GD

Vi var ju ute i Bålsta i helgen och träffade goda vännerna Lasse & Vicky och då blev det givetvis ett par GD eftersom det ju är en dryck som följer Lasse vart han går..
Och vart han sitter och vart han står..

Men som vanligt så reser jag ju aldrig utan en kamrat så förutom frugan så hade jag med mig en Glen Deveron 16yo Highland Single Malt 

som faktiskt fungerade bra efter några bittra glas av den gamle dansken och som såg till att sjunga en godnattvisa för oss vid den sena natten.

Ägarna till Glen Deveron eller Macduff Distillery som namnet också är har ju velat fram och tillbaka ända sedan starten 1962 vilket namn dom egentligen ska använda sig av så för tillfället så heter destilleriet 

Glen Deveron/Macduff.

Lika velig är i alla fall inte whiskyn som är fruktigt söt, nötig och fyllig men ändå mjuk och med en lite anings rökton på slutet.

GD står ju för Gammeldansk men kunde ju faktiskt lika gärna stå för Glen Deveron..

Sammanträffande..Hmmm. 

Gammal men ny whiskey

När man pratar om den amerikanska varianten Tennessee whiskey så är det ju Jack Daniel's och George Dickel som folk har hört talas om men snart så kommer det en ny whiskey i Tennesseefamiljen eller rättare sagt en ny fast gammal whiskey.

En man som hette Charles Nelson byggde destilleriet Nelson's Green Brier år 1860 men tvingades slå igen redan 1909 på grund av alkoholförbud.
För några år sedan så besökte den gamle whiskeymakarens barnbarnsbarn, bröderna Andy och Charlie Nelson bygdens museum och fick se whiskey med deras familjenamn på och beslutade sig för att återuppväcka destilleriet ur sin Törnrosa-sömn.

Sagt och gjort, 2011 så startade dom åter upp Nelson's Green Brier Distillery och i år så släpper dom sin första 4-åring.
Välkommen får man väl säga.

Nytt gästspel på balkongen

Med hjälp av trevligt sällskap och fortfarande rätt milda kvällar så byts min Balkongwhisky ut rätt ofta.
Nu när Macallan Estate Oak gjort sitt så är det dags för AnCnoc 12yo Highland Single Malt ta plats därute bland blommor och blad.

Denna whisky som är lagrad på ex Sherry och ex Bourbonfat produceras på Höglandsdestilleriet Knockdhu.
Om man ska uttala namnet på drycken på rätt sätt så ska man ta bort n och C så att uttalet då blir a-noc och detta betyder på Gaeliska helt enkelt Kullen.

Hur som helst så är jag glad att jag valde ut just denna whisky nu innan sommaren är över för det här är en riktigt bra malt för den här säsongen.
Den har sjyssta toner av honung och vanilj.
Den är maltig med tydlig Sherry karaktär, det är en äng av gräs, somrigt och blommigt och ska det vara någonting jag ska gnälla på så är det kanske att den känns lite feg, det är egentligen ingenting som sticker ut åt nåt håll och gör den spännande men detta är en mycket bra vardagswhisky, prisvärd, snäll och trevlig och jag välkomnar den varmt nu och kvällarna framöver.

Ny hemlig whisky från Islay

Det har ju blivit lite av en grej att oberoende buteljeringsföretag beger sig ut till Islay, köper upp en massa fat för att sen själva lagra, buteljera och släppa ut whiskyn under eget eller något annat namn och sen så är det då lite mystik över det här med att man inte vet vilket destilleri som egentligen ligger bakom produkten.
Ibland så står det ju vilket destilleri som producerat innehållet men allt som oftast så hålls detta hemligt, några exempel är ju Port Askaig, Ileach och Smokehead.

Företaget Hunter Laing & Co har gjort exakt detta och släpper nu NAS-whiskyn Scarabus Islay Single Malt med en muskelstyrka på 46% och en kostnad på ca 450 riksdaler.

