Paraplywhisky

Är det så att viss whisky produceras med den meningen att den ska fungera som drinkingrediens?

Även om en del whiskymakare säger det så tror jag att det är rent skitsnack. Jag är övertygad om att när viss whisky kommer ut på marknaden där tillverkaren inser att kvalitén inte är som väntat så är det ju en backup att säga att whiskyn är framställd som drinkingrediens och att det är därför som den kanske inte är så njutningsfull som den är, då räddar man ju sitt anseende och slipper taskiga recensioner och så har man ju ändå fått sålt dom där faten som kanske annars skulle ha kasserats.

Jag säger inte att man inte ska använda whisky som ingrediens i drinkar men jag köper inte att en whiskyproducent lägger ner själ och hjärta, pengar och år på att framställa en whisky vars grundmening är att fungera som tillbehör i en paraplydrink.

Den mystiska amerikanaren

Förra helgen så besökte vi Uppsala och när jag åker iväg hemifrån för några dagar så brukar jag ju alltid ha med mig en whisky och den här gången så föll valet på Bulleit Kentucky Straight Bourbon.

För något år sedan så skrev jag på den här sidan om just den whiskeyn och jag tänkte nu ta upp den tråden igen eftersom jag idag vet saker jag inte visste då och som inte många heller visste då eller nu...Eh, om det där lät lite rörigt så beror det på allt runtomkring den här whiskeyn är lite rörigt.

För det första så vet jag nu att whiskeyn inte ska uttalas Bullej som jag förut trodde utan Bullett så då är vi ju åtminstone klara med den delen.

Allting började på 1830-talet då en herre vid namn Augustus Bulleit började framställa whiskey. Han gjorde Rågwhiskey fram till år 1860 då han på ett mystiskt sätt försvann för att aldrig mer återses. År 1987 så tog hans barnbarnsbarn Tom Bulleit upp det här med whiskey igen men gjorde då istället Bourbon men eftersom han inte hade ett eget destilleri så använde han sig av destilleriet Buffalo Trace den första tiden och kunde presentera sina första flaskor 1995.

1997 så köpte det Kanadensiska whiskyföretaget Seagram upp varumärket Bulleit för att dom ville ha en Bourbonwhiskey i sin portfölj och flyttade samtidigt produktionen till destilleriet Four Roses i Lawrenceburg, Kentucky.

Tre år senare så sålde Seagram varumärket Bulleit till jättekoncernen Diageo som förlängde kontraktet med destilleriet Four Roses som fortsatte tillverka whiskeyn till år 2013. Därefter så kom ett antal år som är väldigt diffusa för ingen verkar riktigt veta vem eller var Bulleit Bourbon tillverkades då. Jag läste en intervju med en som jobbat med whiskeyn men han ville inte avslöja någonting om produkten eller produktionen.

Helt plötsligt så öppnade dock ett destilleri 2017 i den lilla staden Shelbyville med bara 14.000 invånare i Kentucky med namnet Bulleit Distilling Co och det verkar ju som om det är just där som whiskeyn idag tillverkas och buteljeras i staden Louisville (4 mil väster om Shelbyville).

Som sagt så har allting varit lite oklart med denna amerikanare men trots det så är det en enligt mig förträfflig Bourbonwhiskey och lite annorlunda på grund av att den innehåller, förutom 68% majs och 4% korn så stor del som hela 28% råg. Med en kostnad på 359 skr så är den ju väldigt prisvärd och på välsorterade bolag så finns det även en Bulleit Rye som också är riktigt bra.

Maker's Mark 46 Kentucky Bourbon Whiskey

På det lilla familjeägda destilleriet Maker's Mark, några mil söder om Louisville i Kentucky så brukar man verkligen inte ändra sina recept och hitta på nya saker men nu så har man faktiskt gjort någonting nytt för första gången sen 50-talet och det är verkligen ingenting som dom ångrar och personligen så är jag också riktigt imponerad av den här Maker's 46 Kentucky Bourbon.

I doften så känner man choklad, mörk sirap, ek och skogsbär med en liten syrlig topp och smaken är fylligt djup, gräddig och kryddig med kanel och örter med en lite pepprig torr avslutning.

