Lucka nr 2 - 2 december 2020

 

När jag doftade på whisky nr 2 i kalendern så kände jag en bra sötma av vanilj, skogsbär, någon rök och med en syrlig topp.

Smaken hade vaniljsötma följt av torrt gräs och lägereldsrök. Kryddrik och med en tuff avslutning.

Mina tankar låg hos en Highland whisky med en styrka på mellan 46-48% men även denna dag så låg jag lite snett vad det gällde ursprunget för den här riktigt sjysta whiskyn var svensk.

High Coast Tasting Tour 2019, 6yo Single Malt Whisky.

Den här whiskyn från High Coast Distillery i Ångermanland är destillerad på halvrökig råsprit, lagrad 5½ år på stora ex Bourbon fat för att sen få en slutlagring i 6 månader på fat av Kastanjeträ med en styrka på 48%.

Riktigt bra, en tuffing som passar alldeles utmärkt i det här mörka, ruggiga vädret.

Lucka nr 1 - 1 december 2020

 

Det var minsann ingen mjukstart på den här julkalendern. Redan i doften så kände jag att den här whiskyn har en muskelstyrka på runt 50%.

Väldigt kraftig, mörk och djup med mogen frukt, apelsinskal och torkat läder.

Den var väldigt söt i smaken av honung, råsocker och russin och med en symfoni av kryddor.

Den här whiskyn förde mig till Japan men när jag sen kollade facit så visade det sig att förutom alkoholstyrkan så var jag ju långt därifrån.

Glenallachie 2006, 13yo Single Cask Speyside Single Malt Whisky från Glenallachie Distillery som startade 1967 och som då räknas som ett relativt ungt destilleri med skotska ögon sett.

Denna whisky är lagrad på Port Pipe fat (500 liters fat som tidigare innehållit Portvin) med en styrka på hela 59,9% och en upplaga av 890 buteljer.

Det här var en strålande bra whisky, en som fyllde vartenda litet hörn av munhålan och där smaken satt kvar en bra stund. Något att gå och suga på ett par timmar framöver.

En östlig rökare med västligt namn

 

En gång i tiden så fanns det en stam på Irland som gick under namnet Conmacne Mara och som höll till på den västra delen av ön. Efter många år så döptes området efter denna stam och heter idag Connemara och tillhör regionen County Galway.

Området är idag mest känt för att Iriskan fortfarande här är huvudspråk och inte engelskan men området har också en annan begivenhet, Irlands mest kända rökiga whisky Connemara har fått namn där efter även om den inte produceras där utan på den östra sidan av ön på Cooley Distillery.

Irland har ju aldrig varit känt för rökig whisky men före 1900-talets början så fanns det faktiskt rökiga varianter på ön men den försvann i samma veva som dom mörka irändska whiskyåren inleddes och kom då inte tillbaka förrän några år efter att John Teeling startat upp Cooley Distillery 1987. Det sägs att det då inte fanns några planer på att producera rökig whisky men efter att ha fått en del rökig kornmalt så testade man ändå och resultatet blev så pass bra att man helt enkelt fortsatte.

Bara till för något år sedan så var Connemara den enda rökiga whiskyn på Irland men nu börjar det hända saker även där och vad jag vet så är Teeling Distillery på gång om dom inte redan är färdiga och kan presentera en torvig malt.

Whiskyn som jag har i mitt glas är deras standard utgåva Connemara Peated Single Malt Irish Whiskey, en NAS variant som till skillnad från dom flesta irländare är dubbeldestillerad, innehållande 75% rökt kornmalt och med en muskelstyrka på 40%.

Den har en lätt men bred rökighet i doften, söt och nätt blommig med någon honungston och gammalt hö. En liten oljig känsla men en friskare torv än den man kan få från en Islay variant.

Vanilj är faktiskt det första jag känner när whiskyn passerat läpparna sen så kommer rökigheten med eterneller och torrt gräs. Allting är väldigt milt och mjukt och det är inga äventyrliga utstickare någonstans vilket kanske gör att den känns lite feg men den är väldigt trevlig och behaglig.

Fredagen den 20 november 2020

 

Önskar alla en skön fredag och en härlig helg, skål!

The Sovereign till Sean Connerys ära

 

Jag tänkte ju att jag idag skulle ta en whisky till Sean Connerys ära eftersom denne enastående skådespelare nu vandrat vidare. Han har ju tillsammans med whisky varit Skottlands största exportvara sen 60-talet så då tyckte jag att det skulle passa bra att ära honom med ett glas och började därför forska lite i vilken whisky han uppskattade mest.

Detta var ju inte alldeles lätt eftersom det visade sig att Connery gillade vin mycket mer än whisky och att han vid en fråga för ett antal år sedan sagt att vilken malt som helst duger gott.

Jag hittade i alla fall att han vid ett par tillfällen gjort reklam för så olika whisky’s som Dewar’s 12yo Blended Scotch, Jim Beam Kentucky Straight Bourbon och det Japanska whiskyföretaget Suntory men det verkar inte som om dessa varit något han privat uppskattat direkt.

Eftersom det blev lite svårt med just Sean Connery och whisky så gick jag istället till hans karaktär James Bond och försökte få lite klarhet i vilken whisky han drack mellan alla Vodka Martini, skakade inte rörda.

