Whiskyhonung

 

Ofta när man får tag i livsmedel smaksatt med whisky såsom ost eller inlagd sill så är det svårt att hitta dom där karakteristiska whiskytonerna men i lördags när vi var på Kornettgårdens Julmarknad någon mil väster om Vreta Kloster (Östergötland) så hittade jag en honung smaksatt med whisky där man faktiskt direkt i doften kände dom där tonerna av malt och ekfat. Den här honungen var inte bara bra till te utan även enastående till ost.

Tullamore x 2

 

År 1829 så grundade Michael Molloy destilleriet Tullamore på Irland. När Molloy dog så tog hans brorson över destilleriet och han i sin tur anställde en man vid namn Daniel E. Williams som General Manager. Under Williams ledning så växte destilleriet ordentligt, det överlevde kriserna vid landets självständighet, handelskrig och alkoholförbudet i USA men 1954 så gick det inte längre utan destilleriet slog igen sina portar och varumärket såldes till den stora koncernen Irish Distiller's som hade ett destilleri i Middleton där dom började om med produktionen av Tullamore.

2010 så såldes varumärket igen men nu till det skotska familjeägda William Grant & Son's (Glenfiddich, Balvenie, Grant m.m.) och dom tyckte att det varumärket skulle behandlas med respekt, byggde ett nytt destilleri i staden Tullamore (Tulach Mhór) lade till D.E.W. på slutet i namnet för att hedra den tidigare destillerichefen Daniel E. Williams.

Den här fredagseftermiddagen så hade jag och Eklund två olika whisky från ovan nämnda destilleri i glasen:

Tullamore D.E.W. XO Caribbean Rum Cask Finish Irish Blended Whiskey och Tullamore D.E.W. Cider Cask Finished Irish Blended Whiskey.

Den första whiskyn är en blended NAS whisky som lagrats på ekfat som tidigare innehållit Demerara Rom från Västindien. Den är riktigt mustig i smaken, den fyller alla hörn och kanter i munhålan med söta toner, lite banan och vanilj. Den drar faktiskt lite åt Bourbon hållet.

Den andra whiskyn från Tullamore är en blandning av whisky som först legat och gosat i ex Bourbon och ex Sherryfat för att sen få en slutlagring i ex Bourbonfat som dessutom innehållit äppelcider.

Denna whisky var fruktigare än den första men lättare i alla detaljer. Det fanns en klar syrlig ton där man kunde hitta lite toner av skal från gröna äpplen. Jag tyckte dock att smakerna var lite för fega, hade önskat att dom vågat ta lite mer plats och det gjorde att den första whiskyn kändes mer spännande och mer smakrik.

 

Jim Beam Red Stag Black Cherry Kentucky Straight Bourbon Whiskey

 

När den här drycken kom för några år sedan så hade den bara en styrka på 32% och fick därmed inte kallas whiskey. Den jag har nu i glaset är på 40% och uppfyller åtminstone det kravet. Men så har vi det där med att blanda in smak utifrån som gör denna till en whiskey som står och vingligt balanserar på den där linjen mellan vad som får kallas whiskey och vad som inte får detta.

Jim Beam har gjort en Bourbon whiskey efter alla dom regler som ska följas och när den är lagrad och klar så har den smaksatts med svarta körsbär och det är ju detta som är lite känsligt. Man får ju helt enkelt inte tillsätta smak till whiskey, smaken ska komma naturligt från ekfatet den ligger i.

Hur som helst..Denna whiskey är en hyllning till den ståtliga Kronhjorten som kallas Red Stag och som för ett antal år sedan så gott som var utrotad i Kentucky men som nu verkar ha återhämtat sig.

Den har ett bra djup i doften där man verkligen känner körsbär i sällskap med en del råsocker och honung.

Väldigt söt i smaken med körsbär, skogsbär, persika och honung men där känslan av en whiskey inte riktigt finns där. Det här är helt klart närmare likör än whiskey och jag säger inte att det är dåligt men när man förväntar sig whiskeykänsla så blir man lite besviken.

Jag är övertygad om att den här whiskeyn kan tilltala en hel del som i vanliga fall inte tycker om whiskey.