Byte av balkongwhisky

Då har jag sagt adjö till Box The Pioneer Single Malt och låter återvinningen sköta begravningen av den tomma buteljen och har nu valt ut en ny balkongwhisky som får göra mig sällskap därute bland blommor och blad framöver.

Valet föll på Macallan Estate Oak Highland Single Malt som är en NAS-whisky från det anrika destilleriet med samma namn som whiskyn och som är lagrad på ex Sherry och ex Bourbonfat.
För varje såld flaska av denna variant så har destilleriet lovat att plantera en ek på sitt område (därav namnet) så då kan man ju faktiskt sitta därute på balkongen med gott samvete och känna att man slår ett litet men ändå ett slag för den framtida miljön eller i varje fall den framtida whiskytillverkningen.
Det du Greta!

Som vanligt när det kommer till Macallan så är det ju Sherrysötman som håller i taktpinnen här följd av fruktiga toner, nöt och marsipan och så har den en lite pepprig avslutning som gör att den ändå är lite tuff.

God och trevlig kanske något tråkig men som sagt, vi ska ju kampera ihop några kvällar nu och det är ju möjligt att den visar sig vara ett intressantare sällskap än jag trodde.

Nyheter från Balvenie

Speyside destilleriet Balvenie kommer nu med en serie bestående av tre whiskys och som kommer att gå under namnet The Balvenie Stories.

Den första är The Sweet Toast of American Oak 12yo med en muskelstyrka på 43% och som legat och mognat i nya Amerikanska fat som rostats två gånger sen så är det The Week of Peat 14yo på hela 48,3% och som är en liten hyllning till den korta utflykten som destilleriet gjorde i rökgenren år 2002.
Sist ut är A Day of Dark Barley 26yo med en styrka på 47,8% och som ska visa lite utav det experiment med hårt rostad malt som gjordes av The Malt Master David Stewart 1992.

Dessa tre intressanta drycker kommer att finnas ute på marknaden inom kort och kommer att kosta i tur och ordning 530:- för 12-åringen, 762:- för 14-åringen och 7032:- den äldre i samlingen.

Whisky on the road

Vi har ju nu i 11 dagar rullat runt per bil på lite olika platser och då har jag givetvis också haft med mig lite olika whiskys i bagaget.

Vi började på Åland, närmare bestämt i Christiansund på Eckerö där vi bodde några dagar i en stuga precis vid vattnet och där jag på kvällarna på uteplatsen satt och njöt av en Naked Grouse Blended Malt som med sin kvällssomrigt fruktiga smak var ett mycket trevligt sällskap tillsammans med solnedgången.

Några dagar senare så bjöds det på Sill, Potatis och tillbehör i Motala och då lät vi den vanliga snapsen ligga kvar i frysen för att istället hälla upp Bushmills Irish Blended i dom små glasen och den Irländaren med sin milda karaktär och något kryddiga avslutning passade minsann strålande till den svenska sommarklassikern.

Det varma vädret gjorde ju att vi satt utomhus långt efter att solen gått ner och för att få lite stuns på sommarkvällen så tog jag då fram en Bunnahabhain Móine Islay Single Malt där röken från den annars mjuka milda whiskyn hjälpte till att natta hettan.

Nästa stopp blev Jönköping och då hade temperaturen helt plötsligt sjunkit med nästan 10 grader och trots att det egentligen fortfarande var varmt så kändes det lite kylslaget.
Macallan Double Cask 12yo Highland Single Malt blev valet och den intogs efter en dusch, strax innan middagen på Hotel Scandic Elmia med en gammal svensk film på TV:n där Per Oscarsson gjorde ett tappert försök att förföra Bibi Andersson.
En väldigt fruktig och Sherrysöt whisky som jag personligen tycker nästan närmar sig sötmans övre gräns.
Fyllig och smakrik är den dock.

Hemma igen efter denna lilla road-trip så är det nu dags att plocka fram en ny balkongwhisky.

Detta blir dagens uppdrag.