Hur många gånger har man inte sprungit förbi en 12-årig Glenfiddich på Bolagets hyllor för att istället köpa någonting annat. Man tänker att den har man ju druckit så många gånger så att det känns tråkigt att köpa den men är det verkligen så att man verkligen druckit den så många gånger?
Den 12-åriga Glenfiddich finns överallt och har hängt med ända sen man faktiskt var för ung för att ens dricka whisky så jag tror helt enkelt att man får för sig att man druckit den fler gånger än man egentligen har.
Destilleriet Glenfiddich är inte bara ett av dom största i världen, det sticker ut också för att det ända sedan starten 1887 har ägts av familjen Grant, dom har eget tunnbinderi och egen buteljeringsanläggning och sköter därmed allting på plats. Det var Glenfiddich som i mitten av 60-talet lanserade Single Malt på världsmarknaden, innan dess så var det så gott som bara Blended whisky som såldes utanför Skottland och deras whisky gjorde då också entré på Bolaget.
Familjen Grant står också bakom en av världens populäraste Blended whisky, Grant's.
Tillbaka till den legendariska 12-åringen då som sedan 60-talet ohotad varit världens mest sålda single malt, en förebild och stilbildare och nu när jag har en upphälld i glaset och tänker tillbaka så inser jag att det var väldigt länge sen jag drack denna.
Den har en mild fruktigt behaglig doft med en mjuk inramning och smaken tar vid där doften avslutas med mera frukt, ek och blomster, honung och vört.
Den är väldigt elegant i varje detalj och det finns egentligen ingenting att klaga på här och det kanske just är det man saknar lite grann, någonting som sticker ut och röjer runt lite i all perfektionism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar