Whisky on The Rocks

 

Det här med vatten i whiskyn har ju diskuterats mängder med gånger och det är någonting som tenderar att dela upp whiskydrickare i två läger och använder man sig dessutom av fryst vatten, det vill säga is så kan det helt plötsligt bli tre läger att förhålla sig till.

Om man nu en varm sommardag eller kanske en ljummen sommarkväll när man sitter och myser i eftervärmen från grillen vill ha sin whisky kyld utan att späda ut den med kranvatten eller tillföra några isbitar så finns det så kallade whiskystenar.

Dom här stenarna finns i olika material, personligen så använder jag mig av kuber i Täljsten som är lite mjukare och därmed också snällare mot glasets insida.

Dom här stenarna är något större än sockerbitar och någon timma innan man ska ha dom så lägger man helt enkelt så många stenar man behöver i frysen för att sen använda dom på samma sätt som isbitar.

Jag har införskaffat mina stenar hos http://www.icecube.se/ som jag varmt kan rekommendera.

Teeling Blackpitts Peated Irish Single Malt Whiskey

 

Den här whiskyn från Teeling Whiskey Distillery är av NAS-variant och har lagrats på ex Bourbonfat för att sen få en slutlagring i fat som tidigare innehållit vinet Sauternes för att sen buteljeras med en styrka på 46%.

Namnet Blackpitts kommer från ett område som är beläget strax bakom destilleriet och där några av dom största mälterifabrikerna höll till förr i tiden. Den här whiskyn som är den första rökiga från Teeling ska vara en liten hyllning till den tiden och dessa fabriker eller så är det bara för att det är ett coolt namn som passar denna trippeldestillerade rökiga malt. Vad vet jag.

Doften är väldigt somrig, det är som att ligga på rygg i gröngräset och samtidigt känna toner av lätta blomster, päron och krusbär. En anings vanilj och där bakom en och annan chokladpralin. Röken är ganska tillbakadragen och märks bara lite grann där i kulisserna.

Söt och sträv i smaken, det där gröna gräset är nu torrt. Röken har klivit fram några steg men är fortfarande ganska försiktig. Skal av grönt äpple kan kännas och eftersmaken där röken nu satt sig är väldigt lång och behagligt varm.

En whisky som jag gärna skulle ta när jag sitter vid en öppen eld utomhus och grillar.

Whiskyprovning hos SPF Vällingby, Stockholm den 5 mars 2022

 

Var uppe på en snabbvisit i Stockholm den 5 mars och pratade whisky hos SPF Vällingby där deltagarna givetvis förutom att lyssna på allt bladder från mig även fick smaka en del lagrad destillat.

Vi höll oss enbart i Skottland denna eftermiddag och började i landets södra del där NAS-whiskyn Auchentoshan Springwood Single Malt som lagrats på ex Bourbonfat var först ut, en mjukt mild whisky från destilleriet i hörnet av fältet.

Efter den inledningen så förflyttade vi oss norröver till regionen Highland och ett av skottlands äldsta destillerier, tillika Kunglig Hovleverantör Royal Brackla och deras whisky Royal Brackla Cawdor Estate 12yo Highland Single Malt. En kraftigare malt än den första och som lagrats på enbart ex Sherryfat.

Det gamla lönndestilleriet Cardhu i Speyside regionen var den tredje whiskyn. Cardhu 12yo Pure Speyside Malt, en ovanlig blended malt med en palett av smaker och en fascinerande historia som innehåller både olaglig tillverkning och Johnnie Walker.

Destilleriet Speyburn beläget vid den lilla ån Granty Burn i Speyside som sen rinner ut i den större floden Spey blev anhalt nr 4 och i glaset deras 10-åring som lagrats på ex Bourbon och ex Sherryfat. En mild och snäll malt som blev lite av en andningspaus efter dom tidigare två fylligare varianterna.

Glas nr 5, The Dalmore 12yo Highland Single Malt har lagrats på ex Bourbonfat för att sen få en slutlagring i vad destilleriet själva säger sällsynta och gamla spanska ex Sherryfat. Hur det är med den saken är jag inte man nog att bekräfta och det spelar ju inte så stor roll när whiskyn ändå är förbannat bra. Klanen Mackenzie som tog över destilleriet 1867 och därmed satte sitt klanmärke, Hjorthuvudet på flaskorna har ju en väldigt fascinerande historia också som går tillbaka ända till 1263 och klanhövdingen Colin of Kintale.