Det här blev ju dock inte lättare. Det visade sig att Pierce Brosnan och Daniel Craig druckit både Macallan och Jack Daniels i några filmer men inga uppgifter om whisky när Sean Connery spelade Agent 007.

Nähä..Jag gick då tillbaka till Edingburgh på Skottlands östkust där ju Sean Connery föddes år 1930. Strax utanför staden så ligger graindestilleriet North British Distillery och av en händelse så hade jag en whisky på en av hyllorna just därifrån.

Ja, närmare än så kom inte jag i mina undersökningar så med en Hunter Laing The Sovereign 21yo North British Single Lowland Grain Whisky så höjer jag härmed en skål för Sir Sean Connery som jag önskar allt gott i vad som nu komma skall efter det jordiska livet.

Men även om jag nu tog denna whisky för att ära Mr Connery så var det ju ändå jag som fick smaka denna Single Grain som alltså är destillerad på North British Distillery, lagrad och buteljerad med en styrka på 54,8% av det oberoende buteljeringsföretaget Hunter Laing Co.

Den har en rätt skarp tuff doft, spån och trästickor men med en liten ton av apelsinmarmelad. Söt i smaken med skarpt skurna kanter, syrlig och ganska lätt med en lite torr ganska lång eftersmak.

Med några droppar äkta kranvatten från Barkarby så blev den faktiskt lite fylligare i doften, det kändes som dom där stickorna sattes ihop mera till en enhet.

Riktigt söt i smaken med honung, persika och en liten känsla av punsch.

Personligen så tyckte jag den växte i doften med vatten men blev lite för sliskig och söt i smaken.

En riktigt bra Grainwhisky är det i vilket fall som helst och jag tror nog att Sean Connery är rätt nöjd med mitt val.

Att få tag i denna är nog rätt svårt nu eftersom den 2017 endast släpptes i 219 ex och efter mitt glas här och nu så har jag ingen flaska kvar längre heller.

 

Kilbeggan Irish Blended Whiskey

 

Cooley Distillery ägs av Familjen Teeling som äger Kilbeggan Distillery som producerar denna whisky och som även står för en del av innehållet. Det här med namnet och vem som äger destilleriet och var allting görs är lite rörigt så det kan vi ta en annan gång.

Både Grainwhiskyn och Maltwhiskyn i denna är dubbeldestillerad och lagrad i ex Bourbonfat i minst 4 år och med en styrka på 40%.

Dubbeldestillering är ju lite ovanligt på Irland där det mesta i whiskyväg trippeldestilleras. Dom som dubbeldestillerar säger att deras whisky behåller mera av sina originalsmaker medans dom som trippeldestillerar säger att så inte är fallet. Hur det nu än är med den saken så bryr jag mig inte ett dugg för jag är enbart intresserad av slutprodukten, dubbel eller trippeldestillerad.

Den här har en ganska intetsägande doft där jag ändå kände lite blodapelsin och så en del parfymiga toner.

Lite vattnig i början av smaken sen så kommer en ton av päron, ek, en torr känsla och apelsinmarmelad, en syrlig topp med en relativt kort avslutning.

Med några droppar vatten så försvann mycket av både doft och smak så denna tycker jag ska drickas som den är utan inblandning av kranvatten.

En mycket trevlig whisky utan att vara speciellt spännande och sticka ut åt något håll. Jag tycker att denna är perfekt en najs sommarkväll med goda vänner samtidigt som något gott ligger på grillen och fräser.

Just nu så finns den på Bolaget med Art nr: 83282 till en kostnad av 319 skr.

Amerikas whiskyregioner del 9: Iowa och Al Capone's gamla favorit

 

Nästan mitt i USA, ganska inklämt så ligger Iowa som blev en delstat i unionen 1846 och som kallas för USA’s jordbruksstat. Eftersom jordbruket är så stort i staten så använder sig dom destillerier i regionen nästan enbart av lokala råvaror och det görs whisky av allehanda varianter.

18 destillerier finns i staten just nu, däribland Templeton Rye Distillery som koncentrerar sig på Rågwhisky och som gjorde en whisky på 1920-talet med namnet The Good Stuff som var den ökände gangstern Al Capone’s favoritdricka. Så säger historien i alla fall.

Givetvis så använder sig destilleriet av Chicagos svarta får fortfarande men dom behöver faktiskt inte ha hjälp av honom för att sälja sin whisky för den är så pass bra så att den nog skulle klara sig själv.

Den whisky jag har i glaset är en Templeton Small Batch Rye Whiskey som bär på en hel del mogen frukt i doften och mörk fuktig ek. I smaken så är den väldigt len inledningsvis för att sen bli något pepprig med toner av apelsinskal, blomster, vanilj och arrak för att sen åter bli len och mjuk med en lång eftersmak.

Whiskyn är destillerad på över 90% Råg efter ett recept från familjen Kerkhoff på 1920-talet, lagrad på nya kolade ekfat från Missouri och har en muskelstyrka på 40%.

För tillfället så går just denna inte att få tag på här hemma men kan hittas på nätet där priset ligger på ca 600 riksdaler.