En helt igenom enastående whiskey som fått sitt namn efter att när den framställts och lagrats enligt dom regler som gäller för att den ska få kallas Bourbon så töms faten där sen några stavar tas bort för att ersättas med stavar från lagrade rostade franska ekfat. Dessa fat fylls igen med whiskeyn som sen får ligga och gosa i sin nya omgivning ca 11 veckor. Dom här stavarna från Frankrike har profilnr 46 därav namnet på whiskeyn.

Maker's 46 är lagrad minst 6,5 år och har en muskelstyrka på 47%, den finns för nuvarande att beställa här hemma och kostar ca 600 skr.

Väl värd varenda krona.

Glenmorangie x 3 med no happy ending

Glenmorangie kommer nu med 3 st whisky's som i alla fall till en början endast kommer att finnas på flygplatsen i Dubai och i Hong Kong.

Det handlar om Glenmorangie The Accord 12yo som är lagrad på ex Bourbon och ex Sherryfat, Glenmorangie The Elementa 14yo som legat på ex Bourbonfat för att sen slutlagras på nya oanvända kolade fat och så Glenmorangie The Tribute 16yo Highland Single Malt som gosat i ex Bourbonfat och där destilleringsansvarige Bill Lumsden använt sig av lite tillsatt rökmalt som en hyllning till den torvrökta whiskyn destilleriet gjorde för en massa år sedan.

Tyvärr är det ju så att eftersom dessa tre whisky's först och främst ska säljas österut så är den kylfiltrerad, vilket ju känns jävligt sunkigt när man nu ansträngt sig lite med lagringen för att få fram lite nya toner. Detta tog ju bort lite utav spänningen om man säger så.

The Grainman - Caledonian 30yo Cask Strength Single Grain Whisky

Destilleriet Caledonian var för 100 år sedan ett av världens största destillerier med koncentrationen i tillverkningen på Grainwhisky. 1988 så lades destilleriet ned och dom fat som fanns i lagerhusen såldes och hamnade på olika håll och kanter. Buteljeringsföretaget Meadowside Blending fick tag i några ex Bourbonfat som legat sen april 1987 och buteljerade dessa i januari 2018 i deras serie The Grainman och denna 30-åring är verkligen en intressant och spännande whisky i graingenren.

Den har dofter av carambola, krusbär och omogna druvor och smaken bär på äpple, ljust bröd, torrt gräs med en lite syrlig topp och något smörig avslutning.

Denna finns endast i ett antal av 277 flaskor, har en fatstyrka på 47,5% och kostar just nu ca 1.700 skr.

Västindisk Skotte

Whiskyföretaget Dewar's har precis kommit med Dewar's 8yo Caribbean Smooth Rum Cask Finish Blended Whisky. Denna whisky med en styrka på 40% har ett pris på snälla 270 riksdaler.

Förutom en grund på Grainwhisky så är det upp till 40 olika Maltwhisky's i den här blandningen som lagrats i 8 år och sen fått en 6-månaders slutagring på Västindiska romfat och enligt Stephanie Macleod som är Master Blender på Dewar's så är det en mjuk och mild, tropisk och smakfull whisky där Skottland möter Västindien.

Bruichladdich Sherry Classic Fernando de Castilla Cask Islay Single Malt Whisky

Destilleriet Bruichladdich kanske gör den lättast rökiga whiskyn på Islay i alla fall om man pratar om den whisky dom släpper ut under eget namn för deras sidoprojekt med Port Charlotte och Octomore hör ju till dom absolut rökigaste varianterna av whisky på vår planet.

Den här whiskyn från Bruichladdich Distillery som jag denna gråtunga oktoberdag hade i glaset är av NAS-variant, den är lagrad på ex Bourbonfat för att sen ha fått en slutlagring på spanska ex Sherryfat från Bodega Fernando de Castilla.

Flaskan och burken ser ju verkligen inte ut som någonting som skulle innehålla whisky utan mera någon godislikör och faktum är att det här är godis i alla små detaljer. Doften har en lätt rökighet, den är djup och kraftfull av övermogen frukt och mörk choklad och smakerna bjuder på Sherry, choklad, mörk sirap och vanilj och den där trevliga rökigheten hänger med där i bakgrunden under hela vägen.

Riktigt jädrans najs whisky med en styrka på 46% och med ett pris som är lite osäkert eftersom den inte tillverkas längre.