I det sista glaset så hade vi en rökig variant från ett av dom högst belägna destillerierna i landet, Ardmore. Destilleriet släpper ju inte ifrån sig så mycket i eget namn utan den mesta whiskyn dom gör hittas ju i Ballantines, Teachers och Highland Queens blandningar. 

Ardmore Traditional Peated Highland Single Malt blev en bra avslutning som med sin mjuka fylliga rök knöt ihop den här provningen på ett alldeles utmärkt sätt.

England vill få ett erkännande som en egen whiskyregion

 

Den nyligen bildade organisationen English Whisky Guild har lämnat in en ansökan om att juridiskt få kalla England för en egen whiskyregion.

Enligt EWG så är detta för att säkerställa en egen standard för alla nuvarande och kommande destillerier i England, vårda traditioner och tillåta innovationer med smak som första prioritet. Vi ska inte göra Skotsk eller Irländsk whisky säger styrelseledamoten Stephen Russell och presenterar ett eget regelverk där spannmålen som används vid destillationen ska vara från England och att man ska kunna använda fat av olika träslag vid lagringen.

Skotska whiskymakare skrattar dock åt detta och ställer sig frågande till vad Engelsmännen menar med att dom ska vårda traditioner när man inte har några och premiera innovationer med att kunna lagra på vilka fat man vill, det är ju inte att vara nytänkande utan att gå tillbaka till medeltiden menar flera destillerier i Skottland.

Ja vi får väl se vad som händer med detta förslag.

  

Dunedin Doublewood 16yo New Zealand Whisky

 

1997 så stängde Willowbank Distillery, som då var det sista whiskydestilleriet på Nya Zeeland. Företaget New Zealand Whisky köpte upp 80.000 liter på fat från Willowbank och har sedan lagrat den whiskyn själva i lagerhus belägna vid kusten i den lilla staden Oamaru på Sydön.

Den whiskyn jag nu har i glaset är en blended bestående av 70% single malt och 30% grainwhisky. Whiskyn har först legat 6 år på amerikanska ex-Bourbonfat för att sen få gosa 10 år i franska ekfat som innehållit vinerna Pinot och Cabernet Sauvignon och har en styrka på 40%.

Whiskyn har en helt enastående doft av solmogna söta druvor, ett fantastiskt källardjup som jag bara brukar hitta i dom lokalt producerade dessertvinerna från den grekiska ön Samos och som man hittar uppe i bergsbyarna.

Smaken kanske inte riktigt håller vad doften lovar men den är fortfarande riktigt bra, sötman får stå tillbaka lite för här får man till en början en mjuk smörig känsla för att sen bjudas på några bittra torra toner av druvskal och med en liten syrlig touch på slutet.

En spännande upplevelse minsann.

Whiskyn finns att beställa på Bolaget i buteljer på 50cl för 1.086 skr på Artikel nr: 52219

Firkin Islay - Caol Ila 2010 Single Cask Islay Single Malt Whisky

Det oberoende buteljeringsföretaget Firkin Whisky har här använt sig av whisky från Islay destilleriet Caol Ila (kull iila) som destillerats 2010. Denna rökiga whisky har sen fått mogna i fat från Sicilien som innehållit vinet Marsala från druvan Muscat.

Whiskyn har en styrka på 48,9% och bjuder på en söt rökridå i doften med riktig sommarkänsla. Frukt, blomster och ljumma vindar från ett saltstänkt hav.

Len och mild i smaken men fyllig och med en härlig bred rök som ligger och omfamnar hela smakupplevelsen. Söt och fruktig med en bra sälta och så en liten kryddig avslutning.

En riktigt bra whisky som nu går att hitta på Bolaget för 1.069 skr på Artnr: 52123.

Jim Beam Yellow Label 4yo Kentucky Straight Rye Whiskey

 

Den här rågwhiskyn från Jim Beam har vunnit en hel del utmärkelser och visst är den värd all uppmärksamhet men den skiljer sig en del från det man är van vid när man får en rågvariant över läpparna.

Den här har en lätt flyktig doft med blomster och gröna äpplen, lite sötma och gräs efter ett sommarregn.

Smaken är bred och fyllig men ändå snäll och lite blyg och dom där kryddiga tonerna på slutet behövs verkligen för att få lite spänning i den.

Jag tycker verkligen att denna med en styrka på 40% är bra även om den kanske känns lite feg, en ordinär whisky av råg variant brukar vara lite tuffare, något robustare i alla detaljer men ska man för första gången ge sig i kast med en rågwhisky så är väl denna en alldeles utmärkt ingång.