Lucka nr 4 - 4 december 2020

 

Whisky nr 4 hade en doft av mörkt fuktigt trä, någon julkrydda, arrak, choklad och en liten nötig ton.

Den drar lite granna åt romhållet i smaken med råsocker, röda bär, vanilj och med en torr relativt kort avslutning.

Med en droppe genuint kranvatten så trycktes alla tidigare smaker ihop och kvar blev en trevlig mjuk och behaglig whisky men utan att sticka ut åt något håll.

När jag smuttade på denna så fick jag en känsla av USA och rye whisky och en styrka runt 43%.

Spirit of Hven Hvenus Rye Whisky fick jag veta när jag efteråt kollade facit.

Ja jag var ju inte i närheten vad det gäller geografin eftersom ju Spirit of Hven är en svensk whisky som görs ute på ön Ven men att det var en råg whisky hade jag åtminstone vissa aningar om och det gjorde ju gott för självkänslan, då är man ju inte helt usel i alla fall.

Whiskyn har en muskelstyrka på 45,6% och består av 78,6% råg, 11,9% vete, 4,8% majs och 4,8% korn.

 Den var riktigt god den här..Fylligt smak och kryddrik men ändå mjuk och mild.

Lucka nr 3 - 3 december 2020

 

Det var en ganska spritig inledning i doften på whiskyn i lucka nr 3 med en lätt oljig ton, torrt gräs och honungssötma.

Torrt gräs i smaken med torkad frukt och äppelskal och avslutningsvis en lång stark eftersmak.

Jag trodde på en alkoholstark och vällagrad grain whisky men hade fel ännu en gång.

Cadenhead's Club 2019, Glenrothes-Glenlivet 22yo Single Cask Speyside Single Malt Whisky.

Cadenhead är ett oberoende buteljeringsföretag som sysslat med whisky i Skottland sen 1842 och den här whiskyn med en muskelstyrka på 54,7% är lagrad på ex Sherryfat i ett antal 636 buteljer.

En riktig tuffing som verkligen gav smaklökarna en omgång, tjänar på någon droppe vatten.

Lucka nr 2 - 2 december 2020

 

När jag doftade på whisky nr 2 i kalendern så kände jag en bra sötma av vanilj, skogsbär, någon rök och med en syrlig topp.

Smaken hade vaniljsötma följt av torrt gräs och lägereldsrök. Kryddrik och med en tuff avslutning.

Mina tankar låg hos en Highland whisky med en styrka på mellan 46-48% men även denna dag så låg jag lite snett vad det gällde ursprunget för den här riktigt sjysta whiskyn var svensk.

High Coast Tasting Tour 2019, 6yo Single Malt Whisky.

Den här whiskyn från High Coast Distillery i Ångermanland är destillerad på halvrökig råsprit, lagrad 5½ år på stora ex Bourbon fat för att sen få en slutlagring i 6 månader på fat av Kastanjeträ med en styrka på 48%.

Riktigt bra, en tuffing som passar alldeles utmärkt i det här mörka, ruggiga vädret.

Lucka nr 1 - 1 december 2020

 

Det var minsann ingen mjukstart på den här julkalendern. Redan i doften så kände jag att den här whiskyn har en muskelstyrka på runt 50%.

Väldigt kraftig, mörk och djup med mogen frukt, apelsinskal och torkat läder.

Den var väldigt söt i smaken av honung, råsocker och russin och med en symfoni av kryddor.

Den här whiskyn förde mig till Japan men när jag sen kollade facit så visade det sig att förutom alkoholstyrkan så var jag ju långt därifrån.

Glenallachie 2006, 13yo Single Cask Speyside Single Malt Whisky från Glenallachie Distillery som startade 1967 och som då räknas som ett relativt ungt destilleri med skotska ögon sett.

Denna whisky är lagrad på Port Pipe fat (500 liters fat som tidigare innehållit Portvin) med en styrka på hela 59,9% och en upplaga av 890 buteljer.

