En gråmulen fuktig septemberdag i staden Galway på den Irländska västkusten år 1876 så satte sig Lord Ronald av Connemara upp på hästen Tyrconnell för att delta i den kända galopptävlingen National Produce Stakes Horse Race. Det var inte många som brydde sig om denna häst, dom som hade satsat pengar på att just den skulle korsa mållinjen först kunde man nog räkna på ena handens fingrar men för dom som nu ändå hade gjort detta så skulle detta bli en dag dom aldrig skulle glömma.
Lord Ronald och Tyrconnell vann till ett odds av 100 gånger insatsen och den här segern skulle det pratas länge om i Galway. En av besökarna på tävlingen var A.A. Watt som var en av ägarna till Watt's Distillery och han var så imponerad av segern att han beslöt ära hästen med en egen whisky.
Whiskyn fick namnet Tyrconnell och Familjen Watt's tog också kontakt med en konstnär som fick avbilda hästen när den passerade mållinjen, en bild som under lång tid prydde flaskan.
Det var tänkt att denna whisky enbart skulle släppas i ett begränsat antal en enda gång men den blev så mäkta populär på hela Irland att destilleriet var tvungna att fortsätta tillverkningen och sen så räckte det inte med Irland utan den blev en storsäljare även i USA och det slutade med att nästan allt som kom från destilleriet gick på export.
Alkoholförbudet i USA blev dödsstöten, inte bara för whiskyn utan även för destilleriet som lades ner. Sedan hördes det inte mycket av Tyrconnell förrän en viss Irländsk bartender vid namn Joe Sheridan blandade världens första Irish Coffee 1943 som han då hade Tyrconnell i men det är en annan historia.
Runt 2010 när det gamla destilleriet Kilbeggan åter börjat koka sprit igen så väckte dom upp Tyrconnell som legat i Törnrosa-sömn i många år och idag så finns det 5 varianter av den gamla galopp-whiskyn på marknaden.
Jag har deras vanligaste The Tyrconnell Double Distilled Single Malt Irish Whiskey i glaset.
En ex Bourbonfatslagrad whisky på 43% med härliga toner av frukt, tropiska blommor, honung och vanilj i doften och där smaken är fruktigt len, söt av honung, vanilj och fyllig med lite citrus på toppen och en lång Irländsk välkomnande kram till eftersmak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar