En östlig rökare med västligt namn

 

En gång i tiden så fanns det en stam på Irland som gick under namnet Conmacne Mara och som höll till på den västra delen av ön. Efter många år så döptes området efter denna stam och heter idag Connemara och tillhör regionen County Galway.

Området är idag mest känt för att Iriskan fortfarande här är huvudspråk och inte engelskan men området har också en annan begivenhet, Irlands mest kända rökiga whisky Connemara har fått namn där efter även om den inte produceras där utan på den östra sidan av ön på Cooley Distillery.

Irland har ju aldrig varit känt för rökig whisky men före 1900-talets början så fanns det faktiskt rökiga varianter på ön men den försvann i samma veva som dom mörka irändska whiskyåren inleddes och kom då inte tillbaka förrän några år efter att John Teeling startat upp Cooley Distillery 1987. Det sägs att det då inte fanns några planer på att producera rökig whisky men efter att ha fått en del rökig kornmalt så testade man ändå och resultatet blev så pass bra att man helt enkelt fortsatte.

Bara till för något år sedan så var Connemara den enda rökiga whiskyn på Irland men nu börjar det hända saker även där och vad jag vet så är Teeling Distillery på gång om dom inte redan är färdiga och kan presentera en torvig malt.

Whiskyn som jag har i mitt glas är deras standard utgåva Connemara Peated Single Malt Irish Whiskey, en NAS variant som till skillnad från dom flesta irländare är dubbeldestillerad, innehållande 75% rökt kornmalt och med en muskelstyrka på 40%.

Den har en lätt men bred rökighet i doften, söt och nätt blommig med någon honungston och gammalt hö. En liten oljig känsla men en friskare torv än den man kan få från en Islay variant.

Vanilj är faktiskt det första jag känner när whiskyn passerat läpparna sen så kommer rökigheten med eterneller och torrt gräs. Allting är väldigt milt och mjukt och det är inga äventyrliga utstickare någonstans vilket kanske gör att den känns lite feg men den är väldigt trevlig och behaglig.

Fredagen den 20 november 2020

 

Önskar alla en skön fredag och en härlig helg, skål!

The Sovereign till Sean Connerys ära

 

Jag tänkte ju att jag idag skulle ta en whisky till Sean Connerys ära eftersom denne enastående skådespelare nu vandrat vidare. Han har ju tillsammans med whisky varit Skottlands största exportvara sen 60-talet så då tyckte jag att det skulle passa bra att ära honom med ett glas och började därför forska lite i vilken whisky han uppskattade mest.

Detta var ju inte alldeles lätt eftersom det visade sig att Connery gillade vin mycket mer än whisky och att han vid en fråga för ett antal år sedan sagt att vilken malt som helst duger gott.

Jag hittade i alla fall att han vid ett par tillfällen gjort reklam för så olika whisky’s som Dewar’s 12yo Blended Scotch, Jim Beam Kentucky Straight Bourbon och det Japanska whiskyföretaget Suntory men det verkar inte som om dessa varit något han privat uppskattat direkt.

Eftersom det blev lite svårt med just Sean Connery och whisky så gick jag istället till hans karaktär James Bond och försökte få lite klarhet i vilken whisky han drack mellan alla Vodka Martini, skakade inte rörda.

Det här blev ju dock inte lättare. Det visade sig att Pierce Brosnan och Daniel Craig druckit både Macallan och Jack Daniels i några filmer men inga uppgifter om whisky när Sean Connery spelade Agent 007.

Nähä..Jag gick då tillbaka till Edingburgh på Skottlands östkust där ju Sean Connery föddes år 1930. Strax utanför staden så ligger graindestilleriet North British Distillery och av en händelse så hade jag en whisky på en av hyllorna just därifrån.

Ja, närmare än så kom inte jag i mina undersökningar så med en Hunter Laing The Sovereign 21yo North British Single Lowland Grain Whisky så höjer jag härmed en skål för Sir Sean Connery som jag önskar allt gott i vad som nu komma skall efter det jordiska livet.

Men även om jag nu tog denna whisky för att ära Mr Connery så var det ju ändå jag som fick smaka denna Single Grain som alltså är destillerad på North British Distillery, lagrad och buteljerad med en styrka på 54,8% av det oberoende buteljeringsföretaget Hunter Laing Co.

Den har en rätt skarp tuff doft, spån och trästickor men med en liten ton av apelsinmarmelad. Söt i smaken med skarpt skurna kanter, syrlig och ganska lätt med en lite torr ganska lång eftersmak.

Med några droppar äkta kranvatten från Barkarby så blev den faktiskt lite fylligare i doften, det kändes som dom där stickorna sattes ihop mera till en enhet.

Riktigt söt i smaken med honung, persika och en liten känsla av punsch.

Personligen så tyckte jag den växte i doften med vatten men blev lite för sliskig och söt i smaken.

En riktigt bra Grainwhisky är det i vilket fall som helst och jag tror nog att Sean Connery är rätt nöjd med mitt val.

Att få tag i denna är nog rätt svårt nu eftersom den 2017 endast släpptes i 219 ex och efter mitt glas här och nu så har jag ingen flaska kvar längre heller.