Det här var en strålande bra whisky, en som fyllde vartenda litet hörn av munhålan och där smaken satt kvar en bra stund. Något att gå och suga på ett par timmar framöver.

Det närmar sig lucköppning

 

Det är 1 december i morgon och jag ser givetvis fram emot att öppna den första luckan i årets julkalender..

En östlig rökare med västligt namn

 

En gång i tiden så fanns det en stam på Irland som gick under namnet Conmacne Mara och som höll till på den västra delen av ön. Efter många år så döptes området efter denna stam och heter idag Connemara och tillhör regionen County Galway.

Området är idag mest känt för att Iriskan fortfarande här är huvudspråk och inte engelskan men området har också en annan begivenhet, Irlands mest kända rökiga whisky Connemara har fått namn där efter även om den inte produceras där utan på den östra sidan av ön på Cooley Distillery.

Irland har ju aldrig varit känt för rökig whisky men före 1900-talets början så fanns det faktiskt rökiga varianter på ön men den försvann i samma veva som dom mörka irändska whiskyåren inleddes och kom då inte tillbaka förrän några år efter att John Teeling startat upp Cooley Distillery 1987. Det sägs att det då inte fanns några planer på att producera rökig whisky men efter att ha fått en del rökig kornmalt så testade man ändå och resultatet blev så pass bra att man helt enkelt fortsatte.

Bara till för något år sedan så var Connemara den enda rökiga whiskyn på Irland men nu börjar det hända saker även där och vad jag vet så är Teeling Distillery på gång om dom inte redan är färdiga och kan presentera en torvig malt.

Whiskyn som jag har i mitt glas är deras standard utgåva Connemara Peated Single Malt Irish Whiskey, en NAS variant som till skillnad från dom flesta irländare är dubbeldestillerad, innehållande 75% rökt kornmalt och med en muskelstyrka på 40%.

Den har en lätt men bred rökighet i doften, söt och nätt blommig med någon honungston och gammalt hö. En liten oljig känsla men en friskare torv än den man kan få från en Islay variant.

Vanilj är faktiskt det första jag känner när whiskyn passerat läpparna sen så kommer rökigheten med eterneller och torrt gräs. Allting är väldigt milt och mjukt och det är inga äventyrliga utstickare någonstans vilket kanske gör att den känns lite feg men den är väldigt trevlig och behaglig.

Amerikas whiskyregioner Del 10: Louisiana och destillerat ris

 

Louisiana är ju också en sån där stat som man inte direkt förknippar med whisky och när man tittar närmare på spritproduktionen där så upptäcker man att rom är det som produceras mest i den delen av landet.

När jag gick igenom destillerierna i staten så hittade jag i alla fall Baton Rouge Distilling, Seven Three Distilling, Nola Distillery, Bayou Terrebonne Distillers, Sugarfield Spirits och Atelier Vie LCC som alla producerar olika varianter av whisky och jag stannade till och höjde mitt högra ögonbryn vid destilleriet Atelier Vie LCC när jag såg att dom gör whisky på ris.

Ibland så används ju en liten % ris när man framställer grain whisky men jag hade ingen aning om att det fanns ris whisky.

För att stilla min nyfikenhet och få klarhet i detta så kontaktade jag destilleriet ifråga och fick bara några timmar senare ett mejl från grundaren och ägaren Jedd Haas som tyckte att det var fantastiskt roligt att en whiskyidiot från andra sidan Atlanten var intresserad av hans lilla destilleri i New Orleans.

Han skrev att eftersom ris är en av Louisianas viktigaste grödor så var det inte konstigt att börja experimentera med det och i USA så räknas en whisky på ris som en grain whisky och lyder då inte under samma strikta regler som när man tex gör en Bourbon. Amerikansk vitek ska användas till lagringen men dom behöver inte vara nya och oanvända och behöver heller inte vara kolade på insidan.

Atelier's senaste släpp heter Riz Louisiana Rice Whiskey som är destillerad på 100% ris är 3 år gammal och har en muskelstyrka på 45%.

Visst blir man nyfiken.