelse med andra märken är väldigt mycket. Efter en del experimenterande så insåg han att så neutralt vatten som möjligt är bäst.

 Vårat svenska kranvatten borde alltså vara ypperligt att använda. Jag läste en undersökning i Test Fakta som visade på att vårt kranvatten är nyttigare än flaskvatten hur naturligt än tillverkaren säger att det är. Svenskt kranvatten innehåller 5mg salt per liter att jämföras med ovanstående Evian.

Nästan alla destillerier använder ju mjukt vatten (vatten med låga halter av mineraler) vid tillverkningsprocessen och då borde ju även vi göra det sen när vi ska använda det i den färdiga produkten.

Utan vatten inget liv och utan vatten ingen whisky så vattnet är viktigt och något vi whiskyälskare inte ska förbise men vad än alla forskare och whiskyexperter säger så skiljer sig vattnet åt beroende på var du är, det finns oändligt många varianter av vatten, tusentals olika sorters whisky och framförallt så är vi människor olika och har en mängd uppsättning smak och doftcensorer som skiljer sig enormt från varandra.

Jag har hört folk säga på provningar att whisky är gjort för att man ska ha vatten i men det är bara skitsnack för om whiskymakaren tycker att det ska vara mer vatten i whiskyn så skulle han eller hon tillsatt det redan innan buteljeringen.

När jag har en ny whisky i glaset så smakar jag alltid utan vatten för att känna på den ordentligt precis som den är för att sen kanske använda mig av några droppar men jag säger som alltid: Drick din whisky som du själv tycker att det smakar bäst, med eller utan vatten, med eller utan is. Det finns bara en expert när du ska intaga din whisky och det är du.

Man ska dock veta det att is fungerar som en magnet i glaset och drar till sig både doft och smak och det gör ju att man faktiskt går miste om en hel del detaljer. Är det så att du ändå gillar is i whiskyn så fortsätt med det, jag kan själv stoppa i två bitar i en Bourbon under varma somrar men är det så att du ska ha i vatten så använd helst inte iskallt och dessutom så behöver du inte anstränga dig för att hitta det ultimata vattnet i någon butik, vi kan stoltsera med världens bästa kranvatten här i landet så det är ju bara att skruva på blandaren.

Svenskar och Rökig Whisky

Rökig whisky är ju något som tenderar att dela upp whiskydrickare i två läger. Brukligt är att antingen gillar man rök eller så gör man det inte.

Det finns ju olika varianter av rökig whisky och hur rökt whiskyn är mäter man i hur mycket kolföreningen fenoler den innehåller. Måttet ppm (Parts Per Million) används för att visa just rökigheten i en whisky. En orökt malt innehåller 0 eller så gott som 0 ppm medans en lätt rökt whisky ligger på ungefär 5-10 ppm. Dom rökiga malterna från Islay som ju är den rökiga whiskyns hjärta i världen ligger mellan 25-55 ppm och så har vi Octomore från Bruichladdich som så gott som alltid ligger över 100 ppm och som räknas som världens rökigaste.

Vi svenskar har ett väldigt gott förhållande till rökig whisky och vi är dom som dricker mest av den varianten i världen. Vad beror detta på då?

Många hävdar att det har med våra natur-gener att göra. Vi älskar att tillbringa tid vid kusten eller i skog, fjäll och mark. Rökigheten påminner oss om äventyr i naturskön omgivning där vi i århundraden rökt fisk, kött och korv. Visst är det så att när man sitter och njuter av en tung rök från Lagavulin eller Ardbeg så kan tankarna fara iväg till en öppen eld i en granskog, vid en sjö med en stockstuga runt hörnet eller en gammal fiskeskuta vid havet fastsatt med tjärade trossar om man har en Laphroaig i glaset.

Nu är det ju så att både Finland och Norge också har en massa natur med skogar och vatten runt hörnet och också har rökt livsmedel i många herrans år så varför dricker inte dom lika mycket rökig whisky som oss då? Det här med naturen kanske inte är hela förklaringen ändå.

Vi här hemma är ju inte bara dom som dricker mest rökig whisky i världen vi är också fanatiska föreningsmänniskor. Jag vet inte om vi är värst i världen men jag är säker på att vi åtminstone är topp 5 när det kommer till antal klubbar och föreningar. Finns det 3 personer som gillar kottar så nog fan så har dom strax startat en kotteklubb och det förvånar ingen om det då redan finns ett Svenskt Kotteförbund med tillhörande årsmöten, resor och andra event.

Jag tror inte det finns ett land till på vår planet med fler whiskyklubbar än i Sverige och det kan nog också vara en anledning. Fler får möjlighet att fördjupa sig i lite annorlunda whisky och då även fler sorters rökiga varianter och dessutom diskutera detta med likasinnade.

Även om Islay i många år varit navet i det rökiga cykelhjulet så är det idag många fastlandsdestillerier som experimenterar med halten av fenoler och även blended-industrin har ju insett att det är värt att ha en rökig variant för att hänga med i racet.

Historiskt sett så var den mesta whiskyn i Skottland och på Irland något rökt och det berodde nog på att man förr helt enkelt eldade mycket med torv och då fick grödorna den rökiga tonen vare sig det var meningen eller ej sen så var ju en kraftig rök också ett sätt att gömma dofter och smaker i en lite sämre whisky.

Det är fler män än kvinnor som här i landet gillar rökig whisky även om antalet kvinnor stadigt ökar. Personligen så är jag mycket förtjust i rökig whisky men då menar jag ju inte att all rökig whisky är bra, precis som allting annat så finns det ju bättre och sämre varianter.

Det är svårt att svara på varför vi svenskar är så förtjusta i rökig whisky. En 16-årig Lagavulin, Ardbeg Uigeadail eller en Laphroaig PX Cask tycker jag är ett enastående sällskap ute i naturen och varför jag tycker så, ja det vet jag inte riktigt men medan vi suger på den frågan så anser jag att vi helt enkelt fortsätter att njuta av ppm höga halter i vår whisky oavsett vad svaret kommer att visa om vi nu någonsin får något.